3D-skrivare kan tillverka tredimensionella objekt genom att bygga dem lager för lager utifrån en digital ritning.
Både yrkesverksamma och privatpersoner har nu tillgång till tekniken och även i skolor använder man denna typ av skrivare i utbildningen. De vanligaste 3D-skrivarna som används av konsumenter idag är så kallade filamentskrivare som använder en plasttråd som utskriftsmaterial.
Produkten som skrivs ut i 3D-skrivare har inte gått igenom samma standardiserade tester som varor annars gjort. Till exempel, om man använder skrivaren för att tillverka leksaker genomgår inte leksaken de standardiserade tester som finns för att skydda barn från farliga kemikalier och små delar som kan riskera att kväva barnet.
– Partiklar och ångor som skrivaren ger ifrån sig kan också vara skadliga för hälsan och vi behöver öka medvetenheten om riskerna med dessa, särskilt för att skydda barn både när de är i skolan och hemma, säger Bert-Ove Lund, toxikolog på Kemikalieinspektionen och medlem av Toxikologiska rådet.
Forskare har också funnit att 3D-skrivare kan avge nanopartiklar. Det är väldigt små partiklar i storleken 1–100 nanometer, alltså mellan 1.000 och 10.000 gånger mindre än en mänsklig cell.
– Dessa partiklar har i studier visat sig kunna tränga djupt ner i lungorna där de kan orsaka inflammation och skada vävnader, säger Penny Nymark, toxikolog och utredare vid Kemikalieinspektionen.
För att minska spridningen av luftföroreningar och annan oönskad exponering från 3D-filamentskrivare har Kemikalieinspektionen tillsammans med Arbetsmiljöverket sammanställt rekommendationer vid användning hemma och i offentliga lokaler, som skolor och bibliotek.
