MH17: The Russian Story

Den 26 juli cirkulerade besvärande bilder på vraket efter det malaysiska passagerarplanet MH17, som hade kraschat i Ukraina nio dagar tidigare. På bilderna kunde man se en vrakdel från cockpit vars skador antydde att planet hade träffats av eld från en kulspruta eller automatkanon, snarare än en luftvärnsmissil avfyrad från marken.

Bilderna publicerades i en mindre tysk nättidning men passerade obemärkta förbi i såväl rysk som västerländsk press. På Twitter är flera svenska militärer vanligtvis snabba med att kartlägga ryska förehavanden genom att hänvisa till bilder som på nätet, men denna gång var det tyst.

Betydligt mer uppmärksamhet har man, av begripliga skäl, ägnat åt bilderna i Ryssland. I en ny dokumentär, producerad av statliga Ria Novosti och RT, försöker filmmakarna bevisa att MH17 sköts ned av ett ukrainskt jaktplan och inte av en landbaserad missil. Bland annat låter man en rysk Su-25 – det plan som man hävdar att Ukriana använde för att skjuta ned MH17 – provskjuta en flygplanskropp i aluminium för att sedan jämföra skadorna. Resultatet är, som framgår av bilden ovan, skrämmande likt.

Man kan såklart avfärda allt som ryska public service-kanaler producerar som "rysk propaganda", av mer eller mindre goda skäl. Men om man jämför med den amerikanska propagandan, som slås upp som sanning i svensk media, står sig då inte den ryska lite bättre rent faktamässigt?

Det enda USA har gjort för att lägga skulden på rebeller och Ryssland är att hänvisa till hemliga underrättelsebevis, som man säger sig ha men vägrar visa upp. Ryssland försvarar sig å sin sida med att visa upp bildbevis, genomföra provskjutningar av ukrainska vapentyper, göra intervjuer med namngivna vittnen och annan verifierbar och falsifierbar information. Kort efter flygkraschen höll den ryska försvarsmakten en lång videopresentation där man redovisade alla bevis man hade att komma med mot Ukraina, bland annat radarbilder som sade att ett ukrainskt jaktflyg förföljde MH17 innan kraschen.

Det pratas mycket om öppenhet här i västvärlden. Men det är bara att jämföra hur ryska myndigheter lägger fram sitt case med Pentagons presskonferenser, där man med hjälp av hemliga bevis påstår att Ukraina absolut inte kan ha legat bakom nedskjutningen. I ett land där medborgarna inte får veta mer än "främmande undervattensverksamhet" när halva Försvarsmakten jagar ubåt i skärgården kanske den obegripliga tystnaden kan tyckas naturlig. Men för USA:s del finns det skäl att anta att man vid det här laget skulle ha redovisat sina bevis – om man hade haft några som inte pekade åt fel håll.