"Bort med varje tendens till diktatursträvanden".
Så löd de bevingade slagorden på en av Folkpartiets valaffischer 1936. På affischen syntes en man sopa ut en svastika, en hammare och en skära från sitt hem – symbolerna för två totalitära ideologier som då hotade Sverige. Det känns som att de orden åter aktualiserats i svensk politik efter alliansledarnas utspel igår om att återigen peta i den svenska konstitutionen för att lösa det där problemet som stavas Sverigedemokraterna.
"De förändringar som krävs kan göras i riksdagsordningen", konstaterar partiledarkvartetten, anförda av den tilltänkta statsministerkandidaten Anna Kinberg Batra. Riksdagsordningen är visserligen inte, i sin helhet, en grundlag på samma sätt som yttrande- och tryckfrihetsgrundlagarna, regeringsformen och successionsordningen är. Men lagen är en förlängning av regeringsformen och huvuddelen av den betraktas som en grundlag som bara kan ändras med tre fjärdedels majoritet eller med två riksdagsbeslut med mellanliggande riksdagsval.
Riksdagsordningen är en del av den svenska konstitutionen – en av de lagar som bestämmer hur Sverige ska styras, att vi ska ha demokrati, att vi har grundläggande medborgerliga rättigheter och hur allt detta ska fungera. Att så lättvindigt, som alliansen nu vill göra, gå in och ändra i de lagarna enbart för att inskränka Sverigedemokraternas inflytande över Sveriges lagstiftande församling är skrämmande.
Dylika utspel har även hörts från regeringshåll där Löfven under helgen ville göra skillnad mellan Sverigedemokraterna och de övriga partierna i riksdagen – så kallade "anständiga partier". Vidare anklagade Löfven Sverigedemokraterna för att inte respektera "Sveriges demokratiska institutioner", syftandes på att man fällde regeringens budget.
Om det nu är så att Kinberg Batra, och hennes tre partiledarkollegor i alliansen, verkligen sörjer att Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte lyckades få igenom sin budget i riksdagen, eller om det är så att Löfven inte vill låta ett "nyfascistiskt enfrågeparti" som Sverigedemokraterna "diktera villkoren i svensk politik" – så är det ganska enkelt att lösa.
Det är bara för alliansen och de rödgröna att sätta sig ned och förhandla med varandra, komma överens om en gemensam budget och sedan rösta på detta rödgrönblå budgetförslag. Eller så kan man komma överens om att oppositionen alltid lägger ned sina röster vid budgetomröstningen och låter regeringen få igenom sin proposition.
Men det var inte aktuellt för Kinberg Batra inför budgetomröstningen förra veckan.
– Det är inte oppositionens uppgift att få igenom regeringens förslag eller att hjälpa regeringen att sitta kvar, sade hon till Expressen då.
Tydligen gäller den principen bara för alliansen, när det kommer till Sverigedemokraterna så avkrävs de plötsligt ett ansvar att lägga ned sina röster och samtidigt acceptera en rödgrön regering där Miljöpartiet har en avgörande roll. Allt annat är "ansvarslöst agerande", enligt Kinberg Batra.
Bakom orden döljer sig givetvis ett maktspel där Anna Kinberg Batra inget hellre vill än gå till nyval. Hon ser en revansch för alliansen framför sig där hon genom en ändring av konstitutionen kan regera Sverige som första kvinnliga statsminister, trots stöd från en minoritet av väljarna – och därmed även riksdagens ledamöter – vid nästa budgetomröstning. I denna plan finns det vare sig plats för social- eller sverigedemokrater.
Och då ska givetvis inte heller någon konstitution stå i vägen. När etablissemanget är överens kan de svenska grundlagarna snabbt ändras efter behov. Dessa lagar har kommit att bli politikernas verktyg för att säkra makten, snarare än folkets bålverk mot diktatursträvande politiker.
FRIA TIDER
