Filmrecensenten Hynek Pallas ondgör sig i DN över de "svårbemästrade fejknyheter" som sprids av ryska sajter i hans föräldrars gamla hemland, Tjeckien.
Som exempel tar han en intervju i den allt annat än ryska digitala tv-kanalen Aktuale.cz med den svenska författarinnan Katerina Janouch.
Få läsare vet att han därmed fortsätter en två generationer lång släktfejd.
Hyneks pappa Jiri Pallas råkade rejält i luven på Charta 77-fondens ordförande Frantisek Janouch, pappa till Katerina, och anklagade denne för förskingring mm.
Möjligen fanns en öst-västlig dimension redan på den konflikten. Frantisek Janouchs svärfar, Arnost Kolman (död 1979 i Stockholm), var en berömd marxistisk filosof som länge tjänade Moskva innan han mot slutet blev dissident.
Hur som helst tycks Pallas d y ha varit lite väl ivrig att plocka en gås med Janouch d y.
Vad hon har sagt i tjeckisk TV om Sverige är naturligtvis förfärligt. Bl.a. har hon som Leif G W Persson antydde sist kommit fram till att det nog är bästa att ha ett skjutvapen hemma för att freda sig mot ett våld som blir allt vanligare.
Alarmistiskt, javisst. Men det är helt begripligt att bilden av Sverige i en TV-intervju blir en karikatyr.
Jag intervjuades nyligen själv - Gud vet varför - av italienska RAI Une, som gjorde reportage om Sverige. Det enda som framgick av den färdiga produkten var att Sverige har många vackra flickor, i synnerhet många ogifta!
Det slår inte Pallas att exakt så som Aktualny.cz skildrar Sverige skildrar västliga media Ryssland varje dag.
Anna-Lena Lauréns helsida i dagens DN bär syn för sägen. I en klagosång över den ondskefulla ryska propagandan framkommer det att den verkliga orsaken till att hon är så förbannad är att hon varken har fått intervjua Dmitrij Kiseljov eller Margarita Simonjan, två av kanonerna i rysk stats-TV. Inte på något cocktailparty har hon ens kunnat komma nära dem. Ack, ack, så elaka - och farliga - ryssarna är!
Laurén verkar inte ha förstått det mest elementära i rysk mediaindustri. När jag var med som tolk för att göra en SVT-intervju med Kiseljov redan på 90-talet begärde han 1.000 dollar för medverkan.
Han har nog inte blivit billigare sedan dess.
Men vad Anna-Lena Laurén och de flesta andra antiryska propagandister regelbundet missar är att ryska statsmedia är minst lika – jag skulle säga mer – pluralistiska än våra egna public servicemedia.
Om tittarna har tröttnat på Kiseljovs långa monologer och kaustika ("vi kan förvandla USA till aska på en sekund"), vilket även presidentadministrationen klagat på, så kan de välja de betydligt mer lågmälda och korrekta Olga Skabajeva och Jevgenij Popov i "60 minuter", ett utomordentligt informativt program, där man exempelvis får veta mycket mer om USA-politik än någonsin i svensk TV. Ryss-amerikanen Dmitrij Symes står för oklanderligt korrekta förklaringar av hur det amerikanska systemet fungerar.
I så gott som varje sändning deltar den amerikanske journalisten Michael Bohm för att i glänsande rustning och på god ryska försvara USA:s officiella ståndpunkter, vilken de än vara månde.
Och när Vjatjeslav Nikonov, doktor i USA-kunskap och dotterson till Sovjetunionens utrikesminister Vjatjeslav Molotov, begär ordet kan man höra en knappnål falla.
STEFAN LINDGREN
Texten publicerades ursprungligen på författarens hemsida, 8 Dagar.
