Det går säkert att hitta en person i sydöstra Europa som har något positivt att säga om romerna. Om man letar. Letar man inte, utan frågar dem man råkar träffa, är kommentarerna av typen:
– De vill inte arbeta. I Rumänien försöker alla bidra med något, utom de.
– Alla zigenare är inte dåliga, men de flesta är.
– De har sina egna lagar och egna domstolar. Omvärlden anklagar oss för att inte integrera dem, men det är inte så lätt att integrera någon som inte vill integreras.
– De bryr sig inte om deras barn går i skolan.
– De stjäl.
– Vad ska du där att göra [i romernas del av Bukarest]? Har du för lite problem?
Man skulle kunna avfärda alla dessa människor som fördomsfulla. Man skulle också kunna göra en ansträngning för att ta reda på vad som ligger bakom dessa uppfattningar. Romerna utgör 3,3 procent av Rumäniens befolkning enligt den senaste folkräkningen. Uppskattningar säger att de egentligen är dubbelt så många, eftersom många romer inte vill uppge sin etniska tillhörighet vid folkräkningar. Europarådet beräknar att de är 1,85 miljoner, vilket är 8,35 procent av den rumänska befolkningen. Den genomsnittlige rumänen har därmed konfronterats betydligt mer med romer än den genomsnittlige svensken. Ligger då deras uppfattning närmare sanningen än den som svensk massmedia förmedlar?
En svensk som har konfronterats mycket med romer är Karl-Olov Arnstberg, numera främst känd som en av författarna till boken Invandring och mörkläggning, och tidigare professor i etnologi vid Stockholms Universitet. Arnstberg bedrev omfattande forskning bland romer i Sverige. I boken Svenskar och zigenare beskriver han hur svenska myndigheter och Sveriges romer har förhållit sig till varandra sedan 1950-talet. Arnstbergs forskning visar att många svenskar, både grannar och socialarbetare, som har haft tät kontakt med romer delar rumänernas uppfattning om dem. Också Isabel Fonseca, en amerikansk författare som i början av 1990-talet bodde med albanska romer i studiesyfte, rapporterar om i stort sett samma fenomen som Arnstberg, även om hon har svårt att förstå omgivningens reaktioner på romernas sätt att leva.
Vad är det då som utmärker den romska kulturen? För det första: De kallar oss gajer. Gajer är alla som inte är romer. I den romska kulturen är det mycket viktigt att skilja på dem som tillhör den egna etniska gruppen och dem som inte gör det. En god rom bör hålla sig på avstånd från gajer. Samröret med gajer bör inskränka sig till rent ekonomiska förbindelser. Man bör inte bli vän med gajer. Man bör inte gifta sig med gajer. Man bör inte berätta alltför mycket för gajer. Det är också mycket tveksamt huruvida man bör arbeta för gajer. En rom som har alltför täta förbindelser med gajer riskerar att bli stämplad som marimé, oren, av den romska gemenskapen.
Gajerna är definitionsmässigt orena, eftersom de inte följer de romska renhetsreglerna. Gajer har heller ingen skam i kroppen, eftersom de inte observerar samma regler för sexuella relationer som romerna. Romer har en sträng sexualmoral och vaktar gruppens kvinnor noga. Gifta kvinnor är speciellt orena och det ligger på dem att upprätthålla ett antal olika tabun. Till exempel bör en gift kvinna inte passera en sittande man. Arrangerade äktenskap mellan tonåringar är en stående del av den romska kulturen. Det finns också ett antal regler om hushållsarbete. Reglernas exakta utformning skiljer mellan olika romska grupper, men centreras kring att skilja vissa företeelser och föremål från andra: Tvätt sker enligt vissa regler, där manskläder, kvinnokläder och underkläder separeras. Inget som används till matlagning får vidröra kvinnors kjolar eller förkläden. Husgeråd måste hanteras enligt vissa regler. Om en sked ramlar på golvet eller på en stol har den blivit oren och behöver enligt viss romsk tradition slängas. Det finns också bland en del romer en uppfattning om att bestick eller andra husgeråd som någon annan har använt inte får vidröra munnen. Detta kan förklara rapporterna om romer som föredrar att äta med händerna istället för med bestick på restauranger.
Det förekommer en del undantag från regeln mot kontakt med gajer. Det händer att en eller annan gajo på grund av vänlig inställning eller ingifte blir accepterad i gruppen. Och även om det är en bestående regel att romer bör gifta sig med andra romer har blandäktenskap inte varit någon ovanlighet. Ändå är och förblir den etniska separatismen en viktig del av den romska kulturen. Det finns nämligen inte så mycket annat som håller ihop den. Romerna har inget gemensamt skriftspråk. Romani har inget ord för att läsa, utan man får använda olika omskrivningar. Det finns heller ingen gemensam skriven tradition, vilket innebär att de inte har någon uppfattning om sin egen historia (annat än vad gajerna har räknat ut). Ändå har de överlevt som en särskild etnisk grupp med eget språk och egna, mycket speciella sociala regler sedan de utvandrade från Indien för kanske tusen år sedan. Genom att hålla gajerna på avstånd har de kunnat behålla sin kulturella särart.
På det ekonomiska området är däremot samröre med gajer både tillåtet och rekommenderat. Romer arbetar inte – de försörjer sig. Karl-Olov Arnstberg, som har studerat svenska romer, och Isabel Fonseca, som har studerat romer på Balkan och Östeuropa, rapporterar samma sak. Olika grupper har olika traditionella försörjningskällor, där vissa varit mer inriktade på handel och andra mer på hantverk. Vissa lägger också större tonvikt på tiggeri och stöld än andra. Tiggeri är en av flera traditionella försörjningskällor. Traditionellt sett är det ett av kvinnornas och barnens sätt att bidra till försörjningen. Att tigga från gajer är enligt utbredda romska seder inte något särskilt skambelagt, åtminstone inte för kvinnor, utan ett sätt bland andra att skaffa pengar. Fungerar det att tigga från socialkontoret, inklusive att ljuga sig till extrabidrag, så gör man det. Fungerar det att tigga från allmänheten på gatan gör man det. Gajer kan skylla sig själva om de är så lättlurade.
Rumänska romer tigger inte bara utomlands, utan även hemma i Rumänien, i synnerhet barn och kvinnor. Bland romer finns uppfattningen att en hustru inte bara bör passa barnen och sköta hushållet, utan också sörja för familjens mest omedelbara behov på det ekonomiska planet, medan familjefadern enbart är ansvarig för att skaffa kapitalvaror som ger familjen en social ställning. Den norska forskaren Ada Engebrigtsen, som bodde i en romsk del av en by på den rumänska landsbygden, berättar att de romska kvinnorna brukar vända sig till byns gajer för att få mat till sina barn, med förklaringen att deras män har supit upp alla pengar, antingen deras män dricker eller inte. Även om männens verksamhet mycket väl hade kunnat inbringa tillräckligt med pengar för att försörja familjen med det nödvändigaste, så ses kvinnornas försörjningsmodell som ett fungerande system. Varför ändra ett vinnande koncept? Ändå är gajernas snålhet ett återkommande samtalsämne bland romerna i byn, enligt Engebrigtsen.
Den enda riktigt ärofulla sysselsättningen för romska män är att köpa billigt och sälja dyrt och på så sätt visa sig vara smartare än gajer, berättar både Arnstberg, Fonseca och Engebrigtsen. Huruvida man skaffar sakerna man säljer på ett lagligt sätt eller inte är mindre viktigt. Arnstberg skriver att även om romer säger att de tycker att stöld är fel, så blir aldrig romer fördömda av andra romer för att de ertappas med stöld. Isabel Fonseca berättar att det finns få grövre brott en hustru kan göra sig skyldig till än att svika en man som sitter i fängelse. Stöld är också ett möjligt sätt för kvinnor att försörja familjen. I byn som Ada Engebrigtsen studerade koncentrerade vissa av kvinnorna sig på att tigga och leta bland sopor. Andra försörjde sig på att stjäla och ansåg att det var smutsigt att leta bland sopor. Däremot hotar uteslutning ur den romska gemenskapen för dem som tar ett vanligt arbete, eftersom detta innebär att leva alltför likt gajerna.
I Rumänien tvingades romerna bli bofasta och ta vanliga arbeten under kommunisttiden. Normalt sett arbetade de på okvalificerade positioner inom industri och jordbruk. Sedan ekonomin liberaliserades har de blivit fria att återgå till en mer traditionell romsk livsstil. En del av dem har lyckats mycket bra inom bland annat traditionella romska branscher som metallhandel. De bygger stora hus med karaktäristiska torn på taket för att skylta med att de både är romer och rika. Men för de flesta blev den traditionella romska livsstilen bara ett sätt att hanka sig fram och romernas levnadsstandard förblir relativt låg.
Att slippa ifrån det föraktade manuella arbetet genom att skaffa sig en högre utbildning är heller inget alternativ för romerna. Utbildning saknar en plats i den romska kulturen. Om man skickar barnen till gajernas skola finns en risk att de blir som gajer i stället för goda romer. En god rom kan inte nödvändigtvis läsa: 14 procent av romerna i Rumänien är analfabeter. Ada Engebrigtsen berättar att trots att en välgörenhetsorganisation har byggt en skola för de minsta barnen i romernas del av byn och alla barn också är välkomna i byskolan, går de sällan dit. Barnen kan gå dit om de vill, men det är inget som de vuxna uppmuntrar dem till. Få av de vuxna romerna i byn kan läsa.
I Sverige är situationen inte bättre: En studie på uppdrag av den svenska regeringen år 2011 visade att inte ens hälften av de romska barnen i Sverige går ut grundskolan. Skolverket skriver också om svårigheterna att rekrytera studenter till specialgjorda utbildningar till lärare i romani: Det är helt enkelt svårt att få tag i romanitalande som har gått igenom en komplett gymnasieutbildning. Av den anledningen är det inte ett alternativ att starta egna segregerade skolor, som exempelvis muslimer har gjort för att bevara sin kulturella särart, enligt Arnstberg. De kan starta egna dagis, men att vara lärare kräver högre utbildning, och högre utbildning passar inte in i den romska kulturen.
Överlag är romer oroliga för att skolan ska lära deras barn att bli som gajer. Romska föräldrar behöver se till att deras barn inte blir alltför välutbildade i gajernas färdigheter, utan istället lär sig färdigheter som gör dem till respektabla och i bästa fall även framgångsrika medlemmar av den romska gemenskapen.
Romerna är stolta över sin förmåga att anpassa sig till situationen och bevara sin kulturella särart gentemot en oförstående omvärld. Trots att de är beroende av gajerna på det ekonomiska planet lyckas de behålla sin unika livsstil, tack vare sitt avståndstagande från gajer. Så länge som gajerna är beredda att stödja romerna på deras egna villkor, kommer de att kunna bevara sin unika kultur.
Tove Karlsson
