Sommaren 2013. Almedalen i Visby. Den 1 juli, politikerveckans andra dag, har utsetts till att vara Sverigedemokraternas dag. Vänsterliberala debattörer rasar över att partiet ens tillåts vara med. Det mobiliseras mot rasismen, mot hatet och mot intoleransen. Dagen innan Sverigedemokraternas dag storsatsas det för att lyfta fram det mångkulturella samhällets påstådda fördelar. Botkyrka kommun, Sveriges mest invandrartäta, anordnar paneldebatt om "integration och mångfald". Dagen därpå är det tänkt att Expo-medarbetaren Lisa Bjurwald, som inför politikerveckan plötsligt har lanserat sig själv som "borgerlig opinionsbildare", ska föreläsa om att "ta tillbaka nätet från extremhögern".
Som ett led i Botkyrka kommuns satsning har tre vänsterextrema rappare från Botkyrka bjudits in för att under kvällen uppträda med låtar där de sjunger om socialt utanförskap. Det slutar med att de tre artisterna under natten grips av polisen och senare under veckan anhålls såsom misstänkta för en gruppvåldtäkt mot en ung kvinna i Visby. Lisa Bjurwalds föreläsning får i all hast ställas in. Satsningen mot rasismen kommer av sig. Men uppmärksamheten kring våldtäkten blir sval i media; på sin höjd skrivs små intetsägande notiser i de lokala tidningarna.
Händelsen är inte på något sätt unik utan följer ett tydligt mönster. I februari förra året gjorde SVT:s Uppdrag granskning ett inslag om näthat där flera kvinnliga offentliga personer trädde fram och berättade om att de blivit hotade och trakasserade. Sverigedemokrater, rasister och "vita kränkta män" fick skulden när det uppmärksammades hur en av kvinnorna fick ta emot ett brev från en man som hotade med att våldta, stycka och äta upp hennes kropp. Fria Tider skrev några dagar senare en artikel där det avslöjades att hoten i själva verket kom från en socialdemokratisk lokalpolitiker med afrikansk bakgrund.
Så sent som under den gångna veckan ska en småbarnsmamma ha blivit misshandlad av en vänsterextremist medan hon lyssnade på Jimmie Åkessons valtal i Karlstad. Uppgifterna om vad som hände går än så länge isär; den unga person som pekats ut som gärningsman erkänner dock misshandeln på sin Facebooksida men hävdar att gärningen skedde i självförsvar. På forum och sociala medier har de vittnen till händelsen som trätt fram redan hunnit hotas av vänsterextremister och några skriver till och med att mammans åttaårige son borde ha misshandlats även han.
Tre olika händelser och ett axplock av vänstervåldet där den gemensamma nämnaren är att offren är kvinnor. Den som vill försvara vänstern skulle här kunna hävda att det endast handlar om enstaka individer, om enskilda händelser och att man inte ska dra en hel politisk ideologi och alla dess anhängare över en kam. Man kan önska att detta vore sant.
Under veckan som gick kunde Fria Tider avslöja hur 35-årige Joel Bjurströmer Almgren i maj förra året, tillsammans med flera andra män, deltog i ett överfall mot en grupp ungdomar i Tantolunden i Stockholm. Under angreppet blev en 16-årig flicka brutalt misshandlad. Nyligen dömdes samme Joel till sex och ett halvt års fängelse för försök till dråp, olaga hot, våldsamt upplopp och brott mot knivlagen. Och stödet från vänsterhåll för denne man har inte låtit vänta på sig.
På Facebook har över 7000 personer gillat kampanjen Free Joel – en kampanj anordnad av paraplyorganisationen "Motkraft", samma organisation som låg bakom den vänsterextrema massdemonstratonen i Kärrtorp i vintras under vars våldsparoller till och med statsministerkandidaten Stefan Löfven (S) deltog. Kampanjens målsättning är att Joel ska försättas på fri fot, trots de många våldsbrott han har begått. På Vänsterpartiets egen bloggportal, v-blog.se, hittar man ett blogginlägg som hyllar Joel och på Västerbotten-kurirens hemsida kallas "Free Joel" för ett "solidaritetsbudskap" av lokalpolitikern och nämndemannen Daniel Nyström (V).
Man har all anledning att oroas över hur våldet, hotet och de mörka krafterna i samhället normaliserats. Det är uppenbart att våld och övergrepp inte får samma mediala uppmärksamhet eller fördöms lika kraftfullt när det är representanter för en i journalisternas ögon "god" sida som är förövare. Media kan skriva spaltmeter om ett brott som begås av någon med "kopplingar" till en diffust definierad extremhöger, men är i regel tysta då individer inom den politiska vänstern begår dussintals illdåd som är betydligt värre.
Tyvärr lockas många unga, i synnerhet kvinnor, av vänsterns enkla lösningar och svartvita budskap. Ett budskap som går ut på att allt som är fel i samhället kan skyllas på strukturell rasism och socioekonomiska faktorer. En ideologi där allt ont anses bero på vita svenskar, eller i synnerhet den vite mannen. Och för vissa av dem blir uppvaknandet brutalt när vänsterns humanism och kvinnosyn visar sig vara något helt annat i verkligheten än den utger sig för att vara. De som först faller offer för vänsterns våldsromantik är inte sällan kvinnorna inom de respektive vänsterorganisationerna.
Förra sommaren skapades bloggen Machovänstern av en ung tjej som är aktiv på den politiska vänsterkanten. En blogg där det var tänkt att unga kvinnor inom den svenska vänstern skulle ges möjlighet att tala ut om övergrepp de utsatts för inom rörelsen. En av dem berättar om hur hon blev gruppvåldtagen av två killar i SSU, en annan att hon våldtogs av en kille i Ung vänster och en tredje om att hon våldtogs av en medlem i AFA. Så många fler inlägg än så blev det inte innan den vänsterextrema organisationen Researchgruppen på sin Facebooksida gick ut med att de visste vem tjejen bakom bloggen var och att de inte "stöder hennes arbete". Effekten blev att signaturen "vänstertjej" slutade att skriva blogginlägg om sexuella övergrepp inom vänstern. Bloggen hann bara bli lite drygt två veckor gammal.
Inom den parlamentariska vänstern är synen på våld som politisk metod – i synnerhet våld mot kvinnor – spretigt. I mars i år hotades två unga kvinnor ur vänsterns ungdomsförbund av tre 25-åriga män i AFA. En av kvinnorna blev kallad "fitta" och de tre männen sa till kvinnorna att de "skulle pissa på dem”. Trots denna händelse gick nio förtroendevalda inom förbundet nyligen ut med en debattartikel där de skrev att AFA och Revolutionära Fronten är Ung vänsters kamrater.
I januari i år uteslöts den före detta ordföranden för Ung vänster i Örebro, Markus Allard, ur Vänsterpartiet och samtidigt även ur ungdomsförbundet. Den senare uteslutningen var kontroversiell och något som mötte en hel del internt motstånd. Fria Tider skrev redan i mars förra året om hur Allard gillade Facebookgruppen "Kissies dörr", en Facebookgrupp som hyllar en hotfull attack mot bloggerskan Kissie där dörren till hennes hem klottrats ned med ordet "borgarhora" samt blivit nedsmetad med grisblod. Trots hyllandet av denna attack dröjde det ända fram till i år innan Vänsterpartiet kände att Allard var en olämplig representant för partiet. Internt var många inom partiet kritiska mot utslutningen och i synnerhet mot det faktum att Vänsterpartiet hade använt artiklar ur Fria Tider som underlag för sitt uteslutningsärende.
Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt har under veckan pressats till att ta avstånd från det beteende som representanter för det egna ungdomsförbundet ägnar sig åt. Frågan som förblir obesvarad är om Vänsterpartiet och vänsterrörelsen i allmänhet verkligen har tänkt överge tanken på våld som politisk metod. Ingen tvivlar på att V-ledningen vill slippa pinsamma våldsamheter under valrörelsen och att detta så kallade feministiska parti inte är betjänt av uppmärksammade hot- och våldsdåd mot kvinnor. I värsta fall ska Jonas Sjöstedts uttalanden tolkas som just det – att man söker en tillfällig vapenvila fram till valet. I så fall kan vi räkna med att vänstern med förnyad energi kommer att ägna sig åt ytterligare våld och övergrepp efter den rödgröna valseger som i höst hotar Sverige.
FRIA TIDER
