Den pensionerade statsministerns agerande är inte en frikoppling utan en fortsättning; personen traskar på i samma tankespår som tidigare, inte klokare men lika envist. Det relevanta med detta beteende är att det kastar ett förklarande sken över den politik som fördes med Reinfeldt i ledarrollen.
Hans sommarprat 2015 bestod av en dramatiserad saga: Jag en före detta statsminister står med två tomma händer och undrar: kan jag skriva en bok om mitt spännande liv? Andra halvlek ska börja och Reinfeldt brottas med ödesfrågan: Får han skriva själv eller behövs det en spökskrivare? Spänningen stiger mot klimax och får en positiv vändning: "Den store förläggaren säger till mig att jag skriver bra så jag får skriva texten alldeles själv!" Vilken personlig triumf. Här ska lyssnarna uppleva att stridshingsten är tillbaka. En comeback i andra halvlek.
I februari 2016 var det dags att berätta för finska politiker att det är bra med invandring. De fick beröm för att politiken rörde sig i svensk riktning, dock lite på efterkälken jämfört med storebror.
”Eftersom jag nu talar för finländare, ska jag förvarna er: Jag är väldigt mycket för invandring. De starkaste samhällena är öppna och blandade. Samhällen där alla tror på samma gud och gör samma saker är urtrista”, förklarade Reinfeldt.
Som läsare observerar man den ungdomliga attityden; det värsta som kan hända är att det blir urtrist.
Reinfeldt anlägger dock också en farbroderlig ton och klappar uppmuntrande finnarna på axeln för antalet asylsökande under 2015.
”32.000 är en bra siffra! I Sverige fick vi i fjol 160.000 asylsökande och prognosen för i år ligger på 140.000.”
Varför det skulle vara bra med ett högt antal asylsökande framkommer inte. Man får väl se importen som en åtgärd för att motverka tristessen.
På Postkodlotteriet i mars fick Reinfeldt möjlighet att tala om invandring igen. Eftersom han vill uppfattas som ansvarsfull hade han undersökt om det följer några negativa effekter av invandringen.
”Jag har ägnat några veckor åt att träffa folk och fråga i detta kollapsens land hur julhelgen var.”
På ett känslosamt sätt jämförde han kollapsen i Sverige med den i Syrien. Sverige är mycket bättre än Syrien. Han försökte vara lite ironisk. Brann julgranen upp? Räckte maten?
Relevansen i jämförelsen var nog bara klar för honom själv. Ingen har mig veterligen sagt att situationen i Sverige är värre eller på nivå med den i Syrien. Så vad är meningen med denna klumpiga piruett? – Det går bra för Sverige, mycket bättre än för Syrien. Svenska folk var nöjda! Han kunde ha följt upp med ytterligare frågor: Har syrierna några jobbskatteavdrag? Hur är det med arbetslinjen i Irak? Sensmoralen var att man inte ska säga något negativt om Sverige när det är värre i andra länder.
”Jag har träffat folk som har sagt att vi lever i ett land som kollapsat, men jag har då inte märkt några sådana tecken”.
Han bistod också denna gång med ett farbroderligt tips utifrån sina upplevda insikter och erfarenheter:
”Min erfarenhet av syrier och irakier är att de är de hårdast arbetande personerna som vi har i vårt samhälle.”
Detta är sensationella nyheter för Arbetsförmedlingen som inte har lyckats notera den arbetsglöd som statsministern påstår sig ha noterat låt vara med oklar metodik. En incident som möjligen kan ge en ledtråd är hans konklusion från flygplansstolen om Sveriges mottagningskapacitet av migranter.
”Jag flyger ofta omkring över det svenska landskapet. Det rekommenderar jag andra att göra. Det är oändligt mycket mark och skog. Det finns mer plats än man kan föreställa sig. De som säger att landet är fullt måste ju visa var det är fullt.”
Dessa synpunkter förmedlade han till den danska tidningen Politiken.
Reinfeldt tycker inte bara att folk borde vara nöjda med politiken utan har även påstått att de faktiskt är det. Inte ens de som röstar på Sverigedemokraterna tillerkänns att vara kritiska till politiken. I en intervju i Dagens Industri påstår han att de inte motiveras av negativa åsikter om massinvandringen utan att ”de är personer som är missnöjda med sina liv”. Deras missnöje bottnar i deras egen oförmåga, inte i regeringens politiska misskötsel av landet.
Reinfeldtinitiativet
Rapporten ”The Reinfeldt Initiative” sammanfattas i 12 punkter och presenterades nyligen av EU-organisationen CEPS (Center for European Policy Studies). Dessa punkter förtjänar inte en genomgång, men några nyckelmeningar är intressanta. Termen ”utanförskap” lanseras nu för en internationell publik: “outsiderness”. Vad begreppet tillför blir ännu otydligare på engelska. Där finns ju motsatsparet insider-outsider, men en outsider är oftast inte en socialt utslagen, utan en person som inte är favorittippad.
Det påstås att det finns en teoretisk lucka som Reinfeldts funderingar fyller med substans:
”There has been no considered framework for stimulating both the demand and the supply of labour.”
Detta påstås utgöra en teoretisk brist, men det är oklart om Reinfeldt har något att säga om en lösning annat än att det står på hans önskelista. En mer analytisk person hade förstått att politikerns primära uppgift är att stimulera sysselsättning åt de personer i landet som saknar arbete. Man bör därför inte öka antalet arbetslösa genom migrantimport så att uppgiften för arbetslinjen blir ännu svårare att lösa.
Remarkabelt är detta tidsschema: “It is vital to bring together the different elements to form a considered framework that is designed to get more people into work. Only then will long-term policy focus on creating a better-functioning labour market.”
De flesta liberaler menar att en bättre fungerande arbetsmarknad skapar fler jobb. Reinfeldt ska på ett okänt sätt, hans “considered framework”, först skapa sysselsättning, sedan när det är gjort ska arbetsmarknaden reformeras. Då uppstår frågan, varför det? När den okända mirakelmedicinen redan utfört uppgiften att öka sysselsättningen?
CEPS publicerade en sammanfattning för en dryg månad sedan. Rapporten skulle ha presenterats den 3 juni i samband med ett möte. Men någon rapport har ännu inte lagts ut på organisationens hemsida och kan knappast nått ut till media om den alls finns publicerad. Hittills finns bara några rubriker som saknar substantiellt innehåll. Svenska medier reagerar lydigt och trycker glatt uppskattande artiklar som bygger på denna sammanfattning på två sidor.
Detta förvånar knappast den som följt svensk politik och genomskådat den dimma av floskelretorik med vilken folket skall sövas och manipuleras. Påståenden utan täckning haglar. ”Invandringen är lönsam”, ”Utan invandring stannar Sverige” samt patetiska snyfthistorier som denna i vilken Reinfeldt pratar på runt ett annat av sina sentimentala favoritord: utsatthet.
”Det är verklig utsatthet att sätta sin familj på en båt som man inte vet om den kommer över havet. Det är verklig utsatthet att fly fast man inte vet vart man är på väg, om man kommer fram, om man ens överlever. Men det är så när alternativet inte är möjligt att leva med. Därför måste man fly. Det är utsatthet.”
Om denna fiktiva inlevelse känner Reinfeldt sig manad att vittna. Reinfeldt har avgått, men han fortsätter i samma spår med att försvara en oförsvarlig politik. En quisling skäms inte över sitt landsförräderi.
