Aktersegling. Parallellt med att massinvandring och socialliberalism får Västeuropa och USA att spricka i fogarna ångar den industriella revolutionen på i Kina. Landets tillväxt har visserligen börjat avta samtidigt som befolkningen i arbetsför ålder krymper och fastighetsbubblan i kinesiska storstäder sväller. Dessa problem för ekonomin lär dock på lite längre sikt kompenseras av kinesiska investeringar utomlands, liksom kanske även av genforskning. Bland de utrikes investeringarna kan nämnas stora järnvägsbyggen i Centralasien (vars huvudsyfte är att föra ut mineraler till Kina), generösa lån och investeringar i Afrika, prospektering på Grönland, förvärv av svenska bilmärken, samt uppköp och utbyggnad av grekiska hamnar.
Kinas ekonomiska insteg i det försvagade Europa är illavarslande då makt och inflytande inte enbart kan uppnås med vapen och höga födseltal, utan även med pengar och kontroll över råvaror, industri, mark, vatten, infrastruktur, massmedia och banker. Den kinesiska entrén i Europa kommer allrahelst från sydost, där Balkanhalvöns ekonomiska svårigheter har gjort det nyrika Kina till en mer än välkommen handelspartner. Den ekonomiska recessionen i Europa har givit kineserna goda möjligheter att expandera på Balkan. Kina har bl.a. hållit konkursboet Moldavien flytande genom lån, etablerat något av en ekonomisk allians med Serbien och bekostat energi- och infrastrukturprojekt i Sydosteuropa. Kinesiska företag har därtill öppnat köpcentra längs motorvägar i forna Jugoslavien, och kinesiska enklaver har vuxit upp i städer som Aten och Belgrad.
Det vanstyrda Grekland är särskilt viktigt för Kinas planer för Europa, vilket märktes då det statsägda fraktbolaget COSCO (China Ocean Shipping Company) 2010 hyrde hälften av Atens hamnkomplex Piraeus för 500 miljoner euro. Den grekiska staten tog tacksamt emot pengarna mitt i skuldkrisen.
Varför just Grekland? Det finns åtminstone tre skäl för Kina att investera i Greklands hamnanläggningar:
1) Tidsvinst. Kina håller med järnvägsbyggen på att göra stora delar av Centralasien till en kinesisk intressesfär och råvarukälla. Dessa transportleder ingår i den kinesiska regeringens planer på en transeurasisk järnvägslinje som skall sträcka sig från Kina till Västeuropa. Denna sidenväg på räls kommer dock dras genom instabila stater i Centralasien och Mellanöstern, vilket utgör en säkerhetsrisk. Som komplement och uppbackning till den planerade järnvägen satsar Kina på att skaffa sig bra hamnar i Sydeuropa. I Medelhavsområdet är Genua och Marseille de största hamnarna och har sedan länge utgjort destinationen för många fartyg från Kina. För kinesiska containerskepp som reser genom Suezkanalen är det en fördel om de kan korta ned seglatsen och slippa färdas till västra halvan av Medelhavet för att lasta av sitt gods, och därför har Greklands hamnar på senare tid börjat ersätta Genua och Marseille som destinationer för kinesisk sjöfart. Sedan 2010 har Kina köpt upp stora delar av Greklands två största hamnar, Piraeus och Thessaloniki, varav båda har antika rötter.
2) Bra läge för en omlastningscentral. En stor del av infrastrukturen för godstransporter från Grekland vidare in i Europa finns redan på plats sedan tidigare på Balkan, även om 1990-talets territoriella splittring och förstörelse av infrastruktur fortfarande är kännbar. I stort sett behöver kineserna endast binda samman de olika järnvägslinjerna i sydöstra Europa och bättra på dem, vilket också sker i nuläget. För Greklands vidkommande köpte COSCO upp Thriasio, ett stort stycke mark bredvid Piraeus hamn, för att bygga upp ett logistikcentrum. Detta behövs då kineserna redan har lyckats tredubbla godsvolymen per år i hamnen. Vidare bygger COSCO en ny pir i Piraeus för att hantera det allt större antalet fartyg som trafikerar hamnen. Det kinesiska målet har varit att genom moderniseringar öka den grekiska hamnens godshanteringskapacitet från cirka 1,8 miljoner containrar per år till 2,7 miljoner 2013, vilket skulle göra Piraeus till en av världens tio största hamnar.
3) Villig regering. Om en stor del av Kinas export till EU-länderna (som under pågående finanskris år 2009 uppgick till ett värde av 214 miljarder euro) leds igenom Grekland kommer detta ge det skuldsatta landet ett litet ekonomiskt uppsving, vilket den grekiska regeringen mer än gärna vill se, trots att viktiga resurser hamnar i kinesisk ägo. Kina anser att staterna i sydöstra Europa är medgörligare än staterna i Västeuropa, vilket i sig är en anledning till att omdirigera kinesisk sjöfart till Balkan. Dessutom är småstater enklare att kontrollera för stormakter än vad större stater är, utifall politiskt kaos o.dyl. får landet att kärva på allvar i framtiden när stora investeringar redan har gjorts i landet.
En ny ordning. Utifrån Kinas ekonomiska intåg på Balkan kan vi dra åtminstone fem slutsatser, vilka kompletterar den tidigare analysen om vad Kina gör för att dominera världen:
1) Kinas entré i regionen är på kort sikt positiv för Balkanstaternas vacklande ekonomier, vilket får politiker och i viss mån även vanligt folk att initialt hälsa kineserna välkomna. En form av ekonomisk symbios kan uppstå mellan Kina och de europeiska länderna, vilket märks på hur den grekiska handelsflottan i stort har köpts upp av kinesiska bolag eller fraktar kinesiskt gods.
2) Den ostasiatiska stormaktens inträde på scenen erbjuder staterna på halvön en viktig samarbetspartner och motpol till Washington, Bryssel och Moskva, vilket ger länderna större handlingsutrymme då de kan spela ut stormakterna mot varandra (detta gäller redan för Serbien, vars stöd till Kina har varit ömsesidigt). Mönstret känns igen från kalla kriget, då många stater i den s.k. tredje världen utnyttjade amerikanernas och Sovjetunionens rivalitet till sin fördel. På Balkan använde sig även Jugoslavien och Albanien av goda relationer med Kina som en motvikt mot Moskvas dominans.
3) På gott och ont kan även nuvarande europeisk arbetslagstiftning komma att ersättas med kinesisk praxis på arbetsplatserna. Detta skifte märks redan i Piraeus, där kontrasten mellan de grekiskägda och de kinesiska delarna av hamnen är stor. Medan tempot är lunkande i den grekiska halvan präglas det kinesiska hamnområdet av flit och hög effektivitet, men även av förhållanden som det lokala facket har försökt dra uppmärksamheten till. Till anklagelserna hör obetald övertid, dåligt ordnade former av tillfälligt deltidsarbete, och förbud för hamnarbetarna att uppsöka toaletten under arbetstid. Däremot har COSCO inte fört in kinesiska arbetare till Piraeus eller Thessaloniki, vilket var en av farhågorna inför uppköpen.
Denna nya paradigm känns igen från kinesiska industrier och belystes av COSCO:s högste chef i Piraeus, kapten Fu Cheng Qiu, som har hävdat att européerna efter andra världskriget började sträva efter en komfortabel, trygg livsstil: "De ville ha ett bra liv, mer semester och mindre arbete. Och de spenderade pengar innan de hade dem. Nu har de många skulder," sade kapten Fu. Den kinesiska modellens konkurrenskraft understryktes 2010 av företagets ordförande Wei Jiafu: "Genom att bli globala överför vi även vår kultur till resten av världen."
4) Delar av Balkanländernas (och övriga Europas) tillgångar och näringsliv kommer i framtiden att ägas av kinesiska företag, varav många är direkt kopplade eller rentav ägda av den kinesiska staten. Detta utgör indirekt ett hot mot ländernas självförsörjning om de kinesiska ägarna likt dagens multinationella bolag väljer att flytta produktionen annorstädes. Därtill kan vissa industrier på Balkan bli beroende av kinesiskt tillhandahållna råvaror, vilket gör dem utsatta för handelsinskränkningar likt de Japan har råkat ut för sedan Kina 2009 skar ned på exporten av sällsynta jordartsmetaller, exempelvis neodymium. Ett framtida potentiellt beroende av kinesiska komponenter i vapen- och kommunikationssystem utgör även det ett hot.
5) På längre sikt är en storskalig, kinesisk etablering i Europa en fara för de europeiska staternas självständighet (i den mån något nationellt oberoende ens existerar i dessa tider av EU, storbanksvälde och kvardröjande amerikansk dominans). Frikostiga lån och subsidier utgör hållhakar på småstater för stormakten Kina. Andra hållhakar och maktverktyg är investeringar och översjöiska kinesiska befolkningar i Europa. Risken finns alltid att kinesiska intressen förr eller senare lägger sig i ländernas interna politik och sammanhållning genom att köpa delar av massmedia och via sponsorpengar, think tanks, propaganda och andra medel föra fram de presidentkandidater som bäst tjänar kinesiska intressen. Vi har sett i Västeuropa och USA hur det under loppet av några decennier är möjligt att stöpa om folks världsåskådning på ett radikalt vis, med metoder som ibland känns igen från ockuperade territorier.
I värsta fall kan kinesisk militär i framtiden komma att intervenera och ta över länder, i händelse av geopolitisk turbulens, samhällskollaps eller inbördeskrig i ett Europa som alltmer präglas av sönderfall och etniska konflikter. Den USA-dominerade tidsåldern då klassiska imperier inte längre dominerar världen är sannolikt på väg att fasas ut i takt med att USA:s globala inflytande dräneras, vilket öppnar spelfältet för nya deltagare som spelar efter helt andra regelverk.
Därför utgör Kinas intåg i Europa ett hot inbakat i en möjlighet.
Martin Hedlund
