Konsttidningen Ful avskaffade könen redan 2007 och andra delar av mediavänstern har debatterat "hen" i TV och tidningar. Enligt Nasim Aghili på Konsttidningen Ful har "hen" exploderat i massmedia: "Jag ser eller hör ordet hela tiden." Men Nöjesguidens chefsredaktör Margret Atledottir försäkrar att det var under ett lekfullt samtal med sin kompis Petter Hallén som hon från en klar himmel spånade fram sin idé att genomgående använda ordet hen i ett nummer av Nöjdesguiden. Och "en snabbkoll på redaktionen visade att alla var sugna på idén."
Naturligt och självklart
Margret Atledottir följer sin tidnings smidiga jargong i sin kommentar till Dagens Media: "Det här är inget kraftigt statement utan känns mest naturligt och självklart." Nöjesguidens roll i massmedias uppfostrande omfamning av unga är av allt att döma att berätta vad som är naturligt och självklart, för alla dem som inte begriper det själva.
Efter en stund med Nöjesguidens hen-nummer är det mest påfallande hur sällan orden han resp. hon egentligen används. Hen-utgåvan är väldigt lik de vanliga. Nedan ett axplock bland artiklarna.
Intressant scenkonst
En av Nöjesguidens många naturliga självklarheter är att läsarna intresserar sig för de fria (läs: skattefinansierade och kommunistiska) teatergruppernas verksamhet. Hen-numrets intervjuartikel med en grupp fregatter från denna bransch innehåller ett litet guldkorn:
"Ingegärd Waaranperä är inne på en liknande linje när hen fastslår att det finns ett teaterhat, kulturellt nedbäddat i mångas medvetande. Teatern upprör med sin närhet och väcker starka reaktioner: Jag tror att hatet bottnar i ett förakt för svaghet. Kritiken som hörs oftast och tydligast är att ... skådespelarna "spelar över", är "så dåliga" och sånt. Jag kan själv reagera så ibland. Dålig teater är det värsta jag vet, jättesvårt att uthärda och jag tror att det beror på att det är mänskliga skavanker man ser. ... Teater är så kroppslig också. Det är mycket lättare att vifta bort en film. Det skall mycket till innan man reser sig och går från en teater, hur dålig den än är."
In med den svarta bananen
En dålig, kommunistisk teaterföreställning gör ingen helkväll. Men som tur är ställer Nöjesguiden upp med fler tips. Vad sägs till exempel om att att låta en sinnessjuk neger köra in sin kuk i din röv? I hen-numrets intervjuas Pjotr Jezernitski, innehavaren av klubb "Black Banana Inn". Det framgår att man vid raggning på hans klubb inte behöver vara så "jävla tacky" att man förbereder repliker. Man skall bara "hugga bytet". På sidan 12 finns ett fantastiskt foto på Pjotr själv men den som nu blir intresserad bör veta följande om Pjotrs killsmak: "Min killsmak är precis som min biosmak - det skall vara mörkt och sinnessjukt".
Oacceptabla män
Krönikören Kawa Solfagary är den som lyckas få in flest "hen" i sin text. Men han har också mycket att säga:
"Även vi män som inte slår är en del av strukturerna som undertrycker kvinnor. Strukturer som ger oerhörda konsekvenser."
Men hänvisning till "all forskning i världen" fastslår han (ursäkta, hen) också att att "en stor majoritet av våldtäkterna [9%] sker inomhus av en person som kvinnan har en nära relation med", att "män får företräde till jobb" m.m. Vi får också veta att Solfagary själv "förstår vad som lockar alla dessa Vita Kränkta Män till mansrättsrörelsen, vad som får dem att skygga så fort man nämner feminism och genus. Jag förstår dem, men jag accepterar dem inte".
Vilken rörelse och vilka män som inte accepteras framgår inte i tidningen. Men chefsredaktören ger i Dagens Media en glimt av fienden: Avpixlat. Enligt chefsredaktören har en notis om Nöjesguiden på Avpixlat genererat 170 negativa kommentarer. De flesta var säkert fett kränkande. (Eftersom Fria Tider håller med Avpixlat om det mesta känner vi oss också kränkta. Dels av att inte accepteras av Nöjesguiden. Dessutom är vi kränkta av att Nöjesguiden skriver att vi är kränkta. OBS att det är den upplevda kränkningen som räknas).
På sin egen redaktionsblogg om hen-numret fick chefsredaktören inte så många kommentarer. 13 stycken hittills. Dessvärre var inte heller dessa särskilt positiva. Så här skriver signaturen Eyo Dickbreath:
"GET A FUCKING LIFE WHY DONT YOU. JEZUZ! DET HÄR EVIGA BABBLET MED KÖN HIT & KÖN DIT, JÄMSTÄLLD'HET & BLABLABLABLABLABLA......vad hände med att leverera NÖJE. FUCK, SÅ MYCKET SKVALLER, KÄNDISAR, PENGAR, DEATH AND DESTRUCTION AND U motherfuckers keep talkin this BULLSHIT....funderar starkt på starta en ANTINÖJESGUIDEN BLOGG & ba gå LOSS! ASSÅ JAG VILL BA HOPPA UT GENOM FÖNSTRET I FÖRHOPPNING PÅ ATT BARA BRYTA BENET! JEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEzuz
U MOTHERS BETTER START ASKING THE QUESTION if u gettin to old for this crap!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
conclusion! INNOVATION NOLL! å gumman utan innovation så dööööööör man! TITTA PÅ NOKIA
NOW FUCK OFF"
Stora förluster med flera värdegrunder
Enligt chefsredaktör Atladotter har Nöjesguiden "under en lång tid .. tagit ställning i viktiga frågor där vi utgått från våra värdegrunder." Man har bl.a. haft temanummer mot rasismen. I sin aktuella ledarkrönika skriver hen att hen-numret är ett spännande initiativ eftersom detta görs för första gången i en "stor kommersiell tidning".
Hur stor och hur kommersiell Nöjesguiden är vet vi inte. Bolaget som äger tidningen ser ut att vara utanför de stora mediesfärerna, men någon vinst har inte gjorts under de år som kan googlas fram. Vem som täcker förlusterna vore intressant att veta - det är ju fara värt att skattebetalarna på något sätt lyckats bli inblandade.
Den som innehållsmässigt hållit liv i Nöjesguiden under alla år var den briljante redaktören och krönikören Carl Reinholdtzon Belfrage, som tyvärr inte jobbar där längre.
