Vad behövs för att skapa en tusenhövdad mobb som bränner bilar, sparkar ner poliser och misshandlar och rånar oskyldiga, i ett land som de fått förmånen att få invandra till?
Först och främst behövs dumskallar. De flesta brottslingar är underintelligenta och det gäller nog i ännu högre grad en våldsam pöbel.
För det andra behövs hänsynslöshet. Hänsynslöshet är en bristsjuktom - brist på empati, solidaritet, nationalkänsla, anständighet eller vad man skall kalla det där fina, det som gör att man avstår från att göra saker som är skojiga men som skadar ens nästa.
För det tredje behövs uppviglare. Dumhet och hänsynslöshet räcker för att sätta fart på de "normala" brottslingarna, de som har modet att agera ensamma. För att skapa en brottslig pöbel behövs en moralisk ursäkt och för den behövs det uppviglare. Ursäkten kan vara dålig men den behövs och en skicklig uppviglare måste bygga upp ett "ressentiment" under lång tid innan en gnista kan få krutet att tända. Och ressentiment mot Sverige och svenskarna har den sittande svenska överheten bjudit på i överflöd.
Invandrare i Sverige blir dagligen informerade om hur viktiga de är jämfört med svenskarna. Dessutom får de höra att svenskarna är smygrasister som lismar medan de i själva verket hindrar invandrare från att få arbete och lyckas i livet.
De får höra att genom Förintelsen i kombination med malm- och transittrafiken under andra världskriget är de äldre svenskarna medskyldiga till oerhörda massmord. Om de yngre svenskarna inte hålls i tukt och förmaning kan det alltså sluta med gaskammare och inget våld kan vara för grovt för att hindra detta.
Att de historiska bedrifter svenskarna kan hänvisa till är gamla och vedervärdiga - det säger t.o.m. deras egna museiguider. Deras kultur är tråkig, det tycker de själva också. Och sitt välstånd har svenskarna fått genom att profitera på andras krig och genom att utnyttja invandrare till arbeten som de är för lata att göra själva.
Inte konstigt, tycker invandrarna, att svenskarnas egna valda politiker alltid tar parti för invandrare när det är gruff mellan dem och svenskar. Inte undra på att svenskarnas armé övar för att underkuva svenskar, som är oroliga för jihadister, istället för att öva på att underkuva jihadister, som armén gör därhemma. Svenskarna skäms över sig själva, och de har uppenbarligen anledning. De borde ju veta. Ministrarna kallar den äldre generationen för "köttberg" och rektorerna säger att invandrarbarnen är Sveriges framtid. Så flytta på er! Nu har vi växt upp. Varför skall vi respektera er, när ni själva inte gör det?
För det fjärde: En pöbel utan verklig moralisk rätt är trots allt svår att uppvigla, om luntandet och våldet kan få negativa konsekvenser för den enskilde. Även unga invandrare i Husby tänker på konsekvenserna av sitt handlande. Och konsekvenserna, dem vet man inget om förrän efteråt. Men det finns ett sätt att bedöma: Man kan se på hur det gick för föregångarna, pionjärerna så att säga. Har de som tidigare begått brott av politiska eller halvpolitiska skäl blivit hårt straffade eller utvisade? Här ger historien lugnande besked. Brott som överheten gillar skall man inte dra sig för att begå. Från vissa brott kan man bli förlåten ganska omgående och en del lönar sig.
1994 blev en grupp brottslingar inte släppta förbi kön på Sturecompagniet. De satte sig i bilen, for till förorten och hämtade ett automatvapen. Väl tillbaka sköt de ihjäl dörrvakten plus ett antal gäster på krogen, automateld rakt in i entrén. Det officiella Sveriges reaktioner var märkliga. Massmedia gjorde klart för alla att det som hänt var dörrvakternas fel. Denne hade nämligen tidigare dömts för brott. En av Stockholmstidningarna försökte lansera en debatt om problemet med dessa f.d. kriminella dörrvakter. Det "problem" som redan var löst var Joakim Jonsson. Han dog 22 år gammal eftersom han, redan träffad, sprang genom kulregnet för att slita igen en skjutdörr in mot baren och därmed rädda livet på ett okänt antal gäster. Efter ett par veckors betänketid summerades Stureplansmassakern i Dagens Nyheter. En kvinnlig kulturskribent med ett besvärligt namn skrev i andemeningen att det här var på tiden. Det var på tiden att en invandrare "sade ifrån" ordentligt. Den dolda diskriminering som de hela tiden blir utsatta för skall leda till reaktioner. (Detta är hämtat ur minnet. DN från det året finns inte på internet men, Peter Wolodarski, du eller någon av dina anställda lär ju återkomma ifall jag berättat något som inte stämmer).
I mars 1982 kom lokförareleven Jaques Wallner, 26, i dispyt med en ung man i baren på Berns Salonger. Magnus Nordemark var tydligen nationell på något sätt och vann uppenbarligen debatten med Wallner, som var kommunist. Det skulle han inte ha gjort. En timma senare var han död, 22 år gammal. Wallner och hans vänner hade väntat i buskarna utanför och när Nordemark kom ut fick han fem knivhugg av Wallner - som sedan ropade till sina vänner nu sticker vi grabbar. Även den här gången var Bonnierkoncernens alla anställda eniga om att ett bråk hade gått snett och framför allt om att det hela varit offrets fel. Den döde 22-åringen pådyvlades en mängd kontroversiella åsikter. Lokförareleven, däremot, var inte kontroversiell. Han befanns plötsligt vara kvalificerad som journalist. Efter 9 månader i fängelse gick mediekarriären spikrakt och Wallner är idag chef för DN Motor. På Wikipedia har beslutats att Wallners mord på Nordemark inte är av någon betydelse.
Strax efter midnatt 9/12 2000 väntade Daniel Wretström vid en busshållplats då ett multietniskt gäng närmade sig honom. Gänget skrek "jävla rasse". För att göra en lång historia kort blev Wretström inte äldre än 17 år. Den samlade pressen beklagade det inträffade, men man reserverade sin harm och ilska åt den grupp av Daniels vänner och politiska bundsförvanter som senare samlades på mordplatsen för att protestera mot det svenskfientliga våldet. Lika intressant är att en av gärningsmännen, Danilo Henriquez, senare lanserades som artist av svensk medieindustri, trots att han saknar all talang för att spela eller sjunga. Vilken merit hans artisteri egentligen stödde sig på förstod aldrig de svenska lyssnarna, men signalen gick nog fram till målgruppen.
Deltagare i Stockholms invandrarkravaller har knappast några oönskade konsekvenser att frukta - snarare tvärtom.
Överhetens hjärntvätt går vidare. Denna veckas lektion går ut på att lära er att vem som helst har rätt att göra vad som helst i er stad, allt är ändå ert eget fel. Varsågoda, skäms för att ni finns. Eller för dem ni röstat på.