Från början var det bara tänkt att myndigheterna som dök vid Estonias vrak i somras skulle använda sonar för att ta bilder av vraket, en begränsning som hade införts på initiativ av Sverige.
Men när expeditionen kom fram stördes sonarutrustningen ut av en ubåt eller annan aktör under ytan, vilket ledde till att utredningen fick avbrytas för dagen.
Efter störningsoperationen dök Estland ned med en ROV-kamera som styrs med kabel och inte går att störa ut, trots överenskommelsen med Sverige. På ROV-bilderna, varav flera nu har släppts offentligt, syns bland annat att bogrampen har blivit avsliten någon gång mellan 2019 och 2021, att stora deformationer har uppstått i området runt rampen och att ett stort hål i skrovet finns in till bildäck, som ser ut att vara resultatet av att en sprängladdning har detonerat på skrovets insida, då fartygsplåten böjer sig utåt.
Bilderna på den lossade bogrampen offentliggjordes snabbt av estniska myndigheter och har sedan dess analyserats av den oberoende faktagruppen, en organisation som står anhörigorganisationerna nära.
Faktagruppen pekar i sin analys på att rampen, innan den lossnade, vilade tungt mot rampöppningens högra karm och alltså inte kan ha slitits loss därför att ett gångjärn rostat sönder. De skriver också att det framstår som onaturligt att de mindre gångjärnen på högersidan är hela medan de kraftiga infästningarna vid rampens mitt har gått av.
De många kvarvarande märkligheterna kring katastrofen har nu fått Margus Kurm, den tidigare estniske statsåklagaren som länge varit engagerad i Estonias förlisning, att samla ihop ett konsortium för att göra privata dykningar. Konsortiet stöds av den estniska anhörigföreningen.
Imorse presenterade han planerna vid en presskonferens i Tallinn. Enligt honom behövs det inga lagändringar i Estland för att han och hans team ska få skicka ned dykare till vraket, eftersom det bara är vrakplundring som är otillåtet enligt den estniska gravfridslagen och det internationella gravfridsavtalet.
– Svenskarna har en lag som är strängare än det internationella avtalet. Men svensk lag gäller bara i Sverige. Estonia ligger i internationellt vatten. Vi behöver inte be om tillstånd eller samtycke, säger han.
När han får frågan om han litar på de svenska och estniska myndigheternas utredning säger han:
– Jag kan inte säga om jag litar på dem. Jag vet väldigt lite om den utredningen och vill därför inte uttala mig om den.
Däremot menar han att hans utredning kan vara ett bidrag till klarläggandet av vad som hänt, vilket kan ha flera fördelar.
– Det handlar inte så mycket om att lita på enskilda utredare eller att ifrågasätta kompetensen hos de personer som utför arbetet vid haveriutredningsmyndigheterna, men det är alltid bra att släppa in fler ögon. Konkurrens är bra, inte bara i ekonomin utan också inom forskningen. Vårt initiativ kan också ses som en sorts utmaning till haveriutredningsmyndigheten.
Det finns dessutom en principiell fördel med att inte bara de inblandade staterna och dess försvarsadvokater undersöker fartyget, utan att även åklagarsidan får ta sig en titt. Enligt Kurm kan det användas för flera åtgärder.
– Till exempel straffrättsliga förfaranden, säger han.
Han är dock medveten om att vissa, uppenbarligen i praktiken svenska, aktörer kan försöka hindra expeditionen rent fysiskt.
– Om det pågår fysisk obstruktion och vi inte tillåts komma nära vraket på grund av fartyg som lägger sig framför, då kommer vi inte att kunna åka dit. Vi är inte beväpnade med skjutvapen. Men jag är optimistisk och tror inte att vi kommer att bli fysiskt hindrade, säger Kurm.
Finansieringen på 800.000 euro kommer delvis från privata källor och delvis från den estniska dagstidningen Postimees, som har "köpt rättigheterna" till det bildmaterial som expeditionen får med sig upp till ytan.
Raivo Hellerma är ordförande för anhörigföreningen Memento Mare, den enda i Estland, som helt ställer sig bakom initiativet till en privat utredning.
– Tankarna på en sån här utredning är inte nya. Situationen förändrades något i höstas när en formell utredning inleddes, säger han och fortsätter:
– När Margus Kurm tog kontakt med oss med en mycket specifik vision av vilken studie som skulle göras, tillsammans med expertis, så var det inte svårt för oss att tacka ja. Det var det beslutet vi fattade, och vi stöder till fullo initiativet.
