40-åriga Johanna är funktionshindrad, hon har dessutom astma och lider av multipel kemisk känslighet (MCS). Den 23 mars i år opererades hon på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg för en kronisk åkomma som krävt flera kirurgiska ingrepp. När hon vaknade upp från operationen var hon både trött och illamående från narkosen och hennes kropp led fortfarande av en medicinöverkänslighetsreaktion, vilken hängde ihop med de mediciner hon fått på sjukhuset.
Efter operationen var allt Johanna ville att få komma hem igen så hon beställde en taxi, en sjuktransport, genom Västtrafiks försorg. I och med det började mardrömmen för henne. Den taxi hon beställt dök aldrig upp, när hon ringde upp Västtrafik visade det sig att chauffören kört till fel sjukhus. I över en timme fick hon vänta innan en taxibil från Taxi Kurir tillslut hittade fram till Sahlgrenska sjukhuset där hon stod och väntade i vinterkylan.
Chauffören som körde bilen var en utlänning, en irakisk man som inte kunde tala särskilt bra svenska. Taxibilen luktade dessutom starkt, Johanna kände av en stark rökliknande doft när hon skulle sätta sig i den, vilket hon med sin astma och MCS absolut inte tål. Därför förklarade hon för chauffören att hon inte kunde åka med honom, något han hade svårt att förstå och inte respekterade. Istället blev han aggressiv och sa saker på arabiska till henne som hon inte förstod.
Johanna ringde återigen upp Västtrafik och för att undvika fler språkförbistringar bad hon om att denna gång få en svensk chaufför och att denne skulle vara rökfri. Medan hon väntade på en ny taxibil blev hon uppringd av en kvinnlig anställd på Västtrafik som uppträdde hotfullt och beskyllde henne för att vara rasist. Den okända kvinnan sa åt Johanna att hon skulle ta vilken taxibil som än kommer, oavsett förare.
Johanna tog mycket illa vid sig av samtalet och att Västtrafik inte hade förståelse för hennes utsatthet som en funktionshindrad och nyopererad patient. För Fria Tider frågar hon sig retoriskt om det verkligen är meningen att hon ska utsätta sig för ämnen som kan ge henne en allergichock, enbart för att inte framstå som en rasist.
Mediedrevet börjar
Men historien slutar inte där. Den irakiske taxichauffören vände sig till kvällspressen och trots att sjuktransporter är sekretessbelagda fick Aftonbladet en kopia på ett kvitto där känsliga personuppgifter om kvinnan fanns med. När Aftonbladets journalist Josefin Sköld kontaktade Västtrafik lät de henne dessutom ta del av inspelningen av beställningssamtalet med Johanna, något de enligt lag är förbjudna att göra.
Morgonen den 25 mars publicerade Aftonbladet historien om kvinnan som inte ville åka med en irakisk taxichaufför, "det finns ingen plats för mig i Sverige längre" sa chauffören till tidningen. Samma kväll gjorde tidningen Expressen en egen artikel efter att ha intervjuat chauffören, de båda artiklarna spreds och delades av tusentals människor via Facebook och Twitter.
Dagen därpå togs nyheten upp av Tidningarnas Telegrambyrå (TT) med kvällspressen som enda källa. Ingen hade kontaktat Johanna och hört sig för om hennes version av historien, istället återpublicerades TT:s version okritiskt av hundratals tidningar runt om i Sverige och utomlands. Sveriges Television, som enligt lag ska utöva sändningsrätten "opartiskt och sakligt", tog även de upp händelsen. Inte heller de hörde båda versionerna av vad som hade hänt och även de tog del av och spred det sekretessbelagda kvittot.
Johannas version glöms bort
Först dagen efter att mediadrevet mot Johanna blivit en riksangelägenhet kontaktades hon av Aftonbladets journalist Viktor Mattsson. Då hade Johanna två dagar tidigare skrivit till Josefin Sköld på Aftonbladet och ifrågasatt varför tidningen inte hört hennes version av historien innan de publicerade den. Även om Johanna aldrig nämndes vid namn i artiklarna, kände hon sig utpekad i och med skriverierna om henne.
"Hej, Viktor Mattsson heter jag och är kollega med Josefin Sköld på Aftonbladet. Tanken är att jag ska ge din syn på vad som hände gällande taxiresan", skrev han i sitt mail till Johanna.
Mattsson bad om att få göra en telefonintervju med henne, något hon helst ville undvika då hon var nyopererad och fortfarande led av sviterna från operationen. Istället skickade han över fyra frågor på mail som alltså var tänkta att ge Johannas version av vad som hade hänt lördagen innan, frågorna löd.
Har du förståelse för att taxichauffören tog illa upp?
Har du någon förståelse för att önskemålet kan ses som rasistiskt?
Hade du gjort samma sak igen?
Vad har du för syn på invandrare?
Johanna förklarade tålmodigt i sitt svar att hon inte är rasist, att hon med svensk chaufför inte syftade på ras utan på någon som förstår svenska och att hon förmodligen uttryckt sig tydligare om det inte vore för att hon var nyopererad och påverkad av narkosen.
Men någon artikel som förklarade Johannas syn på vad som hade hänt blev det aldrig i Aftonbladet.
Aftonbladets svar
När Fria Tider kontaktar Aftonbladets journalist Josefin Sköld för att ställa frågor om deras nyhetsrapportering får vi först inget svar. När vi hör av oss igen och påpekar att vi har kontakt med Johanna samt har kopior på Aftonbladets mailkonversation med henne får vi det däremot.
"Bedömningen nyhetsledningen gjorde var att hennes förklaring inte hade med sakfrågan att göra. Att hon påstod att han luktade illa, har inget med beställningen av en 'svensk' chaufför att göra. Det är ett solklart fall av etnisk diskriminering", förklarar Josefin Sköld i ett mail.
Dagen därpå kommer ett annat mail från biträdande nyhetschef Jill Sjölund.
"Jag har förstått att du vänt dig till Josefin Sköld med frågor och åsikter om vår publicering kring beställningen av en 'svensk' taxichaufför. Men det är jag och inte Josefin som kan svara på dina eventuella frågor", skriver hon.
Jill Sjölund vill inte svara på frågor via mail, istället får hon ett telefonnummer att ringa upp Fria Tider på. När vi inte hör något ifrån henne ringer vi upp Aftonbladets redaktion, men möts av en telefonsvarare efter att växeln kopplat fram oss till Jill Sjölund. Fria Tiders journalist talar in ett meddelande på Sjölunds telefonsvarare, men hör aldrig något mer ifrån henne.
Johanna heter egentligen någonting annat.
