Vänsterliberala New York Times, NYT, publicerade i slutet av december en uppmärksammad artikel där påstådda ögonvittnen berättar helt bisarra historier om vad Hamas skulle ha gjort mot israeliska kvinnor den 7 oktober.
Berättelserna – som inte backas upp av några bevis – inkluderar bland annat en historia om att en kvinna blev gruppvåldtagen och mördad, och att terrorister från Hamas i samband med detta skar av hennes bröst "med en mattkniv". Förövarna uppges sedan ha lekt med det avhuggna bröstet och kastat runt det till varandra.
Andra anonyma vittnen berättar liknande historier om bestialiska våldtäkter för NYT, men i inget fall finns det några bevis för de påstådda övergreppen i form av fotografier, obduktionsrapporter eller liknande.
New York Times reportage, som skrivits av Pulitzerprisvinnaren Jeffrey Gettleman, har därför fått hård kritik – inte minst från israeliska anhöriga.
Den amerikanska tidningen bygger den större delen av sin story på berättelsen om "kvinnan i den svarta klänningen": Gal Abdush, en israelisk tvåbarnsmamma som också påstås ha blivit våldtagen av Hamas innan hon dödades. Enligt NYT har denna kvinna blivit en "symbol" för det påstådda sexuella våldet den 7 oktober.
NYT:s förstasida pryddes på nyårsafton av en bild på Gal Abdushs sörjande arbetarklassfamilj. Tidningen hävdar att familjen såg en videoinspelning med Abdush från den 7 oktober och "befarade att hon kunde ha blivit våldtagen" på grund av hur kroppen såg ut. NYT påstår också att den israeliska polisen använde videon som bevis för att en våldtäkt kunde ha begåtts.
Det finns för närvarande inga spår av videon på internet – trots att NYT hävdar att den "blev viral". Inte en enda israelisk media har heller rapporterat om någon "kvinna i svart klänning" före NYT:s publicering, konstaterar Mondoweiss.
"Media hittade på det"
Den israeliska nyhetssajten Ynet publicerade på nyårsafton en intervju med Etti Brakha, Gal Abdushs mor. I intervjun säger mamman att familjen inte hade fått några uppgifter om några sexuella övergrepp mot dottern förrän NYT kom med sina påståenden.
– Vi kände inte alls till våldtäkten. Vi fick reda på det först efter att en journalist från New York Times kontaktat oss, säger hon.
Den 1 januari ställde Nissim Abdush, bror till Gal Abdushs make Nagi, upp i en intervju på israeliska Kanal 13. Under den 14 minuter långa intervjun förnekar Nissim upprepade gånger att hans svägerska blivit våldtagen. Han förklarar att Nagi ringde honom klockan 7:00 på morgonen och berättade att hans fru dödats och att han befann sig vid hennes lik. Sedan fortsatte han att kommunicera fram till 7:44 och nämnde aldrig något om några sexuella övergrepp.
Nissim uppger också att inga myndighetspersoner informerat dem om några våldtäktsmisstankar, vare sig polisen eller rättsmedicinska experter. I intervjun drar Abdush slutsatsen att hans brors fru inte våldtogs och att "media hittade på det."
Gals systrar avfärdar också anklagelserna om våldtäkt. Systern Tali Barakha har lagt upp ett inlägg på Instagram där hon skriver att hon inte kan "samarbeta med dem som säger en massa saker som inte är sanna". Hon vädjar om att "sluta sprida lögner".
Även andra familjemedlemmar och vänner till Gal Abdush har skrivit inlägg i liknande stil där de kritiserar New York Times påståenden om våldtäkt, skriver Mondoweiss.
NYT:s reportrar klargjorde heller inte för familjen att historien om den påstådda våldtäkten skulle vara i fokus för reportaget. Istället framställde man det som att artikeln skulle fokusera familjetragedin med dödade anhöriga och hur de hanterade den. Enligt Abdushs syster, Miral Alter, var det därför familjen gick med på att prata med tidningen.
I sin Instagram-kommentar skriver Alter att reportrarna uppgav sig vilja skriva en artikel "till minne av Gal, inte mer än så. Om vi hade vetat att den skulle handla om våldtäkt och slakt skulle vi aldrig ha accepterat det."
Tidigare har medier och högt uppsatta politiker som USA:s president Joe Biden okritiskt spridit vidare falska och hårresande propagandauppgifter om attacken den 7 oktober – bland annat historien om att spädbarn skulle ha blivit halshuggna. Dessa historier har använts för att motivera Israels förödande bombardemang av Gazaremsan med över 20.000 dödsoffer – varav de flesta barn och kvinnor.
