Ringar finns runt alla solsystemets jätteplaneter, där Saturnus ringsystem är det mest iögonfallande.
Runt småplaneter är de däremot ovanligare, där vi bara känner till två fall sedan tidigare. Gemensamt för dessa ringar är att de befinner sig innanför den så kallade Roche-radien, vilket är det avstånd från himlakroppen där en löst sammansatt måne klarar att hålla ihop sig utanför, men där den innanför slits isär av gravitationen. Idén är alltså att ringar uppkommer därför att materialet som befinner sig innanför Roche-radien inte kan samla ihop sig till en måne.
Denna uppfattning utmanas nu av upptäckten av en ring med mer än dubbla Roche-radien runt Quaoar, en dvärgplanet som rör sig i det yttre solsystemet utanför Neptunus bana.
– Det är ett mysterium hur materialet i ringen kan låta bli att samla ihop sig till en måne, säger Alexis Brandeker, en av tre forskare SU som är medförfattare till studien, som publiceras i Nature.
Han fortsätter:
– En möjlig ledtråd är att de tre ringar som hittills upptäckts kring småplaneter verkar vara av en särskild storlek orelaterad till Roche-radien: ringarna är alla så stora att dess partiklar rör sig ett varv i omloppsbana runt himlakroppen på nästan samma tid som småplaneten roterar tre varv runt sin egen axel. Kanske förhindrar denna 1:3 resonans ringpartiklarna att samlas till en måne.
Quaoar är känd som en av de dvärgplaneter som ledde till att Pluto förlorade sin planetstatus. När allt noggrannare observationer i början på 2000-talet uppdagade en familj av åtminstone tiotalet nya småplaneter nära Pluto i storlek så valde den internationella astronomiska unionen att ändra klassificeringen av Pluto till dvärgplanet.