Widar Nord var på väg hem till Tallinn efter ett besök i Sverige för Fria Tiders räkning när redaktionen tappade kontakt med honom på Arlanda flygplats.
– Jag skulle gå och köpa en Ramlösa när jag fick syn på några journalistkollegor från Kanal 5 som stod och filmade ett gäng poserande poliser. Plötsligt känner en av journalisterna igen mig och tecknar till polisen att börja trakassera mig eller liknande, varpå polisen mycket riktigt går fram till mig och börjar ställa frågor om vad jag gör på platsen och kräver att få se ID-kort.
Utan anledning?
– Anledningen var förstås att de kände igen mig. Men jag gick inte runt och tog bilder eller nåt, utan nej, det fanns ingen annan anledning. Jag ifrågasatte förstås det här men visade ID-kort och biljett och annat som de ville se, samtidigt som Kanal 5-teamet körde upp en kamera i ansiktet på mig och en mikrofon när polisen tvingade mig ge dem mina personuppgifter.
Sedan fick du gå?
– Ja, och då kom jag att tänka på den här nya lagen om att man inte får filma polisen som kommer i sommar. Så då tänkte jag passa på att göra det innan det blir förbjudet, så jag sprang ikapp dem och filmade filmteamet lite, samt polisen, på samma avstånd som de filmade mig.
Och då blev du nedbrottad?
– Nej, men fasthållen och avvisad, efter lite diskussion. Jag uppmanade polisen att anmäla mig för ofredande, vilket de hävdade att det var att filma dem på samma sätt som deras inbäddade team filmade mig. De ville dock inte rapportera mig till åklagare, trots uppmaning. Jag blev istället avvisad och förbjuden att gå in på Arlanda igen.
Och nu är du kvar i Sverige?
– Ja. Fast jag försökte åka hem genom att gå tillbaka till säkerhetskontrollen och förklara för skyddsvakterna där vad som hänt. De kände igen mig och förstod situationen. Dock kom den problematiske polisen som körde ut mig sättande med sitt filmteam igen, och släpade iväg mig in i en polisbuss och körde iväg mig till Rosersberg. Samt delgav mig misstanke om ofredande också, för att ha filmat honom. Som jag förstod det så var det ett gripande för ofredande som gjorts, men som hävts just när vi passerade Rosersberg, där jag är nu.
Så han ångrade sig?
– Ja. Men det är ju viktigt att få klarhet i detta, så jag har inget emot en rättslig prövning. Jag filmade dem bara så som de filmade mig, vilket tydligen kan upplevas som provocerande om man är en snarstucken och extremt lättkränkt polis. Jag tycker dessutom det är tveksamt, det de håller på med, att ha med sig ett tv-team när man använder tvångsmedel mot folk, som går ut på att enskilda måste identifiera sig framför hela Sverige och så vidare. Jag tål ju sånt och är en offentlig person, men är det rimligt för alla andra? De flesta skulle troligen tycka det var ganska kränkande i en sån situation.
Vad tänker du göra nu?
– Driva detta rättsligt. Man måste få filma polisen utan att bli frihetsberövad. Och staten kommer att få betala min hotellnota inatt och mitt flyg hem imorgon, om jag så behöver driva detta till Europadomstolen eller liknande. Det är viktigt att det prövas, och jag tror för ovanlighetens skull att den liberala pressen kan hålla med mig här. Inte för att de har några principer, för det har de inte, utan för att det här även drabbar dem, om de inte får filma myndigheter längre.
Hur känns det här?
– Bara intressant. Jag blev utsatt för lite myndighetsmissbruk helt enkelt. Men det var jag beredd på, för jag var ju i Sverige och provocerade ju med mina uttalanden inför rullande tv-kameror, så det brann ju till i skallen på polismannen till sist. Det skulle inte förvåna mig om polisen kommer undan med det här brottsliga ingripandet, men däremot skulle jag bli väldigt förvånad om jag själv döms för ofredande.
