När en hyllad norsk journalist och författarinna, Hege Storhaug, fick sin bok om islam översatt till svenska var det ingen i landet förutom Avpixlat som ville recensera den. I Storhaugs hemland Norge har boken däremot fått stor uppmärksamhet och sålt i mer än femtiotusen exemplar.
Boken behandlar ett ämne som är mer aktuellt än någonsin med islamisk terrorism, IS blodiga regim i Mellanöstern och en snabbt växande muslimsk befolkning i vårt eget land.
Författarinnan har stora egna kunskaper och erfarenheter av islam som hon förmedlar till oss på lättlästa och läsvärda 350 sidor.
Landsplågan Islam är en blandning av resereportage, fakta och nutidshistoria. Det är inte en bok man sträckläser. Bäst är att ta ett kapitel i taget och begrunda vad man läst. Beroende på vilka förkunskaper man har i ämnet fastnar man säkert för olika saker.
Storhaug levererar inga sensationella nyheter. Det finns många föregångare i ämnet varav tyvärr få är översatta till svenska.
Reportagen handlar om två områden där islamiseringen gått så långt att det är uppenbart att islam står för något helt annat än de värderingar som vi anser vara västerländska. Författaren besöker Malmö och Marseille, två städer där livet är som hemma i Marocko eller Irak. I Malmö brinner bilar på nätterna, gängen mördar varandra, judar trakasseras och White flight tömmer staden på etniska svenskar.
Författaren har besökt Pakistan ett stort antal gånger och har rika erfarenheter från detta muslimska land som illustrerar vad det innebär att leva under islam.
Vi får också veta hur det står till i Norge. Där flyttar islam hela tiden fram sina positioner. Det kan man göra med fyrahundratusen muslimer i ryggen och politiker som är blinda och döva för vad som sker. I många miljöer har de redan tagit över. Här som där fegar beslutsfattare kring problemen.
”Islam är ett fulländat socialt och politiskt system. Islam är en monoteistisk lagreligion som reglerar alla aspekter av det privata livet och samhällslivet. Detta visar oss att islam är en social ideologi med politiska övertoner” förklarar författaren.
Knappt har röken skingrats och liken fraktats bort från den senaste terroristattacken innan våra media och politiker nervöst förklarar att det som skett inte har något med islam att göra. Islamister är extremister medan islam är en fredens religion påstår de.
Hege Storhaug bemöter deras struntprat skickligt och elegant. Enligt islam är ju deras profet Muhammed perfekt och får inte kritiseras. Muhammed var enligt islams egna heliga skrifter en pedofil, en slavägare, en mördare, en tjuv och en våldtäktsman. Tvivlar du på det? Ja, men läs då själv i Koranen och framför allt i Haditherna, så kan du se vad han var för en figur.
Att jämställa islam och Muhammed med kristendom och Jesus som en del gör är bisarrt.
Författarens ansluter sig till uppfattningen att vi är inblandade i en kamp mellan civilisationer. Islam mot västvärldens demokrati. Underkastelse står mot frihet.
Detta är muslimernas tredje försök att erövra Europa med ett heligt krig, Jihad. De två första försöken var militära och då lyckades Europa besegra dem militärt, år 732 i Poitiers och år 1683 utanför Wien. Nu flyttar de i massomfattning till våra länder. Väl här hämtar de sina anhöriga och skaffar stora barnrika familjer. I kraft av sin numerära storlek kräver de att vi anpassar oss till dem.
I många städer i Europa är redan en majoritet av de nyfödda muslimska barn. Det vanligaste namnet på nyfödda är Muhammed på många ställen; Oslo, Malmö och England.
En annan del av övertagandet är rent demografiskt. Genom att stadigt bli fler i vårt land kommer de en dag kunna ta över, vilket är islams tydliga mål.
Kyrkan, media och våra politiker tävlar om att kratta manegen för islam. De har infört begreppet islamofobi för den som är kritisk. Ingen av dem verkar dock ha elementär kunskap om islam. De vet inte ens vad de pratar om.
Men du måste läsa på. Läs Hege Storhaugs bok Landsplågan islam!
Arvid Öhman
Fotnot: Den lite märkliga titeln på norska ”Islam Den 11. Landeplåge” anspelar på ett föredrag där föreläsaren Øverland blev åtalad 1931 för blasfemi efter att ha kritiserat kristendomen. Det här handlar alltså primärt om yttrandefriheten.
