Enligt Albert Einsteins allmänna relativitetsteori är den så kallade rumtiden inte plan, utan krökt, något som påverkar hur kroppar färdas genom den. En av de mer kända praktiska exemplen på detta är hur en massiv kropp kröker rummet så att ljusstrålar inte längre färdas rakt fram utan böjer av kring den. 1919 påvisades fenomenet experimentellt för första gången då astrofysikern Arthur Eddington i samband med en solförmörkelse lyckades upptäcka stjärnor i solens närhet som egentligen befann sig något bakom solen.
Nu har NASA:s rymdteleskop Kepler upptäckt fenomenet hos en avlägsen dubbelstjärna där alltså två stjärnor kretsar kring varandra. Den ena stjärnan är en röd jätte, medan den andra är en vit dvärg. Trots att den vita dvärgen bara är ungefär lika stor som jorden, så är den betydligt mer kompakt och har en större massa än den röda jätte som är dess systerstjärna. Alltså är det den röda jätten som kretsar kring den vita dvärgen och när den röda jätten passerat bakom den vita dvärgen från jorden sett har teleskopet Kepler upptäckt hur kraftigt ljuset från den röda jätten böjs av på grund av den vita dvärgens kraftiga gravitation.
Artikeln är rättad
