Den siffra som publiceras idag är nästa års miljötillägg, den skatt på strömmen som går till subvention av förnyelsebara energikällor. Avgiften stiger med ca. 50 procent vilket enligt konsumentsajten Verivox kommer att ge 11 procent prisökning för genomsnittskonsumenten. För ägarna till vindsnurror och panelparker innebär höjningen en stor framgång från årliga subventioner på 120 miljarder kronor erhåller man nu 173 miljarder.
Den direkta orsaken till beslutet att avveckla den tyska kärnkraften var en ökad oro för kärnkraftsolyckor, som i huvudsak drevs fram via massmedia. Kärnkraftsmotståndarna utnyttjade ovissheten i samband med en olycka i ett av världens äldsta kärnkraftverk, Japanska Fukushima, den 3 november förra året. Detta kraftverk drabbades av tre samtidiga härdsmältor efter att ha översvämmats av slam från en tsunamivåg. Ingen blev skadad vid olyckan, men kärnkraftsmotståndare världen över försöker än idag med matematiska modeller räkna fram att ett antal människor bör ha fått cancer till följd av händelsen.
Nästa fabrik utomlands
Samtidigt är uppenbart att Fukushima-traumat slog hårdare mot Tyskland än mot något annat land. Förklaringen är det mångåriga metapolitiska arbete som tyska vänsterintellektuella har bedrivit mot kärnkraften. För den mäktiga tyska extremvänstern innebär kärnkraftsavvecklingen en dubbel triumf. De vänsterintellektuellas ilska mot den inhemska energiproduktionen ingår i ett tankekomplex av allmän ovilja mot all industri om den är tysk. Det politiska och publicistiska arbetet får nu en förödande effekt på landets tunga industri. Enligt Welt am Sonntags pappersupplaga den 14 oktober i år leder energipriserna till att stora delar av industrin kommer att tvingas bygga nästa generations fabriker utomlands.
I en sammanställning från VIK (Verbandes der Industriellen Energie- und Kraftwirdschaft) är industrins energikostnader dubbelt så höga i Tyskland som i flera betydande konkurrentländer.
Grafiken visar industrins energikostnader i utvalda länder. Tyskland har indextalet 100. Undersökningen är gjord genom att fråga industriföretag, som har anläggningar både i Tyskland och i andra länder, hur mycket de betalar för energin i respektive land.
För både stålindustrin och kemiindustrin uppgår energikostnaden till upp till 60 procent av det producerade mervärdet.
