Nathan Young har noterat en trend som innebär att "staccato-rytmen" från förortssvenskan påverkar standardsvenskan så att skillnaden mellan betonade och obetonade stavelser reduceras.
Den sjungande språkmelodi i standardsvenskan, som skapas av stora rytmiska kontrasten, påverkas och blir mer som den "stötiga" så kallade blattevenskan.
– Förortssvenskan, särskilt den mest nutida varianten, har markant lite rytmisk kontrast och står ut eftersom den förväntade melodiska dynamiken saknas, säger Nathan Young till SVT.
Han har en prognos för det svenska språkets utveckling.
– Om 50 år har standardsvenskan mycket, mycket mindre melodisk och rytmisk kontrast och liknar mycket mer dagens förortssvenska, säger Nathan Young.
Vänsterakademikern ifråga har dock ingen förståelse för att någon skulle se detta som ett problem.
– Är en guldkedja ett hot mot en slips eller är Stone Island ett hot mot Acne? Bildade människor gillar inte proletära praktiker. Det är urgammalt, säger han till SVT.
Nathan Young, som just nu studerar blattesvenska hos 80- och 90-talister på Youtube, konstaterar dock att de som talar så kallad lågstatussociolekt har svårare att få högstatusyrken. Därför borde det ske uttalsundervisning i grundskolan så att de som pratar blattesvenska kan bli bidialektala och även behärska standardsvenska.
– Om man besitter en lågstatussociolekt som förortssvenskan så vore det ytterst gynnsamt att behärska standardspråket vid sidan av. Det är för att ge elever fler möjligheter, säger han.
