Att Johan Lundberg skulle bli hysterisk över vår artikel om hur två av hans anställda beter sig på nätet förvånar inte. Men att det i försvarstalet ingår att kalla oss för "den nationalsocialistiska tidningen" och att peka ut oss som en del av den "svenska nynazistiska rörelsen" är lite väl urspårat även för att vara Lundberg och Axess.
Tack och lov lider Axess av en välförtjänt brist på läsare, trots att de stackars ägarna har bränt över 120 miljoner kronor på projektet. Det är lite tråkigt naturligtvis. En seriös redaktör hade kunnat åstadkomma underverk med samma medel. Men istället för att erbjuda Sverige en läsvärd kulturtidskrift i nivå med The American Conservative, vilket man tveklöst hade haft resurser till, så har Lundberg satsat kronorna på att skapa någon sorts Israellobbyns eget Expo, där alla som inte håller med redaktionen i Mellanösternfrågan ska jagas och smädas med barnsliga personkampanjer på Facebook, med blogginlägg skrivna på fyllan eller med epitet som "nynazist".
Visserligen behöver Sverige mer av välskriven polemik. Men Axess barnsligheter utgör inte polemik, de utgör trams. Att lämna en anklagelse om nazism utan bemötande låter sig dock inte göras, och jag nöjer mig därför helt kort med att konstatera att Fria Tider har flera skribenter med utomeuropeiskt påbrå, även judiskt faktiskt, och att vi aldrig har argumenterat för nazism, fascism eller någonting motsvarande. Vi är en paleokonservativ och paleolibertariansk tidning, så enkelt är det med det.