Trots den utbredda svenskfientligheten med förnedringsrån och liknande har inte en enda person i Sverige dömts för hatbrott med svenskfientliga motiv.
Pontus Andersson (SD) har sedan tidigare ställt en skriftlig fråga till justitieminister Gunnar Strömmer (M) om att genom förändrad lagstiftning tydliggöra möjligheten att döma personer med svenskfientliga motiv för hatbrott.
Strömmer anser dock att lagstiftningen är tillräcklig då den i teorin möjliggör att denna typ av domar avkunnas – trots att det bokstavligt talat aldrig sker.
Denna linje höll ministern fast vid när frågan diskuterades i riksdagen.
– Det har så att säga bekräftats att lagstiftningen är ett skydd för var och en – varje individ – oavsett etniskt ursprung. Det innebär att det om någon blir kränkt eller utsatt för ett hatbrott på grund av sin svenska etnicitet är ett hatbrott i lika hög grad som om man hade haft en annan etnisk eller nationell bakgrund, sade Gunnar Strömmer.
Pontus Andersson kom då med ett exempel:
– Vid ett förnedringsrån som skedde i Stockholm för två år sedan var det två killar med bakgrund i Afrika som rånade, misshandlade och kissade på en svensk kille samtidigt som de kallade honom sådant som – ursäkta ordvalet, herr talman – "jävla vidriga svenne" och "horunge". Om rollerna hade varit ombytta, det vill säga om två killar med svensk bakgrund hade gjort detta mot en afrikansk kille och kallat honom nedsättande saker på grund av hans hudfärg, tror jag att vi kan enas om att ingen hade tvekat på att det rör sig om ett hatbrott. Men när rollerna ser ut som i fallet jag nämnde sker ingenting gällande hatbrottsbiten.
Gunnar Strömmer svarade att han när det gällde detta fall "uppfattade" att det kom "en enorm respons från det svenska samhället mot dessa gärningsmän och till stöd för brottsoffret".
– Jag upplevde inte att det var någon som var beredd att resa sig upp och försvara de motiv som kan tänkas ha legat bakom denna förnedrande behandling, och det tycker jag att man ska ta fasta på. Jag tror inte att det finns någon acceptans alls för detta, i alla fall inte bredare i samhället.
Pontus Andersson konstaterade också att svenskar, inte minst ungdomar, "under väldigt lång" har "matats med propaganda som säger att svenskhet inte finns och att svensk kultur inte existerar".
– Om man väl påstår att den existerar hävdas det att allting har kommit utifrån matats med propaganda som säger att svenskhet inte finns och att svensk kultur inte existerar. Om man väl påstår att den existerar hävdas det att allting har kommit utifrån. Man luras att tro att det inte existerar något svenskt folk eller att alla som bor i Sverige är svenskar, och detta sker från allra högsta nivå, fortsatte Pontus Andersson och nämnde uttalanden från figurer som Fredrik Reinfeldt (M) och Mona Sahlin (S).
Justitieministern höll inte med om detta.
– När Pontus Andersson drar iväg i breda resonemang om påstådd svenskfientlighet och förnekelse av svensk kultur och svenska traditioner är jag inte med honom, svarade han.
Strömmer sträckte sig dock så långt som att medge att det är "finns en svensk historia och en svensk kultur". Han vidhöll också att även svenskar skyddas av "grundackordet i hatbrottslagstiftningen":
– Alldeles oavsett historia, kultur och vid vilken tidpunkt man har kommit till ett land – om man har varit här för evigt eller kommit ny till Sverige – är hela utgångspunkten i lagstiftningen att det är du som individ och ditt skydd mot kränkande särbehandling som är grejen, och detta alltså alldeles oavsett vad du har för etniskt eller nationellt ursprung.
