Kan man rädda ekonomin genom att trycka mer pengar? Om du frågar världens centralbanker har de svarat ja på den frågan sedan finanskrisen 2007. Men nu har någonting hänt – i medieskugga – som kan få dem att svara nej.
I torsdags förra veckan parkerade amerikanska banker och fonder 756 miljarder dollar på centralbankens konto. Det motsvarar ca 19.700 kronor per amerikan.
Det hela handlar om något som kallas overnight reverse repurchase agreement, eller omvända repor, som gäller från en dag till nästa. Den svenska termen reporänta, som många känner igen, är alltså räntan som Riksbanken betalar när de svenska bankerna deponerar sina pengar på detta sätt.
Men vad är en bank? En bank är ett företag som lånar ut pengar som det själv lånar från centralbanken, som är bankernas bank och som kan skapa hur mycket pengar den vill. I USA heter centralbanken Federal Reserve (Fed).
Om en bank har lånat av Fed och inte kunnat låna ut i sin tur, sitter den vackert med en hög av sedlar. För att slippa räntekostnaden för överskottet kan den, genom en omvänd repa, ge tillbaka pengarna till Fed.
Sedan början av april har bankerna i stigande grad varit tvungna att nyttja repoverktyget, vilket syns på diagrammet till höger.
Diagrammet kan verka mindre dramatiskt än det faktiskt är. Vanligtvis används omvända repor när bankerna ska balansera sin bokföring kvartalsvis och årsvis. Uppgången 2021 saknar däremot historiskt motstycke.
Vad innebär då det uppblossade intresset för omvända repor bland banker och fonder? Bakgrunden är att sedelpressarna går varma världen över och rykande färska sedlar regnar över ekonomierna. De finansiella aktörerna lånar pengarna och köper för allt vad tygen håller.
Uppdraget är att investera dessa för sina aktieägares räkning för att nå största möjliga avkastning. De köper räntebärande papper, aktier och liknande. Köptrycket är så våldsamt att de hugger på allt som rör sig. De pressar ner marknadsräntan till nära 0 procent och aktiemarknaden upp till nya rekordnivåer.
Vad som har hänt är att bankmännen nu har köpt allt som går att köpa. Det syns svart på vitt eftersom den reporänta som Fed erbjuder bankerna sedan den 16 april endast är 0,05 procent. Bankmän och fondförvaltare kan med andra ord inte hitta någon investering som ger bättre villkor än detta.
Vidare får investerarna förr eller senare kalla fötter. Hur kommer de att agera om de börjar oroa sig för att aktiemarknaden vänder nedåt? Om de tror det så vill de inte placera de nytryckta pengarna där. Vad tänker de om inflationen tar fart? Det senare har redan börjat så smått. Då kanske de inte vill binda upp sig i tre eller tio år genom att köpa en statsskuldväxel med låg ränta.
Det har blivit tvärstopp för Feds försök att stimulera ekonomin genom sedelpressarna. Vi bör betänka att den finansiella dopingen visserligen har inneburit en extremt långlivad högkonjunktur, men även att den är artificiell. En inte alltför djärv bedömning är att världsekonomin för tillfället är en bubbla som behöver justeras, men att det inte kommer ske genom en lågkonjunktur, utan genom att bubblan spricker.
Det är en bubbla där historiska jämförelser bleknar.
Fed har i princip sedan finanskrisen valt väg. De har valt att skjuta problemet på framtiden. De har försett bankerna med hiskeliga summor likvida medel, de har motat deflationen i grind och de har ekonomiskt medicinerat mot coronaviruset.
Denna nya kris, som synliggjorts av efterfrågan på omvända repor, försöker Fed nu att hantera. På ett sätt är denna kris klart annorlunda än de tidigare, då det saknas en eldhärd som kan släckas med pengar, och där Feds brandmän sprutar tillbaka vattnet på pumpstationen.
Man kan tänka på sedelpresspolitiken som en bil som råkat i sladd. Vid varje kris får bilen allt värre sladd när Fed försöker styra upp på vägen. De tvingas ratta allt hårdare än hit än dit. Siffrorna över "repor" kan mycket väl visa att bilen redan är i diket. Vi får snart veta.
Varför har Fed valt denna väg? Varje ekonom vet att det inte finns några gratisluncher. Kanske finns svaret i World Economic Forums tal om ”Great Reset”. För det blir som de säger: Du kommer inte att äga någonting och du kommer att få lära dig vara lycklig ändå. De vet att det nuvarande systemet är ohållbart och förbereder sig så gott de kan.
Men allt är inte nattsvart. Kraschen som Klaus Schwab väntar på, väntar även accelerationister på. Efter denna dag börjar det oskrivna bladet där politiska, ekonomiska och kulturella förändringar blir möjliga.
Johan Omark
