Iraniern Mahmoud Reza Beirani åtalades 1993 i Sverige för att ha använt och sålt rökheroin. Han dömdes till sju och ett halvt års fängelse med utvisning på livstid.
Men när utvisningen skulle verkställas i oktober 1998 misslyckades Kriminalvården med sitt uppdrag. När planet landat i Iran vägrade de lokala myndigheterna att ta emot Mahmoud. Till skillnad från Sverige, som beviljade honom permanent uppehållstillstånd nästan direkt när han kom 1987 trots att han saknade id-handlingar, vägrade Iran att ta emot en person som inte kunde identifiera sig.
Istället eskorterades Mahmoud tillbaka till planet.
– De tog helt enkelt tag i nacken på mig och drog mig till planet, kastade in mig och sa “skicka iväg”, säger Mahmoud Reza Beirani till SVT.
Sedan 1998 har svenska myndigheter försökt att få Mahmouds identitet fastställd av den iranska ambassaden, men utan framgång. Idag lever han på socialbidrag i Motala.
Fallet Mahmoud är bara ett exempel på misslyckade utvisningar. Enligt Uppdrag granskning har 81 utvisade personer returnerats till Sverige mellan åren 2016 och 2019. De har skickats till länder som Iran, Marocko, Ghana och Afghanistan.
– Den absolut vanligaste anledningen är att mottagarlandet inte tar emot personen, säger Johan Mellbring, chef för Nationella Transportenheten inom Kriminalvården, NTE, till SVT.
Justitieminister Morgan Johansson (S) lyfter dock istället fram att många andra utvisningar faktiskt lyckas.
– 90 procent av de utvisningar som ska verkställas, de verkställs också. Det fungerar med de allra flesta länder, men det finns några länder som vi haft problem med. Iran är ett sådant land, Irak är ett annat och även Libanon, säger Johansson till Uppdrag granskning.
