SVT trakasserar Trump-väljare i USA
Att man var chockade och fly förbannade inom statliga Sveriges Television sedan Donald Trump valts till USA:s president märktes ju ganska ofta i rutan. Men inget slår höjdpunkten när kanalens reporter Peter Rawet attackerade Trump-väljare med infantila frågor på knagglig engelska. Granskningsnämnden fällde senare intervjun som "passerade gränsen för vad som kan accepteras inom ramen för kravet på opartiskhet enligt sändningstillståndet". Och visst, speciellt opartiskt blev det inte.
KD:s litterära kanon
Med förslaget om en litterär kanon försökte KD visa att de minsann fortfarande representerar en bildad borgerlighet och inte bara frikyrkomedlemmar och villaägare. Det gick sådär. Visst, vi kunde inte heller Klas Östergren, men han är ju å andra sidan ingen riktig författare.
"That only happen to nejsists"
Fox News ankare Tucker Carson intervjuade en kvinnlig Expressen-journalist om Peter Springare, nazism och yttrandefrihet i Sverige. Mest påtaglig är inte den språkliga barriären, utan den kulturella. Ann-Sofie Näslund trodde att hon kunde övertyga en amerikansk publik om att det inte är fel att begränsa yttrandefriheten, så länge man bara gör det för sina politiska motståndare.
– Du talar förstås om Peter Springare, som blev en av grabben... javisst... polismännen som poserar något på Facebook. Men, ser du, det ändamålet... fallet... lades ned direkt. Så han befinner sig inte i... under utredning längre! klargör Expressens USA-korrespondent bland annat i klippet.
Metoo
Det är svårt att ange ett datum med säkerhet, men den 25 oktober 2017 kan visa sig ha blivit undergången för männen i Stockholms PK-elit. Det var nämligen då Svenska Dagbladet fattade det radikala beslutet att lägga kårandan åt sidan och slutligen publicera namn och bild på Fredrik Virtanen, jämte vittnesmål från tolv kvinnor som anklagade den högprofilerade feministen för sextrakasserier, övergrepp och regelrätta våldtäkter.
Skräcken bredde ut sig och ungefär hälften av landets manliga vänsterprofiler valde att själva gå ut och berätta – och samtidigt tona ned eller skylla ifrån sig – medan den andra hälften mystiskt försvann från offentligheten: Först från Twitter och sedan från sina så kallade jobb. Soran Ismail, Fredrik Virtanen, Ehsan Fadakar, Staffan Erfors, Behrang Miri, Oisín Cantwell, Alexander Bengtsson, Caspian Rehbinder, Lars Ohly och...
...ja, två månader senare är det lättare att göra en lista över PK-män som sitter kvar i etablissemanget med hedern i behåll än att lista motsatsen. För även om, låt säga, Daniel Poohl, Magnus Betnér eller Anders Lindberg inte själva har begått några sexbrott, så måste de väl ändå ha noterat hur kollegorna Bengtsson, Ismail och Virtanen betett sig? Det var vi ju några andra som gjorde i alla fall. Och kunde V-ledningen inte möjligen ha kostat på sig att ta avstånd från Ohlys uppfattning, att hans sextrakasserier berodde på "strukturer" och inte på honom själv. Nå?
Att återupprätta den svenske PK-mannens trovärdighet kommer visa sig svårt, smärtsamt och förhoppningsvis omöjligt. Och det är kanske inte så konstigt.
Har vi missat något? Twittra till @friatider.
