Det isländska språkets ordförråd har förändrats i förhållandevis liten grad under modern tid och motviljan mot att införliva främmande ord är fortfarande stark.
Denna språkpuristiska tradition av att föredra inhemska ord framför utländska anses delvis hänga ihop med Islands långa frigörelseprocess från Danmark, som var märkbar i språket från 1800-talets andra hälft och till årtionden efter den slutliga självständigheten 1944.
Språkvetaren Håkan Jansson har i en avhandling upptäckt förändringsmönster i det nutida ordbruket. Det har nämligen börjat dyka upp unga låneord framförallt på internet, något som tidigare har varit synnerligen ovanligt. Genom sitt arbete med ett isländsk-svenskt lexikon letade han efter språkexempel på internet och upptäckte att många ord som inte alls existerat i skrift nu allt oftare dök upp.
– Ord som kúl, kósí, beibí, plís, gigg och pleis (eng. cool, cozy, baby, please, gig och place) fick mig att reagera, eftersom de stred mot den puristiska hållningen till ordförrådet, säger Håkan Jansson.
Han har kartlagt både bruket av låneord som inte stämmer överens med de mönster som varit förhärskande i standardisländskan, och hur talspråkliga ord och ordformer används i skrift. Det har han gjort genom sökningar i stora textsamlingar från isländska dagstidningar, bloggar och chattar. Dessutom har Jansson undersökt hur språket användes i isländsk radio vid olika tidsperioder under 1990, 2000 och 2010.
– Materialet visade sig innehålla ord som avvek från traditionen i standardisländskan på i huvudsak tre sätt. Där fanns talspråkliga ord som abbó (avis, avundsjuk), ord som innehöll delar som inte var ursprungligt isländska som brillisti (överdängare) samt utländska direktlån frík (freak), säger Håkan Jansson i ett pressmeddelande.
Studien lyfter fram intressant statistik som skulle kunna förklarar detta fenomen. Under samma period som de nya lånorden dök upp, det vill säga runt 1990-talet, ökade nämligen islänningarnas utlandsresor och andelen universitetstuderande.
En slutsats som Jansson drar är att låneord och stavningar som står i strid med standardisländskan används främst i spontana sammanhang på webben.
– Dessa ord används i chattar och bloggar där enskilda personers språkbruk får direkt genomslag, inga redaktörer eller korrekturläsare stoppar dem. De finns också i riksspridda etermedier, där man inte heller så lätt redigerar bort dem. Åtminstone inte i direktsändning.
På längre sikt kan förändringstrycket, som bland annat elektroniska medier medför, påverka isländskans kontinuitet.
– Ett tydligt hot mot språket är att de nya låneorden kan skapa osäkerhet i hur man ska böja vissa ord och det kan ge oreda i böjningssystemet, säger Håkan Jansson.
