I ett "avskedsbrev" på Substack berättar Malin Ekman att hon redan 2019, då hon blev SvD:s korrespondent i New York, noterade hur ensidig de etablerade nyhetsföretagens rapportering var.
"Rapporteringen om USA – i Sverige liksom andra länder i väst – införlivas i ett färdigt narrativ om Donald Trump som demokratins fiende. Journalister har kommit att ställa sig på en sida i tron om att denna är 'den rätta' och indirekt bekämpa den andra. Eftersom den 'andra sidan' betraktas som 'värre' slätas problem hos den egna över", skriver hon.
Det innebär att uppgifter som i vanliga fall hade ansetts relevanta mörkas eller förpassas till marginalen.
"Som uppgifter om hur demokrater använder rättssystemet som ett vapen mot republikanska motståndare. Eller hur techbolag och delar av statsmakten samverkat i syfte att avlägsna politiskt känsligt innehåll. Samtidigt som ogrundade påståenden om ryska kopplingar till Trumps kampanj renderat hundratusentals artiklar och bidragit till en djupare nyhetspolarisering såväl i USA som Sverige. De rättelser som nyhetsmedier senare tvingades utfärda får minimalt utrymme i nyhetsflödet", skriver Malin Ekman.
Hon uppger att hennes egen relation till läsarna har bestått, men att hennes relation till redaktionen har förändrats.
"Jag upplever att något skiftar hösten 2023. Mina texter ser ut som tidigare men responsen blir annorlunda. Jag blir tillsagd att skriva genom min redaktörs ögon. Det viktiga är inte längre att texterna är sanna och sakliga utan hur de 'riskerar uppfattas'", skriver Malin Ekman och fortsätter:
"Det är naturligt och önskvärt att vara oense i redaktionella processer. Det jag uppfattar som nytt är en ovilja till journalistisk diskussion. I stället får jag höra om 'bud från ledningen'. Kollegor pratar om 'en ny ängslighet' i spåren av världshändelser som Rysslands invasion av Ukraina och Hamas terrorattack i Israel."
Hon beskriver hur hon omedvetet börjat ägna sig åt självcensur, och hur detta tar död på hennes arbetsglädje. Hon finner sig tveka inför att föreslå reportage och analyser som hon "misstänker inte passar in i redaktionens uppfattning om vad som är rätt och fel i USA, vem som är god och ond".
"Jag gör det ändå och bävar inför responsen. När texten ska revideras behöver varje mening nagelfaras, och förbehåll byggas in, utifrån uppfattningar om vem som står att vinna politiskt på texten. Reportage arbetas om och om och tar i något fall månader att publicera."
Vid ett möte med ledningen för att diskutera denna enligt henne ohållbara arbetssituation fick Malin Ekman förklarat för sig att om någon skulle räkna hennes artiklar och komma fram till att fler är kritiska mot Demokraterna än Republikanerna, så skulle SvD ha svårt att "backa upp" henne publikt. Hon fick också en utskällning för att en läsare hört av sig och anklagat henne för att ha hyllat Trump.
"Att kritiskt granska och rapportera om det statsbärande partiet brukade anses utgöra en del av journalistens existensberättigande. Idag utgör det skäl för redaktionen att ta henne i örat", skriver Malin Ekman.
Hon frågar sig varför svensk media över huvud taget har korrespondenter när det gått lika bra att översätta veckogamla artiklar i etablerade medier som New York Times, The Atlantic, eller Washington Post.
Malin Ekman konstaterar att hon har landat i att hennes nuvarande roll inte möjliggör den sortens journalistik som hon tror på och som läsarna förtjänar.
"Det här beslutet har tagit tid och inte varit lätt. Under lång tid skattade jag mig lycklig över att vara korrespondent, och älskade mitt jobb. Jag har varit knuten till SvD i över tio år, de senaste fem som heltidsarvoderad korrespondent. Så det känns lite kusligt. Och jag kommer sakna er. Men jag har alltför länge saknat att kunna utföra mitt journalistiska arbete som det var tänkt", skriver hon.
Jag lämnar SvD av skäl som jag beskriver i ett öppet avskedsbrev.
Länk här: https://t.co/kkwQwIWhhb pic.twitter.com/IP9li79lWv— Malin Ekman (@malinekman) June 24, 2024
