Jasenko Selimovic är statssekreterare hos Erik Ullenhag med ansvar för områden som "integration", "diskriminering" och "mänskliga rättigheter". Nu kräver han i en debattartikel i Expressen att svenskarna "omdefinerar" vad det innebär att vara svensk - så att även invandrare som han själv ska kunna kallas för svenskar.
Selimovic konstaterar att alla svenska medborgare inte betraktas som svenskar idag och menar att det beror på att Sverige inte ses som ett invandringsland, utan som ett land som erbjuder flyktingar skydd.
"Fundera lite på signalen det skickar. Vad händer när behovet av skydd upphör? När Pinochet, Milosevic eller Saddam Hussein har fallit? Vad har då flyktingarna att göra här?", skriver han.
Selimovic väljer därefter att bortse från att det faktiskt finns invandrare som - i motsats till honom själv - kom till Sverige för att arbeta och inte för att söka asyl.
"Mitt eget uppehållstillstånd kom bara några dagar innan jag fick upplysningen om att i Sverige finns återvändningsbidrag. Är det verkligen en signal som säger 'vi förväntar oss dela vår framtid med dig'?", funderar han.
Faktum är dock att svenska folket aldrig har sagt sig vilja dela sin framtid med vare sig Selimovic eller någon annan av de hundratusentals muslimer som bokstavligt talat har vällt in i landet de senaste 30 åren. Vad vi svenskar har gjort, emellertid, är att vi har köpt en politisk lögn som går ut på att invandrarna är just "flyktingar" som behöver en fristad i Sverige så länge krig och förföljelse pågår i deras hemländer. Argumentet från politikernas sida har varit att Sverige är förpliktade att ta emot alla dessa bidragstagare enligt internationella konventioner och att svenska folkets åsikt om den höga invandringen därför är ointressant.
Naturligtvis var det här aldrig sant. Den postmoderna vänstern, med sina medialt och finansiellt starka positioner på båda sidor av Atlanten, vill av ideologiska och etniska skäl byta ut det svenska folket mot en bidragsfinansierad mångkultur för sakens skull, alldeles oavsett om det finns några flyktingar som vill ta vår plats i landet eller inte. Att så är fallet syns tydligt om man tittar på hur samma globala vänster opererar i USA, där de nu är på god väg att få igenom ett lagförslag som ska ge elva miljoner illegala invandrare amerikanskt medborgarskap och bidrag - trots att i princip ingen av dessa ens utger sig för att ha några flyktingskäl. Det bevisas också av att de svenska politikerna inte har varit det minsta intresserade av att erbjuda flyktinghjälp i närområdet - det enda effektiva sättet att ge större mängder människor skydd undan krig och katastrofer. I Storbritannien har massinvandringen införts genom lagstiftning där man öppnat för en fri inflyttning från landets kolonier och i Australien har lågutbildad arbetskraftsinvandring från Sydostasien påståtts vara helt essentiellt för landets ekonomi. Summa summarum: Det vita västerlandet ska ersättas med mångkultur - struntsamma varför.
"Det är oåterkalleligt. Därför är det inte meningsfullt att bygga gemenskaper på etnicitet, historia, det faktum att man har sett 'Bolibompa' och 'Vilse i pannkakan', eller känner något på midsommarkvällen", skriver Selimovic triumferande och syftar på det mångkulturella samhället. Och kanske visar dessa hånfulla rader något mer än bara en bortskämd invandrares arroganta attityd till den svenska majoritetskulturen. Man kan nämligen skönja en global liberal inställning här: Att det inte längre räcker med att västvärlden en gång för alla går under, utan att precis alla spår av kulturell gemenskap inom spillrorna av dess forna befolkning måste följa vår civilisation i graven.