Bakgrunden till tvisten är att mannen, idag 41 år gammal, fick sin lägenhet genom Sollentuna kommun som en del av kommunens bostadssociala ansvar för nyanlända.
Avtalet gällde som ett tillfälligt boende, men när kommunen sade upp hyresavtalet 2022, valde mannen att bestrida uppsägningen. Efter att hyresnämnden gått på Sollentunahems linje tog han ärendet vidare till tingsrätten med hjälp av advokat David Hertzman.
Advokaten argumenterar för att det finns en intressegemenskap mellan Sollentunahem och Sollentuna kommun, vilket enligt honom gör att hyresförhållandet ska likställas med en direkt uthyrning från fastighetsägaren till hyresgästen. Som stöd för detta pekar han på Sollentunahems ägardirektiv, där det framgår att bolaget ska ta ett socialt ansvar och tillhandahålla bostäder för kommunens behov.
Sollentunahem bestrider detta och betonar att bolaget är fristående från kommunen.
– Sollentunahem är ett fristående bolag som i det här fallet agerar utifrån ägardirektiv om att tillhandahålla bostäder till kommunen för bostadssociala ändamål, säger förvaltningschefen Carolina Lejon till Fastighetstidningen.
Om rätten skulle ge mannen rätt till ett förstahandskontrakt kan det få stor betydelse för kommuners framtida möjligheter att erbjuda tillfälliga bostäder.
– Det kan ju leda till att bostadsbolagen får svårare att säga upp hyresgäster som missköter sig och i längden att behövande inte får någon lägenhet alls, säger Lars Matton, chefsjurist på Sveriges Allmännytta, till Fastighetstidningen.
Han menar att kommunernas sociala bostadsuthyrning skiljer sig från kommersiella företags uthyrning och att den så kallade bulvandomen i Högsta domstolen inte borde vara tillämplig i detta fall.
Rättens beslut i detta fall kan få konsekvenser för hela systemet med genomgångsbostäder. Om domen överklagas kan frågan slutligen hamna i hovrätten.
