Flodkräftan är klassad som en starkt hotad art (EN) i Sverige och behovet av insatser är stort då antalet områden där flodkräftan finns under 1900-talet reducerades med över 97 procent. Minskningen har fortsatt under 2000-talet. Den främsta orsaken är kräftpest.
– Den svenska flodkräftan är hotad och det är till största delen på grund av illegala utsättningar av signalkräftor, säger Annika Lydänge, biolog på Länsstyrelsen i Blekinge, till SVT.
Flodkräftan är den enda sötvattenlevande storkräfta som förekommer naturligt i Sverige. Den antas ha invandrat till Skandinavien för drygt 10.000 år sedan. Signalkräftorna introducerades i Sverige i början av 1900-talet och idag sker spridning av kräftpest huvudsakligen genom illegala utsättningar av signalkräfta, en kräftart som kommer från Nordamerika.
Signalkräftan bär ofta på kräftpest utan att själv drabbas av sjukdom, medan flodkräftor som infekteras alltid dör. Om signalkräfta introduceras i ett vattendrag innebär det automatiskt att flodkräftan slås ut. Det var inte känt när signalkräftan på laglig väg introducerades i södra och mellersta Sverige på bred front under 1960-talet.
1998 kom det första åtgärdsprogrammet för flodkräfta. Situationen för flodkräftan har ändå försämrats även på senare år. Fiskeriverket och Naturvårdsverket tog därför 2008 fram ett nytt åtgärdsprogram för flodkräfta. Denna gång fanns en budget på 15 miljoner kopplat till programmet. Visionen i programmet var att våra barnbarn ska kunna fiska flodkräfta.
Fiskare fortsätter att sätta ut signalkräftor trots att signalkräftan inte är bättre ur fiskerisynpunkt än flodkräftan. Myndigheterna försöker nu ta död på myten om signalkräftans förträfflighet, så att de illegala utsättningarna – där människor bär hinkar med signalkräfta till nya vattendrag – upphör.
I motsats till många andra djur hotas flodkräftan däremot inte av själva fisket. Att sluta äta kräftor är därför ingen lösning på problemet. Tvärtom är fisket en förutsättning för kräftans utbredning.
Den svenska traditionen att äta och fiska kräftor går tillbaka till 1500-talet, men den spred sig till den breda allmänheten först från slutet av 1800-talet. I Finland förekommer också kräftskivor, som letat sig in i den finska kulturen via landets finlandssvenska population, enligt Wikipedia.
