Förra året dömdes en ledande rom, som flera gånger varit ordförande för Romernas riksförbund, för häleri och narkotikabrott. Trots att han var en offentlig person och dessutom gjort sig känd som en förkämpe i kampen mot knarket, uppmärksammades nyheten endast sparsamt av två lokaltidningar.
Samtidigt slår sig journalisterna för bröstet och försöker "exponera sin fördomsfrihet och yrka på total öppenhet" när det gäller romfrågan. Det visar enligt DN-journalisten Nathan Shachar att den svenska mediebranschen sitter i ett "glashus" och att journalisterna, trots talet om "strukturell rasism", inte förmår bortse från etnicitet.
Shachar konstaterar i sin kolumn att den svenska "antirasismen", med journalisterna i spetsen, håller på att förvandlas till en kyrka "med påvar och inkvisitorer ständigt på språng för att lysa i bann och sätta åsikter på index".
Bakom de tomma slagorden döljer sig en önskan att skapa konsensus och stöta ut oliktänkande.
"Det är belagt att svenskarna inte är ett rasistiskt folk, utan tolerant och välkomnande. Är detta en källa till stolthet? Nix. I stället de malande, självgisslande litaniorna om hur vårt samhälle är inpyrt med rasism. Genusfeminism, antirasism parollerna skiftar, men därinunder ligger en djupare anfäktelse: Rättrogenheten. Sverige är varken en oskyldig ankdamm eller en naiv hönsgård, utan ett rättrogenhetens tempel, där man i namn av höga ting mobbar oliktänkande", skriver Nathan Shachar i DN.