Den osannolika rapporten från SOM-institutet presenteras samma vecka som avslöjandena om omfattande bidragsfusk och att endast 4% av en grupp invandrare kommit i arbete trots omfattande hjälpinsatser. Mycket tyder också på att massmedia och politiker misstolkar de synbart positiva förändringarna i attityden till invandring, som SOM-institutet presenterar i SVT idag. Eftersom invandrarbefolkningen har växt våldsamt under de senaste årtiondena, eftersom SOM-undersökningen innehåller stora felkällor och eftersom man kan utgå från att invandrare är betydligt mer postitiva till invandring än svenskar, borde andelen med positiv attityd till invandring ha stigit betydligt mer än den gjort - om slutsatsen skall kunna bli att svenskarnas attityd förändrats i den riktning som SVT påstår.
Mellan 2002 och 2011 har invandrarnas andel av Sveriges befolkning stigit betydligt mer än invandringsmotståndet har minskat. Invandarbefolkningen enligt SCB var 2002 15%. 2011 var den 20%. Invandringsmotståndet enligt SOM-undersökningen gick under samma tid ned från 50% till 41%.
Systemetisk misstolkning och systematiska felkällor
SOM-institutets undersökningar inte bara misstolkas systematiskt av ledande svenska massmediaer. Undersökningens statistik har också flera felkällor, som alla verkar för att svenskarna skall verka mer positiva till invandringen än vad de är.
1. I sina kommentarer visar SOM-institutets Marie Demker att enkäten skall ses som ett mått på befolkningens attityd till invandringen som helhet. I och med att hon återkommande refererar till Sverigedemokraterna kan slutsatsen dras att det handlar om sådan invandring som detta parti motsätter sig, dvs u-landsinvadring av personer utan flyktingskäl. Ändå handlar frågeställningen i enkäten om "flyktingar", en kategori som betydligt fler svenskar är positiva till än de oidentifierade asylsökande utan skyddsbehov plus deras anhöriga som utgör det mesta av invandringen.
2. Vi vet att en invandrarbefolkning i regel blockröstar på invandrings- och bidragsvänliga partier. De svenska socialdemokraternas enorma dominans i invandrartäta områden samt debatten i samband med valen i Nederländerna är två sätt att styrka detta - det finns säkert fler. Men att utvärdera hur stor invandrarbefolkningen respektive svenskbefolkningen är idag är svårt, eftersom SCB (statisktiska centralbyrån) sedan 2003 ändrat sin praxis och avstår från att redovisa antalet personer som har minst en utlandsfödd förälder. Eftersom man av misstag redovisade denna hemliga siffra för år 2010 vet vi nu att antalet personer, som förmodligen till största delen identifierar sig med invandrarbefolkningen men som sedan 2003 är borttrollade ur statistiken, nu uppgår till över 600'000. En sammanställning från Affes Statistikblogg visar att denna dolda del av invandrarbefolkningen ökar mer än antalet "officiella" invandrare.
3. Ytterligare ett tecken tyder på att en stigande del av de som i statistiken framställs som svenskar i själva verket bör räknas till invandrarbefolkningen: Nativitetsutvecklingen. Enligt en rapport från OECD pågår ett framgångsrikt barnvagnskrig mot värdfolken i sex europeiska länder. Detta yttrar sig i Sveriges fall bl. a. i att de låga födslotalen hos svenska medborgare vänder uppåt och börjar närma sig den nativitet som finns hos utländska medborgare i Sverige. Och förklaringen är inte att svenskarna börjat se mer optimistiskt på framtiden för svenska barn. Förklaringen är att utlänningar i Sverige och de andra länderna väljer att behålla hemlandets kultur och fortplantningsmönster i många år och flera generationer efter flytten.
4. Den enda gång svenskarna tillåtits rösta om flyktingmottagande var 1988 i skånska Sjöbo. Resultatet var förkrossande för invandringslobbyn - 65% röstade nej. Dåvarande chefen för SIFO avvisade i en TV-intervju reporterns frågor om hur Sjöbo kunde skilja sig så från övriga Sverge och förklarade med eftertryck att han skulle förvänta sig samma resultat var som helst i landet. Då YouGov i november 2011 frågade samtliga partiers väljare vilket parti som har den bästa flyktingpolitiken, angav 69% Sverigedemokraterna. Allt detta tyder på att SOM-institutet, som leds av f.d. kommunisten Marie Demker, måste ifrågasättas som en trovärdig leverantör av statistik. Professor Demker, som triumferarande relaterar sitt undersökningsresultat till Sverigedemokraterna och som avfärdar närmare hälften av Sveriges invånare för en "grupp", har inte den vetenskapliga objektivitet som krävs av chefen för ett trovärdigt institut.
En grupp att räkna med
Enligt SVT hänger den invandringskritiska "gruppens" åsikter väl ihop. "Den [grupp] som vill minska invandringen, ser invandrare som ett hot och några som medierna förtiger sanningen om." Marie Demker framåller att "Gruppen är ett stöd för Sverigedemokraterna".
