Det börjar bli nervöst nu.
Tungviktarna IMF, Swedbanks vd Michael Wolf och kollegan Christian Clausen på Nordea stämde in i en allt högljuddare klagokör när amorteringskravet häromveckan fick rött ljus av kammarrätten i Jönköping.
Man inser situationens allvar när välgödda bankchefer, som tack vare bostadsrallyt sopade hem en samlad kvartalsvinst på historiska 29 miljarder kronor åt sina ägare, nu vill att någon drar i lånebromsen.
– Nu måste regeringen göra något. Med negativ ränta och en stigande bostadsmarknad måste någonting hända, sade Christian Clausen nyligen till SvD.
Om inte det lät illavarslande nog så skrev SEB i sin senaste konjunkturrapport att "Riksbankens extrema penningpolitik nu lägger grunden till en bostadsbubbla och husprisfall längre fram".
Under Riksbankens (minus)räntemöte förra veckan passade även riksbankschef Stefan Ingves på att ryta till om de skenande bostadspriserna, som stiger 15 procent i årstakt. Det har han visserligen gjort förut, men den här gången tog han i från bäckenet. En klagan som kan tyckas motsägelsefull när Ingves själv eldar på bostadsmarknaden med ena handen samtidigt som han förgäves gestikulerar efter en brandsläckare med den andra.
De politiker som förväntas kyla av bostadsmarknaden är upptagna med att bråka om vem som hade, har eller kommer att ha det mest gyllene tillfället att plocka fram brandsläckaren. Att skära i ränteavdraget vore en bra idé, så länge någon annan gör det, lyder devisen.
I vad som har blivit något av en dubbla budskapens tradition i den sittande regeringen så gav två ministrar diametralt olika besked i frågan. Finansminister Magdalena Andersson klargjorde att ränteavdraget ska lämnas orört och kort därefter öppnade finansmarknadsminister Per Bolund för en nedtrappning. Det är, för att låna statsministerns bevingade ord apropå något helt annat, bara käbbel.
Svensk ekonomi fortsätter därmed sin seglats med kurs mot närmsta isberg. Om inget görs kommer, med riksbankschefens egna ord, ”vi som nation sättas i ett mycket besvärligt ekonomiskt läge längre fram”.
Stora ord ifrån en man som tillhör det fåordiga släktet riksbankschefer. Ordsalvorna får därför en tyngd som saknas när en av de många domedagsprofeter som florerar i mediebruset förutspår en ny finanskris, peak-oil, tredje världskriget och zombieapokalyps i samma andetag.
Det är lätt att göra sig lustig över domedagsprofeter. Outtröttliga olyckskorpar som ekonomen och analytikern Peter Schiff, som gjorde sig ett namn genom att förutse finanskrisen 2007/2008. Schiff har bland mycket annat siat om en dollarkollaps och USA:s undergång i över 15 år. Man kan lite syrligt säga att han förutspått 20 av de 2 senaste ekonomiska kriserna.
Men när återhållsamma siare som bankchefer, chefsanalytiker, myndighetschefer och en före detta finansminister börjar tala domedagsprofeternas språk så är det dags för våra folkvalda att lyfta huvudet ur sanden, sluta käbbla och ta de svåra beslut som behövs.
Om det inte redan är för sent. I takt med att skuldberget växer så ökar nämligen risken för att den som börjar pilla på ränteavdrag och amorteringskrav kommer åt avtryckaren och spränger den svenska ekonomin i luften.
FRIA TIDER
