De senaste åren har det inte varit särskilt roligt att vara socialliberal, "anständig" eller vad man som politiskt korrekt nu valt att kalla sig. Verkligheten har inte varit nådig mot dessa människor – gång på gång har statistik och vardagserfarenheter visat att de i sina försök att skapa en "humanitär stormakt" istället förstört landet. Fler och fler människor vänder sig från dem, och i egenskap av flockdjur är det svårt för dem att hantera.
Därför var det väldigt välkommet för dem när amerikanska tidskriften New York Times skrev en artikel om hur Sverige, för att använda Annie Lööfs ord, "är i fokus för en global högerextrem desinformationskampanj, om hur alternativmedier får stöd från olika internationella nätverk för att sprida en negativ och falsk bild av Sverige." Lööf har inte varit ensam om att välkomna artikeln, den var en tidig julklapp för PK-folket.
Det hela är intressant av två skäl. För det första är det ingen bra artikel, författaren har gjort ett dåligt jobb. På New York Times hemsida kan man läsa att "an earlier version of this article included an inaccurate detail about the Sweden Democrats. The party has not hosted the American white nationalist Richard Spencer." Det vill säga en rättelse, i den första versionen av texten påstods det felaktigt att Sverigedemokraterna bjudit in den vita nationalisten Richard Spencer. Det var alltså felaktigt och nu har man tagit bort det. Dagens Nyheter har tillfogat ytterligare en rättelse av sin version av NYT-texten, citat "Rättelse: I en tidigare version av texten fanns en felaktig uppgift om Chang Fricks samröre med RT". Det är pinsamt när sådana rättelser måste tilläggas, och gör att även det övriga innehållet blir av tveksamt värde. Har artikelförfattarna varit källkritiska eller har de skapat ett kollage av allt de hittat som kan styrka deras tes? Det finns flera andra tveksamheter i texten, bland annat påståendet att SD grundats av "nazister", att Fria Tider är "knutet" till medborgarjournalisterna i Granskning Sverige och en tveksam återgivning av den så kallade "järnrörsskandalen".
Artikelns tes, som välkomnas av Lööf med flera, är alltså att den växande etablissemangskritiken är skapad av Ryssland och amerikansk ytterhöger. Vi är för dumma för att reagera på sådant vi ser och hör i vår vardag. Sverige är egentligen precis lika bra och tryggt som det var på 1970-talet, men Putin och Fria Tider har manipulerat ett flertal av oss svenskar att inte förstå det. Formulerad så blir artikelns tes direkt löjeväckande, den avslöjar också en tveksam inställning till vanliga människors begåvning.
Jo Becker påstår i texten att hon avslöjat en "internationell desinformationsmaskin" som sprider en mörk bild av Sverige och invandringen. Där ingår "Putins Ryssland" och "den amerikanska ytterhögern". Becker talar om "these manipulations from abroad", manipulation från utlandet. Hon utlovar också en beskrivning av hur utländska aktörer, statliga och icke-statliga, hjälpt ett antal svenska "ytterhögersidor". Men det är tveksamt om hon levererar vad hon utlovar. Det visar sig att en bildelsfirma med "kopplingar" till Ryssland och Ukraina annonserat på dessa "ytterhögersidor" (att ägarna är födda i något av dessa båda länder är en "koppling"). Vi får också veta att en skribent för Samhällsnytt anklagats för att ha "haft kontakt" med rysk underrättelsetjänst. Liksom att en del svenska alternativmedier valt att inte svälja den antiryska tendensen fullt ut. Verkligheten, om man inte läser slarvigt, är alltså en bra bit från den dramatiska konspiration Becker utlovat.
Becker erkänner också i sin artikel att massinvandringen till Sverige varit huvudorsaken till att folk röstar på SD, detta enligt socialdemokraten Ardalan Shekarabi. Liksom att Ryssland aldrig ingrep i valet för att stödja SD. Vi får också veta att en studie gjorts av vem som länkar till de fyra alternativmedierna Nyheter Idag, Samhallsnytt, Fria Tider och Nya Tider. Det visar sig där att mer än var femte länkning till dessa fyra sidor gjordes från en icke svenskspråkig internetsida. Detta beror heller enligt Becker på att omvärlden ser Sverige som ett särskilt uppseendeväckande dåligt exempel. Hon citerar en Lindholm som säger att "it has the makings, the characteristics, of an operation whose purpose or goal is to help these sites become relevant by getting them to be seen as widely as possible". Det hela ser alltså enligt Lindholm ut som en "operation" avsedd att hjälpa dessa fyra sidor. Detta trots att de utländska sidor som länkar till Fria Tider med flera är engelska, norska, ryska, polska och så vidare. Det verkar lite otroligt att alla dessa genomfört en "operation", men visst, det är vi etablissemangskritiker som sprider konspirationsteorier och "fake news". Att fyra av fem länkar till de fyra alternativmedierna kom från svenska sidor förklarar heller inte Lindholm eller Becker, det tyder annars på att deras framgångar främst drivs av svenska faktorer som dålig politik och dålig media.
Sammantaget är det alltså en dålig artikel. Den drar långt gående slutsatser och målar upp en "internationell desinformationsmaskin" som driver fram SD, Fria Tider med flera. Bevisen för detta är antingen påhittade, därav rättelserna, eller svaga. Becker bygger en konspirationsteori lika svag som konspirationsteorin om "patriarkatet" eller "rasismen". Ändå har den hälsats med entusiasm av Annie Lööf med flera. "Äntligen! Äntligen!" kan reaktionen kanske summeras "det är inte vi som är dåliga, det är folket som manipuleras av Putin". Det här är psykologiskt intressant. Makthavare som vill föra en impopulär politik använder sig ofta av yttre hot för att försöka samla folket och kunna bestraffa kritiker. "Putins Ryssland" är ett sådant "yttre hot" som idag används flitigt, Ungern, Polen och Donald Trump används något mer sällan. Vad man som hobbypsykolog här påminns om är det händiga begreppet projicering, alltså att man beskyller andra för sådant man själv ägnar sig åt. "Putins Ryssland" och "Orbans Ungern" beskylls då för att vara demokraturer, trots att Sverige också börjat bli det. Det finns skillnader, men inte enbart till det svenska etablissemangets fördel (Putin och Orban ägnar sig inte åt folkutbyte). När Trump och Orban beskylls för att vara "rasister" är det också projicering, det svenska etablissemanget drivs av en liknande rasism men riktad mot svenskar.
Men psykologiskt är Lööfs entusiastiska svar på New York Times artikel också talande. De flesta PK-människor är djupt auktoritetstroende, de präglas av tillit och förtroende för etablerade politiker och "experter". I synnerhet för engelska och amerikanska sådana, och New York Times uppfyller båda kriterierna för att vara en tungt vägande auktoritet för dessa människor. Den läsvärde bloggaren Fnordspotting har om detta skrivit att "för det andra fyller New York Times i progressiva kretsar rollen som den server som distribuerar ut nya firmwareuppdateringar till köttrymdens enheter."
För att vara en "humanitär stormakt" är det svenska ledarskapet sällsynt osjälvständigt och beroende av signaler och erkännande från engelskspråkig elit. Så för att göra en lång historia kort, det är inte vi etablissemangskritiker som är osjälvständiga mähän som manipulerats av Putin och Trump. Det är tvärtom vänsterliberalerna som manipulerats av för många Hollywoodfilmer och New York Timesartiklar, och nu inte vill erkänna att deras politik förstört landet. Ett fint ord för deras beteende är projicering, på vanlig svenska kan man konstatera att de gärna skyller ifrån sig.
