Det är polismännen Stefan och Anna som är först på plats efter att flera larm ringts in från Kronans skola i Trollhättan. Anna jobbar normalt inte i yttre tjänst utan som kriminalpolis och har bara hoppat in och tagit ett extrapass den där torsdagsförmiddagen när larmet kommer.
Under tiden de båda kollegerna i hög fart är på väg i polisbilen till skolan börjar det gå upp för dem att det här larmet är på allvar. Skräckslagen skolpersonal ringer 112 och berättar om vad som utspelar sig på skolan:
"Det ligger någon och blöder på golvet!"
"Ni måste komma!"
"Han springer runt med svärd"
– Nu är det allvar. Det här är pågående dödligt våld, säger Stefan till Anna som kör bilen.
I intervjun berättar de att när de kommer fram ligger en skadad man på gräsmattan utanför skolan. Innanför skolans entré ligger ytterligare två svårt skadade personer, den 20-årige elevassistenten Lavin och den 15-årige eleven Ahmed.
På en loftgång får de syn på gärningsmannen, Anton Lundin Pettersson, som maskerad och beväpnad med ett svärd går omkring och spelar en av White Zombies låtar från sin mobiltelefon.
– Polis! Släpp svärdet! ropar de åt den 21-årige mördaren.
Men han vänder sig istället om, höjer svärdet och går mot dem. Båda poliserna avlossar sina tjänstevapen, varsitt skott, och 21-åringen segnar ner på golvet efter att ha träffats i bålen.
De båda poliserna, som ända sedan oktober hållit låg profil, har hyllats som hjältar för sitt rådiga ingripande. Att gärningsmannen sköts ihjäl så pass snabbt räddade sannolikt livet på flera elever och anställda på skolan. Samtidigt har upplevelserna på skolan satt djupa spår hos dem båda på flera olika plan.
Annas son fyllde år samma dag som svärddramat på Trollhätteskolan utspelade sig och fick ett paket Star Wars-lego i present. En av figurerna påminde så mycket om Lundin Petterssons maskering att Anna kände sig tvungen att smyga in i sonens sovrum och plocka bort den efter att han somnat. Även Stefan har starka minnen från den där dagen.
– Jag kommer aldrig glömma den svårt skadade eleven Ahmeds blick när han låg där på golvet utan att jag kunde göra något mer för honom. Det kommer jag bära med mig resten av livet, säger han till tidningen.
