DN Kulturs krönikör Johan Croneman har läst The Guardians granskning av Syriens rebeller, som Fria Tider skrev om för två veckor sedan. Enligt honom är anledningen till mediernas fulmetoder och manipulationer av rapporteringen simpel:
"Det är mainstreamjournalistikens förbannelse, det skall vara enkelt, så att alla förstår", skriver han.
Med andra ord: När västerländska medier med berått mod lanserar en total bluff där de skyller en massaker som helt uppenbart har begåtts av rebeller på den sittande regimen, så beror det bara på en godhjärtad strävan efter att tillgodose läsarnas behov av enkelhet.
Är det samma storsinta omsorg som ligger bakom alla de suddiga videoklipp som, för att använda SVT Rapports standardformulering, "uppges visa" hur regimen begår brott mot sin befolkning? Kanske kan även den här bildmanipulationen, där Österrikes största tidning helt enkelt har klippt in bilder på civila i rasmassorna från Aleppo, förklaras med att man i all välmening velat tillfredsställa konsumenternas behov av enkelhet?
"[The Guardian] följer talesmännen bakom Syriens nationella råd (SNC), det är ett spår som leder till inflytelserika lobbygrupper, starka västerländska intressen, högt uppsatta amerikanske företagare, ekonomer, politiker, agenter", skriver Johan Croneman och konstaterar att något liknande aldrig har synts till i svensk tv-rapportering.
"Det där blir för svårt för tittarna, de kommer inte fatta", förklarar han när han ska beskriva hur svenska tv-redaktioner resonerar.
Croneman gör däremot ingen analys av varför vissa saker ständigt anses "för svårt", "publicistiskt irrelevant" eller påstås "sakna allmänintresse" i svensk media. Finns det verkligen inga mekanismer som styr det här? Och är det inte i så fall samma mekanismer som ligger bakom Cronemans eget beslut att skriva "inflytelserika lobbygrupper" istället för, som Guardian, "Bilderberggruppen"?
Jag tittar igenom den officiella deltagarlistan från årets Bilderbergmöte och ser Bassma Kodmani, utrikespolitisk talesperson för Syrian National Council. Hon är en återkommande bilderbergare och även en flitigt citerad källa i mediernas rapportering om konflikten i Syrien. På deltagarlistan finns också Johan Cronemans chef, Jonas Bonnier, som listas som styrelseordförande och vd för Bonnier AB.
Nu undrar jag såhär. Är det verkligen bara foliehattar och månlandningsförnekare som i detta ser en dold global maktelit som sitter och kommer överens om hur rapporteringen i våra västerländska medier ska gå till? Och är det verkligen uppenbart att det bara är rena tokstollar som hävdar att dessa människor använder sina medier för att störta misshagliga regeringar som står i vägen för gruppernas egna globala projekt?
Kanske ska vi nöja oss med Johan Cronemans enkla förklaring, att medierna krigshetsar på grund av välvillig inkompetens. Men mycket talar för motsatsen. Varför uppmärksammas inte gårdagens bildmanipulation av den österrikiska tidningens konkurrenter till exempel? Och varför vinklar alla journalister sina artiklar åt samma håll? Finns det någon rimlig förklaring till att det alltid är USA, och aldrig Ryssland eller Kina till exempel, som står på de godas sida när medierna "förenklar" verkligheten?
Kanske vore det sundare om vi lyssnade på de mest radikala konspirationsteoretikerna och förutsatte att precis allt som sägs i våra medier är en del av en global, dold agenda och således mer eller mindre lögn. I vart fall vore det ett friskhetstecken jämfört med idag – när nästan alla tycks tro att det som står i våra västerländska tidningar är sant.