En av de mer omskrivna fejkade hatbrotten är en anmälan från den amerikanska skådespelaren Jussie Smollet, som påstod sig ha blivit brutalt misshandlad i en rasistisk och homofobisk hatattack.
Misstankarna vändes dock snabbt mot honom själv – och han anklagades för att ha iscensatt händelsen och ljugit för polisen. Därpå åtalas stjärnan och dömdes för falsk polisanmälan och förargelseväckande beteende.
Frank Furedi, professor emeritus i sociologi vid University of Kent i Canterbury, skriver i en artikel i RT att många fler har dragit liknande bluffar, och att det hela börjar likna en epidemi.
"Att försöka konstruera en offerstatus är inte ovanligt", påpekar Furedi och tar ett exempel från september 2017, då fem svarta studenter "hittade" rasistiska slagord skrivna på sina dörrar under en utbildning inom det amerikanska flygvapnet.
Men en utredning visade att en av de svarta studenterna själv låg bakom tilltaget.
Frank Furedi hänvisar till en sammanställning som gjordes i boken "Hatbrottsbluffen: Hur vänstern säljer in sitt fejkade raskrig" (2019). I boken utredde författaren Wilfred Reilly över 100 fall av hatbrott som inte inträffat. Underlaget växte sedan till 608 unika hatbrottsbluffar och totalt mer än 800 individuella incidenter som involverade minst en hatbrottsbluff.
Enligt Furedi beror utvecklingen på den oavbrutna besatthet som finns inom media när det gäller sådant som "vita privilegier" och "strukturell rasism". Det har enligt honom skapat en kulturell miljö som fungerar som grogrund för fejkade hatbrott.
