Går det att förstå Reinfeldts syn på migrationen? Varför drivs detta extrema projekt? Historien är full av ledare som vill utöka sitt folks territorium vilket medfört många olyckor. Reinfeldts vision är att ge upp nationens territorium till inflyttade. Det är ett alternativt sätt att skapa ett multikulturellt samhälle. I en intervju i danska tidningen Politiken ges en rad ledtrådar till hur Reinfeldt tänker. Jag systematiserar och kommenterar nedan utifrån nämnda artikel som också publicerades på svenska i Dagens Nyheter den 8 december.
Påståenden om att vi kan ta emot många fler immigranter har jag tolkat som en oseriös motattack när invandringens problem dras fram. Men åsikten får en förklaring utifrån en mer kontemplativ situation. Reinfeldt har fått sin vision i ett flygpassagerarperspektiv: ”Jag flyger ofta omkring över det svenska landskapet. Det rekommenderar jag andra att göra. Det är oändligt mycket mark och skog. Det finns mer plats än man kan föreställa sig. De som säger att landet är fullt måste ju visa var det är fullt.”
När det finns oändligt med plats finns frågan hur en tillväxtorienterad person ska fylla detta tomrum och då kommer multikulturalismen in. ”Min övertygelse att ett samhälle byggt på mångfald är det bästa samhälle man kan skapa” och "I ett sådant samhälle tror jag att man får ett spännande liv. Innovativt och bra”. Reinfeldt fäster ingen större vikt vid om svenska folket delar hans uppfattning. Om de inte gör det beror det nog på att vi ännu inte blivit integrerade i multikulturen. De som inte införlivats i en smältdegel behöver informeras och uppfostras.
Reinfeldt ser ingen motsättning mellan många invandrare och en framgångsrik integration: “Det finns tvärtom mycket som talar för att det snarare hjälper integrationen om det är en högre andel från andra länder som är här från början.” Om det finns en stor diaspora så blir det lättare, för resultatet i smältdegeln blir mindre svensk och mer arabisk till sin karaktär. En lovande möjlighet i ett multikulturellt samhälle är enligt Reinfeldt att invandrarna kan få sin ”egen etniska arbetsmarknad”.
Då lockelsen till det multikulturella samhället är så stark och berikande reserverar sig Reinfeldt mot argumentet att vi uppoffrar oss i invandringspolitiken. Han håller inte med de som: ”ofta framställer Sveriges asyl- och migrationspolitik som en god gärning”. Det framkommer att för Reinfeldt handlar invandringen inte primärt om flyktinghjälp utan om att reducera svenskdominansen, att göra Sverige mindre etniskt svenskt. Detta klargörs än tydligare beträffande valet mellan permanenta och temporära uppehållstillstånd. Andra länder fokuserar nödlidande men Reinfeldt har ett annat syfte genom ”att tidigt och tydligt ge permanent uppehållstillstånd – och där är Sverige ensamt i EU – sänder en signal om att nu ska du börja ett nytt liv här i landet.”
Med en mycket låg sysselsättning bland invandrare så intresserar sig många samhällsanalytiker för att skapa en låglönemarknad för att sätta denna stora och växande grupp i arbete. Det är många som tror att Reinfeldt är en nyliberal som kallt och destruktivt kör välfärdsstaten i botten så att låglönelösningen blir den enda vägen ut ur migrationseländet. Att Reinfeldt tänker som en revolutionär: det måste bli mycket sämre innan det kan bli bättre. Här syns dock inga tecken på en omläggning: ”Men för mig har det hela tiden handlat om att idén om öppenhet ska rymmas inom ramen för en svensk, nordisk modell. Det vill säga att här har vi inte valt en strategi som pekar mot låglönearbeten.” Jag tror detta är helt ärligt och att Reinfeldts ekonomiska kunskaper överskattas. Trots att såväl sunt förnuft som Assar Lindbeck och Milton Friedman påtalar att fri invandring och en generös välfärdsstat inte går ihop, så tror Reinfeldt det.
Argumentet för att Reinfeldt är ärlig och okunnig istället för smart och slug är att han neutraliserade en framgångsrik arbetslinje med en så stor immigration att han hamnade på förlust i arbetslöshetsfrågan istället för på vinst. Att detta är en avgörande gren vid val vet politikern Reinfeldt, men han förstår inte hur de ekonomiska komponenterna hänger ihop.
Så här ligger det till enligt Fredrikonomics: ”Så länge vi är tydliga med att man i Sverige möts av en arbetslinje och en integrationsidé som handlar om att man ska ha ett arbete och att alla slags arbeten är nödvändiga, är jag säker på att vi kan föra in väldigt många på den svenska arbetsmarknaden.”
En oerhört naiv samhällssyn uppenbaras. Med fel instruktioner från högsta ort blir det samhällsproblem, men problemen löser sig om ledaren har två stora idéer: arbetslinjen och integrationen. Kultur är en ickefråga, brist på utbildning är som mest en utmaning och brist på bostäder är ju inte ett problem utan efterfrågan på arbete. Om inte Palme redan profilerat sig med den fascistiska sloganen ”politik är att vilja” så skulle Reinfeldt kunnat göra det. Begränsningar i form av verklighet och folkvilja har ingen plats i hans världsbild. Banala funderingar i flygplansstolen blir det Stora Projekt som ska genomföras. Det är svårt att se detta som en genomtänkt ideologi, utan sambandet är snarare att en pragmatisk maktfokuserad person behöver en röd tråd för sitt dagliga hantverk.
Många har i sin personbedömning påverkats av cockerspanielögonen och all retorik om att lyssna och samverka. Men Reinfeldts egna porträtt som stridshingst är mer rättvisande även om det bär ett löjets skimmer. Han är en maktmänniska som är lika uppfylld av att manifestera sin makt och domptera sin omgivning som många andra vilka tillskansat sig den politiska makten. Makt lockar och makt korrumperar.
Den centrala frågan är hur moderaterna kommer att ställa sig till arvet efter Reinfeldt. Tidigare gjorde partimedlemmarna två bedömningar: Hans politikpaketet var tillräckligt bra i sak och det kunde bli en valvinnare. Nu står det klart att det också kan bli en valförlorare. Och med arkitekterna Borg och Reinfeldt ute ur spelet bör det gå att ompröva delar i paketet. Det borde vara speciellt lockande att ta bort de delar som inte är moderata i någon av ordets bemärkelser. Reinfeldts position migrationsfrågan är märklig och de argument han framför i tidningen Politiken är närmast bisarra. Detta bör vara behjälpligt för moderaterna genom att visa på att det råder ett akut behov av en mer genomtänkt migrationspolitik.
JAN TULLBERG
Jan Tullberg är författare och docent i företagsekonomi. Han är upphovsman till boken Låsningen: En analys av svensk invandringspolitik som kom ut 2014.
