Trots att Khojas koalition vill störta Syriens president Bashar al-Assad, försöker nu Ryssland medla och få dem att tills vidare strida sida vid sida med syriska regeringstrupper, kurdiska miliser, Turkiet, USA och övriga aktörer som Ryssland menar bör kunna enas i sin kamp mot Islamiska staten.
– Alla har ett intresse i att sätta gränser för terrorismen; alla har ett intresse av en snabb politisk överenskommelse i Syrien baserad på riktlinjerna från Geneve (https://en.wikipedia.org/wiki/Geneva_II_Conference_on_Syria), sa Lavrov, och fortsatte:
– Vi är i i kontakt med alla politiska krafter i Syrien, både med regeringen och med samtliga oppositionsgrupper.
Ett år av amerikanska flygattacker mot IS har inte hjälpt för att mota tillbaka terrorstaten. Enligt Ryssland är ett samarbete mellan de marktrupper som strider mot Islamiska staten det enda sättet att på allvar stoppa terrorväldet.
– Utan en bred koalition av dem som strider mot terroristerna på marken kommer inte flygattackerna som den USA-ledda koalitionen genomför att uppnå önskade resultat och IS kommer inte kunna krossas, menade den ryske utrikesministern.
Men USA ser inga möjligheter till samarbete med Assad.
– Vi anser att Assad och Assads regim för länge sedan förlorade sin legitimitet, sa statssekreteraren John Kerry i förra veckan. Samtidigt kallade USA:s utrikesdepartement Assads regering för en “rot till allt ont här”.
Sergei Lavrov ifrågasätter dock det amerikanska förhållningssättet.
– När målet var att bli av med kemiska vapen så var Bashar Assad en legitim partner, men när det kommer till att bekämpa terrorism är han av någon anledning inte det.
Efter att den arabiska våren drabbade Syrien 2011 kunde rebellgrupper företrädesvis knutna till Muslimska brödraskapet och al-Qaida, med stöd av Nato, Turkiet och de sunniislamistiska gulfstaterna, snabbt slå landet i spillror i ett blodigt inbördeskrig som hittills har kostat en kvarts miljon människoliv och tvingat miljoner syrier på flykt.
USA kände i ett tidigt skede till att nämnda rebellgrupper krattade manegen för en islamisk stat i östra Syrien och nordvästra Irak, men såg en sådan utveckling som positiv i strävan att störta Assad. Utåt sett hävdade man dock att rebellerna företrädesvis var sekulära demokrater.