***
Trots ständigt ökade resurser till polisen hade brottsligheten fortsatt att öka varje år. Den organiserade brottligheten hade kopplat ett järngrepp över alla stora städer och förutom beskyddarverksamhet och narkotikahandel styrde den också prostitution och flyktingsmuggling. Den hade förgreningar inom alla sektorer av samhället; från polis, åklagare och försäkringskassa till Migrationsverket. Flyktingsmugglarna kunde garantera ett permanent uppehållstillstånd och generösa bidrag under resten av livet till den som betalade.
Verksamheten hade varit synnerligen lukrativ och framgångsrik. Nästan hälften av befolkningen hade invandrarbakgrund, vilket också påverkat det politiska landskapet. Muslimska brödraskapet var nu Sveriges fjärde största parti. Visserligen var Sverigedemokraterna det i särklass största partiet, men de befann sig ändå ensam i opposition. Alla övriga partier hade gått samman i en stor koalition med mottot att upprätthålla en generös och human invandringspolitik för att trygga välfärden. Det muslimiska rådet var jämställt med lagrådet i lagstiftningsfrågor. Arabiska var officiellt minoritetsspråk.
Trots att landet under decennier hade fört den i särklass mest generösa invandringspolitiken i världen, hade levnadsstandarden ändå sjunkit för varje år. Pensionsåldern på 72 år var den högsta i Europa, och Sverige hade sedan många år världens absolut högsta skatter. Den svenska statsskulden hade fördubblats på 20 år.
Statsministern hade upprepade gånger försäkrat att Sverige tjänar på invandringen och tillagt att vi skulle ha varit ett mycket fattigare land utan invandrarna. Nära en miljon invandrare befann sig dock i så kallat utanförskap, och var regelbundet föremål för olika integrationsåtgärder. Den politiska lösningen på utanförskapet löd alltid ökade resurser. Över hundrafemtio nya utanförskapsområden hade vuxit upp runt om i Sverige, officiellt benämnda Tillväxtcentra. Några av dem hade status som autonoma kalifat. Att ingen som bodde i dessa områden arbetade ansågs helt och hållet bero på den strukturella diskrimineringen och svenskarnas rasistiska inställning till invandrare.
Integration var den sektor som sysselsatte flest personer i Sverige. Mångfaldhetskonsulenterna i skolarna hade som uppgift att garantera ett mångkulturellt perspektiv i all undervisning, vilket också innebar att rapportera avvikande uppfattningar hos lärare. I det nya ämnet mångfald undervisades om svenskarnas intoleranta syn på invandrare och invandrarnas toleranta syn på svenskar. Barnen fick lära sig att Sverige beundrades av alla andra länder i världen för sin invandringspolitik.
Hot hade blivit en del av vardagen; mot lärare, domstolor, försäkringskassan, socialarbetare och miljöinspektörer. Först hade politikerna inte velat ta i problemet, för att senare resignera och betrakta fenomenet som en del av det nya Sverige. Islamofobi, d.v.s. att uttrycka sig på ett sätt som är ägnat att uppfattas som kränkande för person av muslimsk trosuppfattning, medförde fängelse och höga skadestånd. Utanförskap däremot betraktades som en grund för strafflindring vid alla typer av brott.
Positiv diskriminering gällde inom arbetslivet och utbildning. Arbetsgivarna måste prioritera invandrare vid anställning.
Visionen om det mångkulturella samhället hade inte kunnat genomföras utan ett visst tvång flera kommunalråd satt i fängelse på grund av ohörsamhet mot övermakt. Några var föremål för tvångsvård. AFA, den väpnade grenen av den moraliska eliten, utövade systematiskt våld och övergrepp mot sina meningsmotståndare, allt sanktionerat på högsta politiska nivå, medan polisen valde att vända bort blicken.
Det rika svenska kulturlivet präglades i hög grad av mångfald. Lucia och julfirandet hade avskaffats i skolorna och ersatts med mångkulturella traditioner. I riksdagen hade man debatterat om inte midsommarfirandet också borde avskaffas eftersom det kunde upplevas som kränkande. Den svenska nationaldagen var sedan länge avskaffad och ersatt med Mångfaldens dag. Censuren på nätet, som hade tillkommit för att motverka avarter som hotar yttrandefriheten, gjorde att det rådde en total enighet i all media om invandringens positiva betydelse för Sverige.
Svenskarna hade aldrig haft det bättre men förstod det uppenbarligen inte suckade man i de finare salongerna i Stockholm.
Helena
