I december 2013 upptäcktes att dricksvattnet från Brantafors vattenverk i Ronneby innehöll höga halter av perflourerade alkylsubstanser (PFAS).
Ett stort antal personer väckte talan mot dricksvattenleverantören, Ronneby Miljö och Teknik AB (RMT), och begärde att Blekinge tingsrätt skulle fastställa att RMT är ansvarigt för att kompensera dem för dels fysiska personskador, dels psykiska personskador.
Blekinge tingsrätt meddelade dom den 13 april 2021. I domen slog tingsrätten fast att RMT var ansvarigt för att kompensera var och en av kärandena för ersättningsgill personskada i form av förhöjda halter PFAS innebärande ökade hälsorisker samt fysiska förändringar och försämringar av deras kroppar. Tingsrätten ogillade talan i den del som gällde psykisk personskada, det vill säga befogad oro för ohälsa och försämrad hälso- och livsprognos.
RMT har överklagat tingsrättens dom. Eftersom enbart RMT har överklagat domen har frågan om psykisk personskada inte varit föremål för hovrättens prövning.
Parterna är överens om att dricksvattnet som RMT levererade till kärandena innehöll mycket höga halter av PFAS och att vattnet därigenom var behäftat med en säkerhetsbrist. Man är också överens om att de halter PFAS som uppmätts i kärandenas kroppar kommer från dricksvattnet och att RMT är ansvarigt för eventuell personskada som orsakats av säkerhetsbristen.
Frågan för hovrätten har varit om kärandena har visat att de drabbats av fysisk personskada. Utgångspunkten för hovrättens prövning är att den som påstår personskada måste bevisa att det föreligger en skada, enligt hovrättsrådet Sofia Olsson.
Hovrätten har kommit fram till att det på befolkningsnivå finns – mer eller mindre starkt – stöd för samband mellan exponering för PFAS och ökad risk för ett flertal sjukdomar och andra negativa hälsoeffekter. Risk för att drabbas av framtida skada utgör emellertid inte en fysisk personskada enligt hovrätten.
Hovrätten konstaterar vidare att de höga halter PFAS som uppmätts i kärandenas blod visserligen innebär en förändring av deras kroppar. Hovrätten anser däremot inte att kärandena har förmått bevisa att förändringen i sig utgör skada på kroppen.
Inte heller innebär den omständigheten att det i befolkningsstudier har iakttagits ökade risker för negativa hälsoeffekter, att varje enskild individ i en sådan grupp kan anses ha drabbats av en försämring av kroppen. Någon utredning om den inverkan som PFAS-exponeringen haft på de enskilda kärandena har inte lagts fram i målet. Hovrätten anser därför inte att det är bevisat att någon av kärandena har orsakats en personskada genom att dennes kropp försämrats.
Kärandena har även påstått att de har förgiftats genom att de utsatts för PFAS i dricksvattnet och att detta i sig är att betrakta som en personskada. I denna del har hovrätten gjort bedömningen att det inte är intaget av ett skadligt ämne i sig som utgör en personskada, utan att det krävs att detta har lett till en medicinskt påvisbar effekt på kroppen. Hovrätten har därför kommit fram till att enbart förekomsten av förhöjda halter PFAS i blodet inte i sig innebär en fysisk personskada.
Sammantaget anser hovrätten inte att det är visat att någon av kärandena har lidit personskada. Hovrätten ändrar därför tingsrättens dom och ogillar talan om skadeståndsansvar. Kärandena, som i hovrätten utgörs av 154 personer, ska ersätta RMT för dess rättegångskostnader.
