I måndags överlämnade Mångkulturellt centrum rapporten "Afrofobi. En kunskapsöversikt över afrosvenskars situation i dagens Sverige" till integrationsminister Erik Ullenhag. Rapporten beställdes av Ullenhag i slutet av november då arbetsmarknadsdepartementet anslog 180 000 kronor till projektet.
Syftet med satsningen uppgavs vara att kartlägga "afrofobin" i Sverige och föreslå åtgärder för att komma till rätta med den. Utredningsuppdraget gick till Tobias Hübinette, som är docent i "interkulturell pedagogik" vid Södertörns högskola och forskare vid Mångkulturellt centrum.
Att utredningen skulle komma fram till att det förekom "afrofobi" i Sverige och att denna måste bekämpas förutskickade Erik Ullenhag redan när rapporten beställdes.
– Vi har idag ingen samlad kunskap när det gäller afrofobi och det är därför bra att denna kartläggning nu kommer till. Genom ökad kunskap har vi möjlighet att bekämpa den rasism och de fördomar som drabbar många afrosvenskar, sade Ullenhag i november.
Attackerade skolbarn och äldre damer
Om syftet med rapporten var att kartlägga och bekämpa en rasism som man redan bestämt sig för genomsyrar det svenska samhället, kunde uppdraget inte ha gått till en lämpligare person än Tobias Hübinette. En granskning av Hübinettes bakgrund visar nämligen att han tycker sig se rasism bokstavligt talat överallt. Han har dessutom lång erfarenhet av rasistbekämpning - av det mer handgripliga slaget.
– Jag började helt enkelt attackera och mer eller mindre misshandla personer som betedde sig direkt rasistiskt i min närhet. Det kunde röra sig om allt från fullfjädrade skinheads, till barn i skolåldern eller äldre herrar och damer, berättade Hübinette i en artikel i Kurdo Baksis tidskrift Svartvitt 1996.
Redan vid den tidpunkten hade Hübinettes antirasistiska aktiviteter hunnit sätta avtryck i hans belastningsregister i form av två domar från Uppsala tingsrätt, där han 1992 respektive 1995 dömdes för ett mycket stort antal brott. Han fälldes för bland annat skadegörelse, sabotage, uppvigling, grov uppvigling, ofredande och förtal. Merparten av brotten begicks under en period då Hübinette var aktiv inom det vänsterextrema terrornätverket AFA.
Tobias Hübinette tycks ha hållit fast vid sin princip att inte låta vardagsrasism passera utan konsekvenser. I en artikel som publicerades 2010 i samhällsmagasinet Arena berättar han öppenhjärtigt om hur han misshandlar ett barn i förskoleåldern, som han tycker beter sig rasistiskt:
"Jag står och väntar vid en busshållplats i Stockholms innerstad. En buss saktar in och stannar och fram- och bakdörrarna öppnas. Det är dock inte den buss jag väntar på. Plötsligt ser jag att en vit pojke i bakre änden av bussen tittar på mig, och jag hör honom ropa högt: 'Titta, titta en kines!' Jag rusar in genom bakdörren och tränger mig fram bland barnen och trycker upp pojken mot glasrutan så han börjar kvida och ropa 'nej, nej'. Innan förskollärarna eller de andra vuxna passagerarna hinner reagera kastar jag mig ut ur bussen precis innan bakdörren stängs igen, och jag ser sedan bussen åka iväg med en gråtande pojke, en förvirrad skara barn och en upprörd samling vuxna som med oförstående och anklagande blickar tittar på mig genom fönstret."
Kartlade moderater åt våldsvänstern
Artikeln i Arena är inte den första där Hübinette själv går ut och berättar om hur hans antirasistiska engagemang har drivit honom att begå brott. I tidskriften Svartvitt redogjorde han 2011 för hur han i början av 1990-talet stal och förstörde skivor med musik han ansåg var rasistisk.
"Bland annat gick jag runt i alla de butiker i Uppsala som sålde Ultima Thules CD-skivor och stal helt sonika med mig dessa som jag sedan destruerade", skriver Hübinette i en artikel där han berättar om hur han grundade Expo tillsammans med bland andra journalisten och författaren Stieg Larsson.
Det var under sin tid i AFA som Tobias Hübinette först lärde känna Stieg Larsson, som var engagerad inom trotskistiska Socialistiska Partiet – en revolutionär organisation som noga övervakades av Säpo. Stieg Larsson hade i slutet av 1970-talet tillbringat ett år i Etiopien där han utbildade medlemmar i den marxistiska gerillan EPLF på granatkastare. Precis som Hübinette hade han ett brinnande intresse av att kartlägga sina meningsmotståndare på högerkanten.
Idén till Expo kom från Stieg Larsson, men det var Hübinette som var först med att realisera den. 1995 började Hübinette ge ut Expo i form av ett nyhetsbrev. "Expo – antifascistiskt nyhetsblad" riktade sig till aktivister i AFA och andra liknande grupperingar, som vid den här tidpunkten börjat arbeta med att spåra upp meningsmotståndare och utsätta dem för våldsbrott.
"1995 grundade jag slutligen tidskriften Expo. Expo gavs ut först som ett kopierat nyhetsbrev med huvudsaklig distribution inom den antifascistiska rörelsen och innehöll torra och faktaspäckade underrättelserapporter baserade på välunderrättad information från ett nätverk av aktivister i olika städer i landet som jag hade byggt upp. Stieg stöttade kontinuerligt utgivningen", skriver Hübinette.
Expos första nummer kom ut januari/februari 1995. Det innehöll en programförklaring där det framgick att syftet var att identifiera och kartlägga extremvänsterns politiska meningsmotståndare – från sverigedemokrater till nydemokrater och moderater – och sprida informationen till aktionsgrupper inom våldsvänstern.
"Expo är ett antifascistiskt nyhetsblad som informerar om vad som egentligen händer på den högerextrema fronten vare sig det gäller fascism/nazism (sverigedemokrater och riksfrontare), extremhöger (mörkblå moderater) eller invandrarfientlig populism (nydemokrater och sjöbopartister). Expo sprids bland antifascistiska aktivister från olika politiska läger och fyller ett behov av information och dokumentation", skrev Expos redaktion i premiärnumret.
Senare under 1995 ersattes nyhetsbrevet Expo av den tidskrift som är dagens Expo, som Hübinette startade tillsammans med Stieg Larsson och ett antal aktivister som, liksom Hübinette, kom från AFA.
"I den ursprungliga Expogruppen fanns personer som varit med i AFA, men enligt Andreas Rosenlund [Expos första chefredaktör, red. anm.] hade alla lämnat den miljön när tidningen startades", skriver Jan-Erik Pettersson i sin bok "Stieg Larsson: Journalisten, författaren och idealisten".
Efter grundandet av Expo kom Tobias Hübinette att fungera som tidskriftens researchchef fram till 1997.
Alla vita människor är rasister
Att rapporten från Mångkulturellt centrum bekräftar den utgångspunkt Ullenhag gav uttryck för när utredningen beställdes – att "rasism och fördomar drabbar många afrosvenskar" – kommer knappast som någon överraskning för den som är bekant med Hübinettes världsbild.
Hübinette anser nämligen att alla vita människor är rasister.
"Enligt min uppfattning är alla vita människor, oavsett kön och samhällsklass per definition rasister i egenskap av socialiserade kulturbärare", skrev Hübinette i Svartvitt 1996.
I en insändare i tidskriften Creol förklarade han samma år att det var naturligt att tycka att den "vita rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan" och fortsatte:
"Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande."
Även i långt senare texter håller han fast vid sin hypotes att svenskar är obotliga rasister. När vita svenskar möter en asiatisk person kan de inte låta bli att skratta, peka och skrika, hävdar Hübinette i en artikel i Arena från 2010.
"Vår analys av detta otäcka fenomen, att skratta högt och börja peka och skrika genom att bara möta en asiatisk person, är att vita svenskar i allmänhet hyser en mer eller mindre medveten önskan om att få fortsätta att utöva en viss form av den klassiska rasistiska humorn. Så snart det finns en möjlighet att utnyttja denna rashumor kan vita svenskar helt enkelt inte låta bli att skratta och känna njutning och glädje", skriver Hübinette i artikeln tillsammans med universitetslektorn Carina Tigervall.
"Mer opinionsbildning än forskning"
Hübinettes kontroversiella åsikter skulle senare leda till att han kom på kollisionskurs med sina kollegor på Stockholms universitet, där han påbörjade doktorandstudier vid institutionen för orientaliska språk i början av 2000-talet.
Under 2005 publicerade Hübinette ett antal texter på universitetets hemsida som väckte stort uppseende. I artiklarna återfanns, enligt Svenska Dagbladet, "kartläggningar av hur många Östasienforskare som gift sig med asiatiska kvinnor" och påståenden att vita män som gifte sig med asiatiska kvinnor led av "gula febern", hämtade hem "mångkulturella maskotar" och hade "pedofila böjelser".
– Det som han skrivit där är mer opinionsbildning än forskning som jag ser det, kommenterade institutionens prefekt, professor Hans Aili, i Svenska Dagbladet.
Internt på universitetet var kritiken mot Hübinette hård. Hans texter togs bort från universitetets hemsida och enligt Hübinettes egna uppgifter ville flera forskare att hans avhandling skulle underkännas. Efter att Hübinette disputerat 2005 tvingades han året därpå att lämna Stockholms universitet.
Anlagda bränder, hot och skadegörelse
Hübinette kom under perioden 2005-2007 att driva ett antal vendettor både mot personer i hans privata bekantskapskrets och mot före detta kollegor på universitetet. Kontroverserna skulle leda till inte mindre än tre åtal mot Hübinette i Stockholms tingsrätt, varav två mynnade ut i fällande domar.
2005 fattade Hübinette agg mot en man i 35-årsåldern som han lärt känna genom en förening för adopterade från Korea. I polisförhör berättar mannen om hur han tvingats utstå långvariga trakasserier från Hübinettes sida, bland annat i form av omfattande förtalskampanjer på nätet och hotfulla telefonsamtal. Enligt mannen skröt Hübinette för honom om att han utfört en mordbrand i Uppsala 1991 genom att bränna ned en Shell-mack.
Efter att mannen förklarat för Hübinette att han tänkte polisanmäla honom sökte den då 34-årige Expo-grundaren upp mannens bostad, hällde in lacknafta genom brevinkastet och krossade ett fönster. Hübinette åtalades och dömdes för olaga hot och skadegörelse.
"Det hotbrott som Hübinette gjort sig skyldig till innefattar konkreta gärningsmoment som tyder på att Hübinette var beredd att utföra mordbrand", skriver Stockholms tingsrätt i sin dom.
Redan året därpå, 2006, begick Hübinette nya brott. Den 19 juni hörde han av sig till sin före detta fru, hennes nya pojkvän och ytterligare en person genom ett hotfullt mejl, där han berättade att han var misstänkt för det så kallade Fryshusmordet.
"Ni vet alla att jag är misstänkt för ett mord på en 16-årig nazist för över tio år sedan; han fick ansiktet söndermosat, kroppen sönderslagen och handen avhuggen...", skrev Hübinette.
Dagen därpå släpade han ut sin före detta hustrus kläder på balkongen, satte eld på dem och lämnade lägenheten. Därefter anlade han en brand i hans exfrus nya pojkväns postfack och sprutade tändvätska över hans dörr.
Hübinette greps av polis och anhölls senare samma dag. Fyra dagar senare häktades han, på sannolika skäl misstänkt för mordbrand.
Under huvudförhandlingen i Stockholms tingsrätt erkände Hübinette att han "på något sätt har vållat branden på balkongen" men förnekade att han gjort det uppsåtligen.
En oenig tingsrätt kom fram till att "de objektiva rekvisiten för mordbrand är uppfyllda" men att det inte gick att utesluta att Hübinette kunde ha satt eld på klädhögen på balkongen av misstag. Han dömdes därför inte för mordbrand, utan istället för olaga hot och allmänfarlig vårdslöshet. Straffet blev två månaders fängelse. En av nämndemännen var skiljaktig och ville döma Hübinette för mordbrand, ett brott som i grova fall kan ge livstids fängelse.
Nästa år, 2007, inträffade fler händelser som skulle sluta i domstol. Någon gång under midsommarhelgen anlade någon en brand vid entrédörrarna till institutionen för orientaliska språk vid Stockholms universitet – den arbetsplats som Hübinette tvingats lämna året innan.
Samtidigt publicerade Hübinette en text på sin hemsida, där han skrev att han "hyser 'fortsatt bitterhet'" mot två av sina före detta chefer på universitetet och att dessa "alltid ska behöva ångra att de sparkade ut mig".
Hübinette åtalades för olaga hot, men frikändes då rätten ansåg att meddelandet på hans hemsida inte kunde anses utgöra ett hot om brottslig gärning.
Regeringen medveten om Hübinettes bakgrund
När Fria Tider ringer upp Erik Ullenhags pressekreterare Lena Hallerby säger hon att regeringen känner till Hübinettes brottslighet och bakgrund i AFA. Hon understryker att det är Mångkulturellt centrum, och inte Hübinette, som fått anslag av regeringen för att ta fram rapporten om "afrofobi".
Vem på Mångkulturellt centrum som skulle arbeta med rapporten har regeringen, enligt Hallerby, inte haft något inflytande över. Huruvida regeringens förtroende för innehållet i rapporten påverkas av vad som är känt om Hübinettes bakgrund säger hon sig inte kunna kommentera.
Fria Tider har sökt Mångkulturellt centrums verksamhetschef Leif Magnusson för en kommentar.
