Asylbaron grävde grop åt skattebetalarna – föll själv däri

Det är många som vill kalasa på dina skattepengar nu. Asylkaoset går på högvarv och härom veckan skrev Mittmedia hur Sveriges kommuner blir nedringda av vanliga svenskar som hoppas kunna göra flyktingboenden av fastigheter som de hittat på Blocket.

"Vi får samtal där de vill försäkra sig om att vi ska skicka dit asylflyktingar", berättade en kommunal chef för tidningen.

Affärsidén är enkel. Man hyr en fastighet för 20.000 kronor i månaden och hyr ut den för 80.000 kronor i månaden till Migrationsverket. Myndigheten får själv inte hyra fastigheter på marknaden. Det ser lagen till.

Jämfört med riktiga företagare har de skattefinansierade välfärdsbolagen flera fördelar: Branschen är konjunkturoberoende, påverkas till skillnad från exportföretagen inte av svängningar på valutamarknaden och eftersom staten garanterar alla intäkter är risken för kundförluster alltid noll.

Den största nackdelen är förstås att de här bolagen sällan drivs av entreprenörer, utan av glorifierade bidragstagartyper som inte har någonting emot att ligga samhället till last.

Ordningen på verksamheten blir ofta därefter: Skattebrott, samarbete med MC-gäng, mutor och brott mot säkerhetskrav, byggnormer och annat är vardagsmat i branschen. Men istället för att, som i andra problembranscher, ta i med hårdhandskarna och införa nya kontrollmetoder har våra rättsvårdande myndigheter antagit en påfallande slapp linje mot fuskande eller kriminella välfärdsföretagare.

När välfärdskungen Jan Emanuel Johansson, mest känd för sina kontakter med Socialdemokraterna och Hells Angels, dömdes för ekobrott av Gotlands tingsrätt stannade straffet vid böter. Då hade han bland annat fört över 600.000 kronor till ett offshorekonto utan någon verifikation på transaktionen och felaktigt bokfört sitt nya privata kök och spa-bad som utgifter i välfärdsbolaget. Brott som hade renderat en företagare i privat sektor ett kännbart fängelsestraff.

Veckans gladaste nyhet är därför att en grupp bidragsbolag runt den nybakade asylföretagaren Tom Pettersson, 25, nu döms att betala över 400.000 kronor i byggsanktions­avgifter trots att tjänstemännen i Ludvika kommun på ett politiskt korrekt sätt föreslagit att avgifterna skulle sättas ned med 75 procent. Tjänstemännen hade "möjligen vägt in den pressade flyktingsituationen" i förslaget, enligt Dalarnas Tidningar, men det gör inte den S-dominerde miljö- och byggnadsnämnden som istället bötfäller bolagen fullt ut.

Bolagen hade öppnat sitt asylboende innan det godkänts av myndigheterna, och försvarar sig i en skrivelse med att "utsatta människors behov måste gå före i ett fall som detta". Skälet till att man började håva in skattepengar för tidigt var således inte girighet utan godhet. Men om det vore sant så skulle man ju nu vara glad över att få betala ett det höga avgiftsbeloppet, som neutraliserar den vinst man gjorde på fusket. Annars kan ju människor tro att asylföretagarna bara är i branschen på grund av pengarna och inte, som en solbränd Tom Pettersson bedyrar i en intervju:

"Visst tjänar vi pengar, men det är inte därför vi gör detta. Vi gör det för att vi vill bygga upp något som vi kan vara stolta över".