En omvänd pressetik

Var det rätt av Ekot att publicera nyheten om Jimmie Åkessons påstådda spelberoende? Kanske inte, men kritiken kommer från makthavare som vill att medierna ska granska folket och inte makten.

Förra året bankade Expressen på dörren hemma hos Jim Olsson, 67, och hängde sedermera ut honom på löpsedeln under rubriken "NÄTHATARE" med namn och bild. Inne i tidningen påstod Expressen att Jim skulle ha skrivit att "inbördeskriget redan startat" och uppmanat militären att ta till vapen mot invandrare. Men det var lögn. I en undanskymd rättelse tvingades Expressen erkänna att citatet inte överhuvudtaget var skrivet av Jim Olsson.

Saken hamnade så småningom hos PO som formellt är "allmänhetens pressombudsman" men som i praktiken utgör en representant för tidningsbranschen. Beslutet – att fria Expressen på alla punkter – är en sällsynt uppvisning i absurt maktspråk från pressombudsmannen och den tidigare revolutionäre kommunisten Ola Sigvardssons sida.

Sigvardsson konstaterar först att Expressen ljugit om citaten och därefter publicerat "rättelser" i papperstidningen som överhuvudtaget inte berättade vilka citat som var fel. "Det hade ytterligare stärkt tidningens sak om den även i pappersutgåvan publicerat vilka citat det gällde", skriver Sigvardsson, men fortsätter sedan:

"I grunden ändrar inte tidningens fel det faktum att anmälaren är en mycket aktiv skribent [som] gått ut på en offentlig arena med starkt kontroversiella politiska åsikter. Det är ett agerande som gör det försvarligt att såväl återge anmälarens åsikter som avslöja hans identitet."

Att citaten var ihopljugna och att Expressen vägrat rätta dem på ett korrekt sätt spelar således ingen roll. "Namnpubliceringen var försvarlig även med hänsyn till att han inledningsvis felaktigt tillskrevs två [ihopljugna citat]. Jag finner således inte skäl att kritisera tidningen", slår Sigvardsson fast.

Vad blev då reaktionerna på detta? Ledde det till någon pressetisk debatt när en svensk privatperson blev krossad på det här sättet av en enig och vänsterradikal överhet? Nej.

Jämför gärna de uteblivna reaktionerna med hur det lät när Ekot under gårdagen släppte nyheten om att SD-ledaren Jimmie Åkesson (troligen med god hjälp av den mammalediga flickvännen, min personliga teori) hade spelat för en halv miljon kronor på nätet. En enig och vänsterliberal maktelit gick till storms mot den statliga radion och till och med ministrar ville plötsligt vara med och diskutera pressetiska principer.

Tyvärr kan de här gaphalsarna ha "rätt", ur ett svenskt så kallat pressetiskt perspektiv. Både PO och PON fällde faktiskt Aftonbladet och Expressen för att ha offentliggjort att SD:s tidigare ekonomisk-politiske talesperson, riksdagsledamoten Johnny Skalin, hade gått på bidrag samtidigt som han arbetade åt partiet. Publiceringen var "integritetskränkande" eftersom den röjde ett påstått psykiskt funktionshinder, enligt PO och PON.

Vi har således fått en omvänd pressetik i Sverige, där det är fullt tillåtet att publicera lokalpolitikers privata festbilder eller att tillskriva helt okända privatpersoner felaktiga citat, där de påstås drömma om inbördeskrig eller insinueras ha nynazistiska sympatier. Däremot är det otillåtet att avslöja omfattande bidragsfusk eller uppenbart spelberoende hos de som ska styra landet – riksdagens ledamöter och de politiska partiernas ledarskikt.

Det här är sjukt. Men ändå var det bara SvD:s försiktigt konservative ledarskribent Per Gudmundson som klarade av att artikulera ett intellektuellt hederligt försvar av Ekots publicering igår.

"Historiskt har svensk press stått så nära makten att historier som dessa aldrig har avslöjats", var det viktigaste konstaterandet i Gudmundsons text.

Den som tvivlar på att han har rätt kan med fördel jämföra reaktionerna på Expressens många uthängningar av lokala SD-politiker, eller för all del uthängningen av Jim Olsson, med den vrede som makteliten uttryckte på Twitter igår.

Jag skulle gärna vilja veta hur Ekot fått tillgång till en riksdagsledamots kontokortsinformation. Handlar om både lag och etik.— Carl Bildt (@CBildt) September 13, 2014

För en gångs skull kan jag säga att jag är hundra procent på Jimmie Åkessons sida. Hur får journalister ens tag i en politikers kontoutdrag?— Maria Wetterstrand (@M_Wetterstrand) September 13, 2014

Avslöjandet om Jimmies spelande gör mig på riktigt skakad över vad journalister anser sig ha rätt att göra.— Maria Wetterstrand (@M_Wetterstrand) September 13, 2014

Det finns många skäl att inte rösta på Sd. Partiledarens eventuella spelberoende är inte ett av dem.— Lars Ohly (@OhlyLars) September 12, 2014

Jaha, där spelade Ekot bort sin journalistiska trovärdighet på synd, skandalisering och snask. http://t.co/eZv5WtRFbW— Mattias Svensson (@mattias_neo) September 12, 2014

Frågan uppenbarar sig vilka andras kontokortsuppgifter @sr_ekot kan få "ta del av" när det passar med "skandaler" http://t.co/XGgIvh5azP— Amelia Andersdotter (@teirdes) September 12, 2014

@sr_ekot @svtnyheter Har betalat licens sedan dag ett jag skaffade TV. Har alltid försvarat Public service. Men nu har det gått för långt.>— Richard Jomshof (@RichardJomshof) September 12, 2014

Tycker ni har ett ansvar att förklara om ni fått uppgifterna lagligt @sr_ekot . Och hur. Ni är Public service #val2014 #svpol— Rebecca Weidmo Uvell (@RebeccaWUvell) September 12, 2014