Rapporten konstaterar att den främsta orsaken till arternas tillbakagång är förlusten av livsmiljöer som skett till följd av de storskaliga förändringar av brukande och markanvändning och som helt förändrat landskapet i Sverige under de senaste 150 åren.
De naturliga ängs- och betesmarker som hyser den rikaste fjärilsfaunan har minskat dramatiskt. Minskningen av livsmiljöerna gör att delpopulationerna krymper och att de isoleras från varandra. Riskerna för genetisk utarmning ökar och motståndskraften för att klara av slumpmässiga händelser minskar, enligt rapportförfattarna.
För att vända den negativa utvecklingen och upprätthålla de svagt positiva trender som ändå finns för några av arterna i rapporten menar författarna att det krävs åtgärder och ett långsiktigt arbete. I rapporten finns flera förslag på sådana åtgärder. För att få bibehållen effekt behövs upprepade insatser och långsiktighet, skriver författarna.
– Att vi kan ha förlorat två av våra dagfjärilar i Sverige är en tragisk nyhet att förmedla. Likväl återspeglar det allvaret för våra hotade arter och den biologiska mångfalden i Sverige. Samtidigt måste vi fortsätta och förstärka arbetet för att inte riskera att förlora fler arter. De svaga men ändå positiva trenderna som rapporten visar för några av arterna inger hopp, säger Claes Svedlindh, chef på Naturvårdsverkets naturavdelning, i ett uttalande.
I rapporten presenteras några exempel på goda resultat från samarbete med markägare, ideella organisationer, kommuner, företag och myndigheter för att rädda dessa hotade fjärilar.
– Det är glädjande att läsa om de samarbeten som pågår. Små och stora åtgärder där hänsyn tas kan göra skillnaden för bevarande av fjärilarna och den biologiska mångfalden. Samverkan är A och O för ett långsiktigt och framgångsrikt bevarandearbete, säger Claes Svedlindh.