Det var i augusti 2010 som Wikileaksgrundaren Julian Assange besökte Sverige och mottogs som en rockstjärna av diverse vänsterfolk.
Anna Ardin, som tidigare var engagerad inom Broderskapsrörelsen (numera Socialdemokrater för tro och solidaritet) och idag är diakon, arrangerade resan och Assange bodde hos henne.
Den 13 och 14 augusti hann Assange med att sex med både Anna Ardin och sedan en annan kvinna i Enköping. Båda kvinnorna var missnöjda med sina upplevelser och ett tag senare snackade de ihop sig och anmälde Assange för sexbrott. Anna Ardin hävdade att han på något sätt hade rivit sönder kondomen innan han hade frivilligt sex med henne. Den andra kvinnan uppgav också att han hade haft oskyddat sex med henne utan att hon gått med på det.
Det blev början på den 14 år långa pärsen för Wikileaksgrundaren, som tillbringat den större delen av den tiden som fånge – först på Ecuadors ambassad i London och sedan i brittiskt fängelse.
Nu när Assange till slut är en fri man kommenterar Anna Ardin saken på X, och passar på att ge honom en pik.
"Jag är glad att han är ute och hoppas han ska kämpa för transparens och mänskliga rättigheter, utan att förgripa sig på kvinnor", skriver Anna Ardin på X.
För Dagen förtydligar hon dock att straff inte "är någon hämnd".
– Straff är ju inte någon hämnd, utan det viktigaste för mig som jag sagt hela tiden är att han ställs inför rätta och att det blir utrett vad som hände, säger Anna Ardin.
Hon förklarar vidare att hon har blivit en syndabock eftersom hon är kvinna och det är "lättare att sparka på mig än på USA". På frågan om hon kan "förlåta" Assange ger hon bara svävande svar.
Just hämnd är ett ämne som Anna Ardin är väl förtrogen med. I januari 2010 publicerade hon ett blogginlägg med rubriken "Sjustegsmodell för laglig hämnd" där hon i punktform beskrev hur man kunde hämnas på män som man är svartsjuk på.
