Historieprofessor Bent Jensen skrev i sin bok Gulag och glömskan att vi känner till det mesta om det tysk-nazistiska folkmordet men är helt ovetande om de fasor som under samma tid pågick i ett annat europeiskt land. Ingen är intresserad av de uppgifter som de senaste åren har offentliggjorts i Ryssland.
Förklaringen till ointresset står att finna i den mångåriga desinformationskampanj som svenska kommunister och socialister bedrev åt sina herrar i Kreml. De hade och har tolkningsföreträde i alla frågor rörande kommunisternas brott mot mänskligheten, ansåg Jensen.
Att massmedia hyllar en historiestudent som brännmärker meningsmotståndare som fascister, och publicerar en mängd artiklar där skribenterna tycker sig höra stöveltramp från det bruna 30-talet, är exempel på en pågående desinformationskampanj i Sverige.
Vänsterfalangen inom svensk media lyfter hellre fram charlataner än uppmärksammar de senaste årens ryska forskningsrön om kommunisternas förbrytelser. Det är emellertid högst väsentligt att stöveltrampet i Ryssland hördes redan under 1917. De som hördes trampa var en del av landets över en miljon desertörer och vanliga brottslingar som bolsjeviker, det vill säga de radikala socialdemokraterna, satte in mot folk som inte bedömdes passa in i det nya samhället.
Anarkisten Anna M. Garaseva vittnar i Ja zjila v samoj bestjelovetjnoj strane om att alla som hade något samband med tsarregimen mördades i staden Rjazan sommaren 1918. Sedan började man ta fångar och spärra in den i koncentrationsläger. De fungerade som utrotningsläger: fångarna vistades under bar himmel och det var de anhörigas uppgift att förse den gripne med mat och allt annat. Dödligheten var hög på grund av svält, sjukdomar och avrättningar.
Ryska barn som hamnade utomlands efter 1917 har också vittnat om stöveltrampet när soldater kom hem och dödade deras föräldrar eller andra familjemedlemmar. I sina uppsatser i boken Deti Emigrazii skriver de att även barn torterades och dödades. Flera barn bevittnade hur grannar, bekanta och skolkamrater togs till avrättning. Någon hade förts till en massgrav tillsammans med familjen men undgått att träffas av skotten och överlevt. Ett annat barn skrev att han plågades av mardrömmar sedan han togs tillfånga i stället för sin fader och tvingades bevittna dagliga avrättningar på fängelsegården.
Historikern S. Melgunov uppger i sin bok Krasnyj Terror v Rossii att barn avrättades dels på grund av sin klasstillhörighet och dels för att de anklagades för spioneri. "Spionerna" var 8-12 år gamla och Tjekans Osobyj Otdel, en särskild avdelning inom den så kallade extraordinära kommissionen, avrättade barnen på plats eller skickade dem till Butyrkafängelset i Moskva.
Enligt Bent Jensen undanhålls vi fakta om kommunisternas förbrytelser i Ryssland. Vår kunskap om till exempel TJON, en enhet för särskilda insatser som verkade mellan 1919 och 1924, är närmast obefintlig. TJON avrättade gisslan, desertörer, sårade i strid och tillfångatagna motståndare. Man torterade och avrättade bönder som vägrade lämna ifrån sig livsmedel eller inte mäktade med skatten.
Författaren Solouhin skrev i Soljonoe ozero att TJON fortsatte sin verksamhet även efter 1920, då inbördeskriget upphörde. Enheten fortsatte att avrätta gisslan, även barn – de yngsta var endast 7-8 år gamla. TJON verkade över hela Sovjet men lämnade få bevis för sin verksamhet, enligt Solouhin.
Den brittiske historikern Robert Conquest konstaterade i The Harvest of Sorrow att kommunisterna utförde barnamord på 30-talet. Han hävdade att minst 4 miljoner avled när miljoner bönder deporterades 1929–1930 och i samband med den konstgjorda svälten 1932–1933. Men ingen har exempelvis räknat de basjkiriska barn som bands ihop med sina skjutna föräldrar och dränktes i floden Belaja sedan Röda armén krossat basjkirerna 1920. Mer än 500.000 personer, det vill säga 30 procent av befolkningen, förintades. I den sedermera framkallade svälten 1921–1922 avled mellan 4 och 6 miljoner, barn oräknade.
Ryska experter bedömer att det fanns minst 1–1,5 miljoner gatubarn på 30-talet i Sovjet och att deras brottslighet och prostitution förargade makten. Staffmyndighetsåldern sänktes 1935 till 12 år och hundratusentals barn greps och hamnade i arbetskolonier eller koncentrationsläger. Ett okänt antal avrättades. Vid en ombyggnad av en kyrka i staden Rostov, där säkerhetstjänsten höll till under 30-talet, upptäcktes över 50 barnkranier med kulhål.
Det var inte endast gatubarn som riskerade avrättning vid fyllda 12 år. Barn till "folkets fiender" avrättades också vid uppnådd straffmyndighetsålder. De kunde anklagas för samma brott som sina föräldrar, det vill säga för trotskism, spioneri och förräderi. Det finns uppgifter om 160 skolbarn som torterades för att de skulle erkänna dylika anklagelser. En del av dem var endast 10 år.
Det förekom emellertid även utomrättsligt dödande av barn. Exempelvis kunde barn som försökte stjäla från kolchosfälten eller från järnvägsvagnar skjutas på fläcken. Det finns också uppgifter om sjuka barn som avrättades, till exempel 76 barn som hade smittats av en hästsjukdom och som avrättades utan betänkligheter.
Ryska forskare har konstaterat att de officiella uppgifterna om bolsjevikernas terror åren 1918–1922 inte är tillförlitliga eftersom åtkomsten till arkiven är begränsad, uppgifterna är förfalskade och de flesta avrättade bönder aldrig registrerades. Avrättade barn har heller aldrig räknats.
Nobelpristagaren Alexandr Solzjenitsyn hävdade under 70-talet att man började förfalska i de sovjetiska arkiven redan på 20-talet. Historikern Natalya Lebedeva har funnit att en del av den sovjetiska statistiken är förfalskad. De 11 miljoner som avrättades mellan 1937 och 1941 registrerades som stupade under andra världskriget.
Kommunisterna i Sovjet var de första under 1900-talet som genomförde statligt organiserade deportationer och massmord på brännmärkta människor. Hitler och hans medbrottslingar kopierade kommunisterna men gjorde misstaget att dokumentera illdåden. Kommunisterna förfalskade eller undvek att dokumentera uppgifter om utrotningen av tiotals miljoner människor och deras arvtagare kan nu med hjälp av sina fränder inom massmedia stämpla meningsmotståndare som fascister och nazister.
Alexis Karpoff (jur kand)
Alexis Karpoff föddes i Shanghai och växte upp bland ryska flyktingar. Han hörde tidigt deras berättelser om terrorn i Ryssland och kände från barnsben till att en del av hans familj hade mördats av bolsjeviker. I dag vet han att åtta släktingar dödades i Ryssland och i Kina. Karpoff studerade juridik vid Stockholms universitet, skrev sitt examensarbete i allmän rättslära 1987 gällande sovjetisk processrätt och beviljades 1989 resestipendier för studier i Sovjet. Han har sedan dess besökt landet vid minst 25 tillfällen och under sina vistelser intervjuat myndighetspersoner och vanligt folk samt kommit en stor mängd material om förintade människor i Ryssland/Sovjet.
