Ingenstans i det slarvigt skrivna och delvis felstavade dokumentet åtar sig britterna att på något sätt bidra militärt i händelse av ett ryskt anfall mot Sverige. Inte ens vapenleveranser av den typ som skickats till Ukraina utlovas.
Ändå rapporterar samtliga svenska medier att Sverige garanteras militärt stöd, och flera ledande medier framställer det som en regelrätt krigsgaranti.
"Storbritannien kommer bistå Sverige militärt vid en eventuell attack. Det står klart efter att den brittiske premiärministern Boris Johnson träffat statsminister Magdalena Andersson på Harpsund", hävdar exempelvis Aftonbladet felaktigt idag.
Den finska tidningen Iltalehti vill också lura sina läsare:
"Den brittiska regeringen bekräftar: Säkerhetsgarantier från Storbritannien för Finland", lyder rubriken där. Tidningen påstår sedan att dokumentet "säger att stater ska hjälpa varandra militärt när det behövs".
I själva verket nämns militärt stöd bara på ett ställe i dokumentet, och då endast för att förtydliga att löftet om stöd inte innebär ett löfte om militärt stöd. Formuleringen är följande:
"Should either country suffer a disaster or an attack, the United Kingdom and Sweden will, upon request fromt he affected country, assist each other in avariety of ways, which may include military means."
May är ett engelskt ord som betyder "kan", och inte "kommer" som Aftonbladet, DN, SvD och TT felaktigt översatt det till. Något löfte om att stödet ska vara militärt "när det behövs", som Iltalehti påstår att finns i avtalet, existerar heller inte.
Dokumentet har således ingen militär betydelse över huvud taget, utan endast en ceremoniell.
Boris Johnson förväntas lämna liknande floskler när han besöker Finland senare, eftersom både Finland och Sverige planerar att gå med i Nato.
Ryssland har varnat Finland och Sverige för militära konsekvenser om länderna går med i Nato. Enligt Moskva hotar en sådan åtgärd stabiliteten i Europa.
Flosklerna, som är tänkta att framställas som säkerhetsgaranti gentemot befolkningarna i Finland och Sverige, har formellt tagits fram på svenskt-finskt initiativ men i praktiken kommer initiativet troligen från USA, som självt inte varit villigt att ingå några avtal av det här slaget.
Forskaren Robert Nurick vid Atlantic Council har tidigare förklarat de amerikanska övervägandena för Financial Times.
Enligt honom måste man skilja på vad Sverige och Finland skulle behöva på riktigt och vad de behöver för att "lugna sin inhemska opinion". Han säger att det varit en "balansgång" för amerikanarna, som måste väga eventuella löften mot de hot som Ryssland riktat mot USA och andra stater.
– En fråga kommer att vara: Vill vi förvärra det här? säger han.
Ett sätt som finska och svenska makthavare skulle kunna använda för att lugna hemmaopinionen föreslogs då vara att påstå att man har fått "hemliga" säkerhetsgarantier och hänvisa till att man vill hålla dessa hemliga för Ryssland, för att i själva verket slippa berätta omfattningen av dem för de egna väljarna. Men det avvisades i Finland.
– Å ena sidan måste vi skicka ett budskap till Ryssland som de kan läsa och förstå. Å andra sidan är vi inte betjänta av onödiga provokationer. Tydlighet är i det här fallet förmodligen en bättre lösning än att skapa oklarhet, säger Henri Vanhanen, utrikespolitisk talesperson för Samlingspartiet, till Financial Times.
Istället har man nu valt att öppet publicera det fullständigt innehållslösa dokumentet, medan de egna medierna framställer det som att dokumentet innehåller militära säkerhetsgarantier.
Varför så många medier ljuger idag är oklart. Ett skäl kan vara att det inte går att förlita sig på sedvanlig vinkling denna gång, eftersom dokumentet trots allt är väldigt tydligt.
"Detta dokument utgör ett politiskt utspel och är inte ett juridiskt bindande avtal under internationell rätt" står det exempelvis i slutet av dokumentet.
