I mina ungdomsår var jag en del av den vänster som på sikt skulle ta över Sverige. Då upplevde vi socialister och kommunister oss som rebeller på alla plan. Vi attackerade julfirande, familjen, USA och kapitalismen allt på en och samma gång och med revolutionärernas iver och glöd. Många av oss var den första generationen i våra familjer som fått tillträde till en högre utbildning och vi tog tillfället. I dag sitter mina gamla ”vänner” och deras vänner på i princip alla höga positioner inom media och högre utbildning. De som var fräckt utmanade revoltörer mot det bestående då det begav sig, är nu ryggraden i den politiskt korrekta värdegrunden som styr våra ageranden, oavsett om vi vill eller ej.
Jag minns så väl hur tamt vi röda tyckte att det intellektuella motståndet var. Dåtidens ”borgare” och i synnerhet då högern i form av moderater, fick alltid ta storstryk i alla debatter. De var dåligt pålästa, ideologiskt okunniga och deras värnande om det rådande systemet var så tafatt. De fick så mycket ideologisk stryk under så många år, att de till slut gav upp och blev liberala högersossar allihop. All konservativ ideologi fick stryka på foten. I dag omfamnar de borgerliga partierna de flesta av kulturmarxismens teser inklusive feminism och mångkulturalism.
Men nu har högern vaknat till liv. Visserligen i elfte timmen och än så länge spirande, för nu står Sverige och Europa i brand. Ett tecken på uppvaknandet är att motståndet mot det politiskt korrekta massinvandringssamhället försöker få till till stånd en ideologisk grund, en ideologiskt medveten Höger.
I den lilla boken Högern kommer tillbaka, handbok för den äkta oppositionen formulerar författaren Daniel Friberg hur en sådan höger ska se ut och varför. Friberg är en av personerna bakom tankesmedjan Motpol, som fick en viss medial uppmärksamhet i samband med turerna kring Sverigedemokraternas ungdomsförbund i våras. Liksom alla som inte går i led och ropar Refugees Welcome har Motpol fått epitetet högerextremistisk, så de är i gott sällskap.
En röst på Sverigedemokraterna i all ära, men det räcker inte, menar Friberg. Det krävs att motståndet blir ideologiskt till det vansinne vi nu hamnat i och inte bara en protest. Han lyfter fram begreppet metapolitik som handlar idéer, attityder och värderingar där högern måste medvetet göra motstånd och artikulera egna åsikter, ett eget program. En politik som på allvar kan utmana alla dessa feminister, HBTQ-aktivister, rasifierade, antirasister, antinationalister med flera som trasar sönder vårt land.
Förresten vad står socialkonservatismen för hos Sverigedemokraterna? Det torde kräva mer än några rader i partiprogrammet. Det krävs förtydliganden!
Friberg tar också upp bristen på kulturyttringar som beskriver den snabba omsvängningen i det politiska landskapet med framväxten av Sverigedemokraterna som det synliga. Ett landskap där den liberala vänstern trots sin hegemoni ser sina ställningar vackla då trots hjärntvätt och propaganda från vaggan till graven inte förmår hejda protesterna. Men det räcker inte med att bojkotta vänsterns verklighetsfrämmande utopier, det gäller att utveckla en kultur som bygger på konservativa värderingar: Sunda könsroller, värnande om kärnfamiljen, etnisk identitet etc som knyter an till vår historia och vilka vi är.
Inte minst tar Friberg upp tankar om manlighet som borde får vilken genuspedagog som helst att sätta i halsen. Friberg uppmanar den förvekligade svenska mannen att ta ansvar för sitt folk och i det inbegriper han att mannen även fysiskt ser till att han är en karl för sin hatt – ser över sin fysik och lär sig gentlemannamässiga dygder. Och där sätter Friberg fingret på en öm punkt. Många svenska män är numera näst intill androgyna i sin iver att vara feministerna till lags.
Hans ord till kvinnan är så inopportuna att det renderar honom ett av recensenten nyinstiftat pris – Guldsnoppen – för visat mod: ”Du tillhör också den befolkningshalva som förmodligen utsätts för den mest illvilliga och sinnrika kulturmarxististiska propagandan som bland annat lyckats lura er att mannens roll är norm och något eftersträvansvärt. De har lurat i er att alltid prioritera utbildning och karriär framför familj, att 'sexuell frigörelse', i bemärkelsen manlig sexuell livsstil, är något som stärker er – snarare än skadar er psykiskt och emotionellt….”
Högern kommer tillbaka är ett första försök i modern tid att skriva ett konservativt manifest på svensk botten. Influenser kommer från Frankrike bland annat, men utgår ifrån en svensk verklighet. Försöket är lovvärt och det kommer förhoppningsvis att följas av fler. I dess spår kanske vi även får se en ideologisk debatt som i sin tur leder till högre grad av medvetenhet. Herbert Tingsten deklarerade på 1950-talet att ideologierna var döda och ett knappt ett decennium senare kom Vänsterns stora offensiv som styr vårt samhälle i dag. Ideologier hämtar kraft från verkligheten. Gör de inte det så är de döda. Vänstern är döende. Den kan inte ens beskriva verkligheten vi ser omkring oss. Den vädjar enbart till diffusa känslor om godhet eller om skammen vi kollektivt ska bära som bärare av vit hud. I detta kontext har högern sin chans.
Arvid Klegg
En delägare i Fria Tider har tidigare ägt aktier i bokförlaget Arktos, som ger ut Högern kommer tillbaka. Boken recenseras därför av Arvid Klegg (pseud.) från Dispatch International.
