Planeter kring andra stjärnor kan upptäckas med flera olika sorters metoder, som alla ger lite olika typ av information.
En planetupptäckt med en enskild metod ger ibland begränsad information om planetens egenskaper. Men när det är möjligt att upptäcka planeter med två eller fler olika metoder och kombinera resultaten, går det att lära sig mycket mer.
En grupp forskare från flera olika universitet, däribland Stockholms universitet, har utvecklat ett nytt sätt att kombinera två olika upptäcktsmetoder som lett till upptäckten av en ny massiv planet som fått namnet HIP 77990 b. Planeten är ungefär lika stor som Jupiter, men sexton gånger tyngre, och kretsar kring en stjärna som är nästan dubbelt så massiv som solen.
Genom att analysera data från ESA-teleskopet Gaia och jämföra med tidigare data från det pensionerade Hipparcos-teleskopet upptäckte forskarna små förskjutningar i rörelsemönstret hos stjärnan HIP 99770. Sådana förskjutningar kan orsakas av en tung planet som rör sig i en bana kring stjärnan.
Användandet av stjärnans rörelsemönster för att upptäcka planeter kallas astrometri. Med hjälp av den astrometriska upptäckten av en möjlig planet kring HIP 99770, kunde forskarna använda sig av en teknik kallad extrem adaptiv optik med instrumentet SCExAO vid Subaru-teleskopet på Hawaii för att försöka ta direkta bilder av exoplaneten. Experimentet lyckades, och ledde därmed till en bekräftad upptäckt av den mycket massiva planeten HIP 77990 b.
Eftersom Gaia-teleskopet studerar omkring en miljard stjärnor i detalj med astrometri, hoppas forskarna att samma strategi som hjälpte till att upptäcka HIP 99770 b ska kunna användas för att upptäcka ett mycket större antal planeter i framtiden. Det kan bidra till stora förbättringar i förståelsen kring planeters grundläggande egenskaper.
