För makthavarna har Estoniakatastrofen bara börjat

Det var nog ingen som trodde att det var så enkelt.

Henrik Evertssons dokumentär på D-Play är århundradets största journalistiska avslöjande, men hade kunnat utföras med en gummibåt och en leksakskamera från CDON. Man behöver inte ens kunna dyka.

Vi är många som har misstänkt det här, inte bara att det finns ett hål som sträcker sig under vattenlinjen i Estonia utan också att hålet finns just där det nu har hittats – under bildäck, på styrbordssidan, under vattenlinjen och i närheten av maskinrummet och fartygets bastuavdelning. Vittnesuppgifter ur Knut Carlqvists bok Tysta leken, varvets egen olycksutredning och skeppsbyggnads­ingenjören Anders Björkmans beräkningar har länge pekat på att fartyget måste ha sprungit läck ungefär på denna plats.

Varför har då ingen dykt ned och kollat? Jag kan förstås bara svara för min egen tidning, som jag faktiskt drog igång en gång i tiden med ambitionen att göra just detta.

Men skadan ligger på styrbordssidan, den sida som ligger ned mot botten. När Göran Persson först skickade ut ett konsortium för att täcka över fartyget och sedan 1996 plötsligt avbröt övertäckningsarbetet "av hänsyn till de anhöriga" drog den informerade delen av allmänheten givetvis slutsatsen att regeringen nu lyckats täcka över de politiskt känsliga delarna av vraket tillräckligt noga för att hindra opålitliga journalister att ta sig dit.

Teorierna förstärktes år 2000, när amerikanen Gregg Bemis dök vid vraket och hittade en hög med grus på den plats där hålet nu upptäckts. Någon gång ska Fria Tider ha resurser nog för att skyffla undan Göran Perssons grushög och avslöja bluffen, tänkte vi när vi gjorde research för drygt tio år sedan, och sedan dess har vi bidat vår tid.

Under åren som gått har fartygskroppen flyttat sig, slagsidan har ökat, och på videodokumentären på D-Play som släpptes idag ser man mycket riktigt hur Henrik Evertsson först kommenterar en hög med grus på botten. Nära hålet – men inte längre tillräckligt nära för att dölja sanningen. Naturens krafter har haft sin gång, och en liten billig rovkamera kunde nu med lätthet krypa in och dokumentera skadan, varpå skandalen var ett faktum.

I Estland har den tidigare statsåklagaren Margus Kurm redan lagt fram teorin att en svensk ubåt måste ha sänkt fartyget av misstag genom kollision. Och visst kan befälet på HMS Näcken ha råkat slumra till under en eskort av någon av Carl Bildts smugglings­transporter av ryskt militärmateriel till USA. Det skulle i så fall förklara varför det svenska militära etablissemanget, som normalt ser ryssar i varje buske, aldrig har varit intresserat av att utreda om rysk säkerhetstjänst möjligen kan ha sänkt fartyget, eller åtminstone råkat sänka det när en operation för att slå ut maskinerna gått snett. Den senare teorin är den jag själv länge har ansett vara mest rimlig, men efter att ha sett bilderna på tydliga kollisionsskador får den överges, även om alla andra teorier än så länge också stannar vid spekulationer.

Vad som däremot inte är spekulationer är att Sjöfartsverket, Försvarsmakten, den internationella haverikommissionen JAIC och regeringarna i Estland, Finland och Sverige har varit inblandade i en gigantisk mörkläggning. Det är helt enkelt inte trovärdigt att någon av dessa parter skulle ha missat det gigantiska hålet, eller att någon av dem ensamma skulle ha lyckats komma på – och verkställa – den avancerade bluffen med "bogvisiret".

Om dagens avslöjande stämmer innebär det att bogvisiret har sprängts loss av myndigheterna efter olyckan och att historien om hur det "hittades" långt från olycksplatsen tre veckor efter katastrofen av en finsk kustbevakningsbåt inte är sann.

En regering som kan begå en sådan handling och komma undan med den kan naturligtvis göra vad som helst. Det är därför dags att utreda även det som hittills avfärdats som alltför magstarkt för att kunna ha utförts av svenska myndigheter.

Var befinner sig exempelvis andrekaptenen Avo Piht idag? Han som räddades och sågs på tv-bilder från finska Utö, vilket Fria Tider skrivit om förut, men sedan försvann? Och var är mekanikern Lembit Leiger och de två ombordanställda dansarna, tvillingsystrarna Hanka-Hannika och Hannely Veide, som lämnade fartyget i samma livflotte som Piht och sedan försvann efter att först ha prickats av som överlevande på Huddinge sjukhus?

Rent moraliskt har vi rätt att kräva svar av Carl Bildt, med förhörsmetoder lånade av hans amerikanska överordnade om så krävs, men inte bara av honom. Dagens avslöjande visar att konspirations­teoretikerna hade rätt och att alla svenska regeringar i 26 års tid har ljugit, mörkat och bedragit sina medborgare.

Den som botaniserar bland etablissemangets mediekanaler idag kan se hur de försöker hantera skandalen på samma sätt som de gjort tidigare: Genom att visserligen rapportera vad som hänt, men göra det i notiser, med nedtonade rubriker och gärna med innehållet bakom betalvägg. Snart kommer de att skriva artiklar där experter från Chalmers och FOI förklarar att hålet kan ha uppstått när Estonia slog i botten – trots att botten i området består av ett jämnt lager lera.^{(1) (2)}

Det kommer inte att fungera. För de anhöriga kan det faktum att sanningen nu flyter upp till ytan förhoppningsvis mildra lidandet och saknaden i Estoniakatastrofens spår. Men för svenska makthavare – och det är på tiden – har katastrofen bara börjat.

Widar Nord

^(1).Uppdatering 29/9 efter ytterligare research: Skadan kan också ha uppstått av att en stabilisator slagit i botten och stabilisatorhuset brutits in i skrovet vid det spant man ser på filmen. Stabilisatorn borde inte sitta exakt där (men den finns inte på ritningarna utan har installerats i efterhand, så det är svårt att veta) men måste i så fall ha mörkats av filmteamet, då den skulle ha synts tydligt på samma plats. Oavsett om denna teori stämmer eller ej förklarar den inte varför myndigheterna mörkade det gigantiska hålet i JAIC:s slutrapport eller varför regeringen hällde makadam över just detta område 1996. Hur skadan har hanterats tyder alltså på att fyndet visar olycksorsaken.

^(2).Uppdatering 4/10: Efter publiceringen av min ledare och första uppdatering ovan har Aftonbladet skrivit en artikel om stabilisatorn, där Evertsson och hans team uppger att de såg stabilisatorn under hålet och att den var infälld och oskadd. Detta är viktig information som stämmer med svenska myndigheters bilder av vraket, som visar att babords stabilisator också var infälld. I artikeln lyfts också frågan huruvida en kollision med stabilisatorn i ytläge skulle ha kunnat slita upp skrovet och sänka färjan. Såvitt denna ledarsida erfar är detta dock osannolikt eftersom stabilisatorn, om den är konstruerad på sedvanligt sätt, ska ge vika vid en kollision eller grundstötning i ytläge långt innan infästningen till den bryter upp skrovet. Sammantaget saknas alltså andra förklaringar till hålet än att något har kolliderat med Estonia vid ytan genom att komma in med full kraft från sidan, vilket har orsakat olyckan. /Widar Nord